Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Torsdag 15 november 2018

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter



Under VVM i Lyon 2015 tog Camilla Mattson silver i slägga i klassen K40. Foto: Anna Ek


Månadens Master: Camilla Mattson


”Att sätta det första svenska rekordet i slägga var speciellt”


Ålder: 44 år.
Bor: Kils kommun, Värmland.
Klubb: Kils AIK.
Främsta idrottsmeriter: 4:a i diskus på senior-SM 1998. Satte det första officiella svenska rekordet i slägga den 16 maj 1995 (44.96m). 3228poäng i Castorama 1998.
Yrke: Lärare i särskolan.
Familj: Make och tre döttrar, en 15-åring som håller på med slägga och tvillingar 13 år som håller på med höjd respektive kula.
 
Hur började själva friidrottandet?
- Jag var nyinflyttad i Kil i början på 80-talet och en tjej på gatan frågade om jag ville hänga med på friidrott. Jag missuppfattade det först och trodde det var gymnastik, jag visste väl inte riktigt vad friidrott var, men hakade på. Jag fastnade direkt. Jag hoppade mest höjd i början. Och sprang också. Jag hade ganska lätt för mig i alla grenar när jag var ung. Jag höll på med en massa andra idrotter också - basket, ishockey, handboll. Jag hade mycket spring i benen om man säger så. Eftersom jag höll på mycket med handboll kom jag in på spjut efter ett tag och märkte att det gick bra och började tävla i det. Och så fick jag en kasttränare också, Carl-Anders Fens som är superduktig i alla grenar. Efter ett tag fick jag problem med en armbåge och övergick till diskus. Fens är fortfarande min tränare och hjälper mig med mina program även om det numera är mer en diskussion oss emellan och han dessutom ger mig stöttning som tränarkollega (Camilla är idag själv tränare för en grupp aktiva i Kils AIK reds anm). Jag kan nästan inte förklara vad Fens har betytt och betyder för mig. Många timmar har han stått i vått och torrt och tragglat med mig.  
 
Vad har Castorama betytt för dig?
- Jättemycket. Eftersom jag var ganska jämnt duktig i alla kastgrenar gick det bra för mig. Det är en tävlingsform som dessutom motiverar en att träna fler kastgrenar, annars blir man lätt insnöad på en. Det bidrog också till att fler tjejer vågade testa slägga tror jag. Det var annars en gren som många inte hade så mycket kunskap om.
- Jag tycker fortfarande Castorama är jättekul. Det bidrar till en härlig gemenskap i klubben och även föräldrar till barnen får möjlighet att prova på. Det blir en social grej samtidigt som det är ett tävlingsmoment i det hela. Vi försöker köra en Castorama en till två gånger om året i vår klubb.

Hur var det att vara en pionjär för kvinnlig slägga? Hur kändes det första gången du testade grenen? Hur lång tid tog det att bli bekväm?
- Det var lite speciellt, framför allt att jag var den första som satte svenskt rekord i slägga. Det är väldigt roligt att få ha varit med om det, med allt vad det innebär med kontrollmätning och vägning och dopingkontroll. Och så fick jag en svensk rekordplakett. Det var ärofyllt.
- Det var en härlig gren vet jag att jag tyckte första gången jag testade, kraftfull, cool och lite danskänsla i den. Men bekväm? Har man blivit det tro? Det tog nog ett par år innan jag kände att det var jag som bestämde över släggan än släggan som bestämde över mig.

Du har gjort två rejäla pauser i tävlandet, men ändå kommit tillbaka till friidrotten. Vad var det som lockade?
- Första pausen tog jag när jag fick mitt första barn. Ändå tränade jag långt in i graviditeten, ända tills jag inte kunde göra en sit up längre. Sedan gjorde jag en tillfällig come back när vi hade SM i Karlstad. Efter det fick jag tvillingar som förlöstes med kejsarsnitt så det var en större grej för kroppen. Under ett antal år sedan hade vi tre små barn och ett arbetsliv som tog upp all tid så jag hann bara med lite kärringgympa. Men år 2012 ordnade Kil veteran-SM i friidrott. Jag visste inte ens att det fanns veteranmästerskap men bestämde mig för att vara med. Jag satsade på slägga eftersom jag tyckte det var roligast. På tävlingen träffade jag en massa trevliga människor och upptäckte hur kul det var med veteranfriidrott.

Vad betyder veteranmästerskapen för motivationen?
- Mycket. Dels är det socialt roligt, dels ger det en bra mätning på hur träningen går. Och det är en liten morot för att hålla igång. Jag har alltid varit tävlingsmänniska och gillar att testa var mina gränser går, hur långt jag kan kasta och lyfta. Dessutom innebär de internationella mästerskapen ett kul sätt att resa, jag drar med familjen till en massa ställen som vi annars aldrig skulle åkt till.

Vad är din målsättning framöver?
- Jag skulle vilja kasta över 50 meter i slägga. Det är inte så långt borta, bara en två-tre meter. Nu är jag tyvärr skadad i en armbåge så det måste bli bra först men sedan drar jag igång träningen igen. Sedan vore det roligt att ta ett guld på ett veteran-VM. När jag tog silver i slägga på veteran-VM i Lyon 2016 blev jag superglad, men jag skulle gärna vilja ta ett guld framöver så klart.

/Jenny Åkervall
 
>