- Kanske är jag less på att vinna?- Jag behöver vila, jag behöver vila ordentligt för att vara hungrig igen till 2011!
För andra stora mästerskapet i rad - Berlin i somras, och nu Doha - misslyckades den som det kändes kanske mest givna vinnaren i hela tävlingen, Jelena Isinbajeva.
I somras kom en omedelbar och kraftfull revansch med nya världsrekordet 5.06 i Zürich-galan några dagar senare, men den här gången kan det alltså komma att dröja betydligt längre innan vi åter får se Jelena Isinbajeva på tävlingsbanan.
För när hon formulerar sig som hon gjorde i TV4:s intervju i Doha syftar hon inte bara på att det är ett par månader till att utesäsongen drar igång. Det inledande uttalandet var nämligen slutsatsen på det resonemang som följde på frågan "Vad hände?":
- Jag vet inte, jag var i bra form, allt var OK, 4.60-hoppet var mycket bra. Men så hände någonting, jag vet inte vad. Kanske är jag trött mentalt. Kanske är jag less på att vinna?
- Hela tiden känner jag en press, att jag måste göra mitt bästa. Jag måste, jag måste, jag måste! Så det är nog dags att ta ett brejk.
- Jag har alltid försökt att tävla mot mig själv, mot ribban för att förbättra mitt personliga rekord. Men nu känns det som jag är psykiskt trött.
Det har varit oerhört lätt att se Jelena Isinbajeva som en "stavmaskin" som dag ut och dag in levererat världsrekord på beställning och att cm-höjningarna handlat om girighet för att få ut maximalt med rekordbonusar. Många har också tyckt att hennes glädjeutspel efter lyckade hopp var varit överdrivna och spelade.
Men i själva verket har det varit tvärtom. Isinbajeva är raka motsatsen till en maskin. Hon är en extrem känslomänniska som - i brist på stimulerande konkurrens - varit tvungen att uppfinna inspirerande utmaningar. Och det enda som funnits tillgängligt sedan alla guldmedaljer sopats in i flertal har varit att förbättra perset, tillika världsrekordet.
Men till slut funkar inte heller nya rekord när man gjort det så många gånger förr. Efter 2005 (första 5m-hoppet) gjorde hon en total nystart med ny tränare, nytt boende osv och fick efter ett par mellanår rejäl utdelning 2008, då hon tveklöst var bättre än någonsin.
Men vad skall hon hitta på nu? Tecknen på "utbrändhet" fanns där redan i somras. Den fysiska formen var bevisligen (rekordet i Zürich!) lysande men resultatnivån ändå måttlig: 6 av 9 övriga tävlingar stannade hon under 4.80.
Typiskt är också att Isinbajevas säsong nu i vinter bestått av bara två tävlingar - Moskva och Donetsk - inför VM. Hade pengar varit drivkraften skulle hon lätt kunnat göra 5-6 tävlingar till.
Det är närliggande att dra paralleller till en annan känslodriven friidrottare, nämligen Carolina Klüft. Hon hade också efter att år ut och år in ha totalt dominerat sin gren försatt sig i situationen "inget att vinna, allt att förlora". Alltså läget där ny seger och nytt rekord tas för givet av en axelryckande omvärld medan en ev förlust skulle resultera i braskande fiasko-rubriker.
Carro hade möjligheten att satsa på en annan gren för att återfinna entusiasmen och glädjen, så är det inte för Isinbajeva. Det är bara att hoppas att ryskan ändå lyckas hitta en väg till nytändning av den glöd som är en nödvändighet för att inte time-outen nu skall bli permanent.
Stav modell världsklass går ju inte att hoppa på någon slags halvfart! |