Kunskapsutbyte mellan den stora och den lilla föreningen

Vid årsskiftet skapades det nya distriktet Södra Svealand. “Det finns en möjlighet till samverkan i högre grad”, säger Johan Engberg, kanslichef hos IF Göta Karlstad och processledare för implementeringen.

Skribent: Sara Ulrika Holmgren

Den förste januari 2022 slogs Värmland, Södermanland, Närke och Västmanland ihop till det nya distriktet Södra Svealand. En omfördelning som inte bara skett från udden av Vänern och österut, utan i hela Sverige. Det var vid Svensk Friidrotts förbundsårsmöte för nu två år sedan, som det bestämdes att de då 23 distrikten skulle bli nio stycken. 

En sammanslagning av distrikten innebär att föreningarna nu kan göra meningsfulla saker tillsammans som både stärker den lilla som den stora föreningen, och friidrotten i hela landet. Kan det vara en väg mot starkare samverkan, djupare kunskapsutbyte men också en samsyn kring friidrottens värdegrund? Och kanske ka det även sänka tröskeln till att genomföra arrangemang, och motivera utvecklingsprojekt när nya resurser nu finns till hands? 

“Som jag ser det och för de mindre föreningarna finns det en möjlighet att få hjälp med vissa administrativa saker, men det finns också möjlighet till samverkan i högre grad. Att träna tillsammans, utbyta erfarenheter, ge tränarna input hela tiden, men också de aktiva i vissa åldrar. Är du i en liten förening och är 12-13 år, är det idag väldigt ensamt tyvärr, då gäller det att kunna samverka för att kunna få intressanta träningar och göra friidrotten roligare”, säger Johan

Den ledande frågan i processen inför de nya distrikten har inte varit om vi ska göra detta eller varför, utan hur. Hur går det praktiskt till, när fyra distrikt blir till ett? 

 “Det är klart att det varit diskussioner om ekonomin: Hur mycket ska varje tidigare distrikt stoppa in, för att få en rättvisa även mot sina egna medlemmar idag? Men det här är en organisation som är beslutad av SFIF och då gäller det att följa ramarna, det vill säga att man stoppar  in de pengar man har och så ska de komma alla föreningar till gagn”, säger Johan. 

Vem gör vad?

Som individuell förening, har IF Göta Karlstad varit beroende av hur friidrotten mår i hela Värmland. Men man har samtidigt, i den tidigare distriktsorganisationen, saknat ett tydligt mandat, en tydlig ansvarsfördelning över vem som gör vad? 

“Det sas alltid att den stora föreningen ska ta ansvar och hjälpa till, men det fanns egentligen inget i organisationen som berättade att det skulle vara så. Nu blir det tydligare att Anna [Föreningsansvarig] i sin roll ska ta hjälp av de starka fästen där kompetens finns, använda prestationscentrum, använda friidrottsgymnasium, för att hitta kompetens och nära de små föreningarna också. Då kommer vi (IF Göta) in på ett tydligare sätt  och känner att vi kan hjälpa de mindre föreningarna, men de kommer ju hjälpa oss också”, säger Johan

En process i linje med Strategi 2025

Visionen från Svensk Friidrott är att - via föreningsansvariga - kraftfullt kunna föra ut centrala koncept för att gynna lokala arrangemang, utbildningar, och en gemensam styrning i linje med och mot Strategi 2025. Men för de föreningsansvariga finns också en möjlighet att närma sig verksamheten ännu mer, att se den verkligheten som är, och ta med sig det tillbaka till SFIF, och kanske sluts det då en cirkel som kan göra friidrotten allt starkare i framtiden. 

 “När man startade Prestationscentrum Kast i Växjö 2013 var jag ganska kritisk till att det inte fanns en tydlig uppdragsbeskrivning över vad man skulle göra för verksamhet. Därefter startade man löpning i Göteborg och hopp i Karlstad. Men nu, nio år senare börjar man hitta den här uppdragsbeskrivningen och man börjar se vad som är viktigt och vad man inte ska pyssla med”, säger Johan och fortsätter:

”Det kommer forma sig på lokal nivå och vissa saker kanske bara passar i just den regionen. Men det kommer växa fram”.