 En sedan år tillbaka slipad häckspecialist? Nej, en f d handbollsspelare i sitt allra allra första häcklopp på fem år!
Foto: Deca Text & Bild  14 okt, 2009.Adam Johansson hade spelat handboll i över halva sitt liv. Men inför det slutgiltiga steget in till seniorspel avböjde han i våras ett A-lagskontrakt med allsvenska Hallby.
– Jag hade tröttnat efter tolv år. Handbollen har haft sin tid. Nu är det dags att ge friidrotten en chans, säger 18-åringen som i det läget var på väg tillbaka från en skadeperiod, men ännu inte börjat träna friidrott.
Adam hade inte heller tävlat i friidrott på fem år och det skulle dröja till slutet av sommaren, in i den absolut sista tampen av säsongen innan han gjorde sin comeback.
– Jag ville inte gå på tävling direkt. Jag behövde träna på tekniken, preciserar Sverige-trean för juniorer (och elvan för seniorer!) i längd, som även visat förbluffande nybörjartakter i häcklöpning.
Han skrattar åt minnet från 12-13 års ålder när han lade av med friidrotten efter att ha testat den i ett par säsonger.
– Det var en liten tävling, jag tappade ena linsen innan jag skulle springa ett häcklopp. Det var svårt att se klart. Jag ramlade över den första häcken, men jag tog mig upp och över alla häckar på nåt sätt. Jag blev skitförbannad, för jag var så taggad. Kanske var det den incidenten som fick mig att sluta och handbollen tog helt över.
Men nästan fem år senare fick han skadeproblem (låret/höften) och fick under vintern stå och titta på när de andra tränade och spelade match. Rehabträningen ledde honom tillbaka till Hakarpspojkarna och ett nytt sug efter friidrotten som blev så starkt att handbollen fick ge vika.
På frågan om vad som var hans styrka i handbollen kommer svaret direkt:
– Spänst och snabbhet. Min spänst var ganska imponerande. Jag levde mycket på det.
I matchreferaten återkommer mycket riktigt Adams många japaner, handbollens eleganta spänststycken. Men ändå: Att ta sig an den nya häckhöjden fem år efter den gamla incidenten måste ha varit tufft?
– Det var en skillnad! Det krävs lite mod för att ta sig över och mycket teknik att slipa på. Men det är roligt också. Jag är ju ingen distanslöpare. Häcklöpning och längd är något som jag har fastnat för.
Vilket som sagt märktes tydligt på Skol-SM och lag-DM eftersom han direkt tog sig in i Sverigeeliten i båda grenarna. Alltså mycket snabba steg in i den individuella friidrotten från en bollsport som uppfyllt all tid från förskolan till handbollsgymnasiet.
– I handbollen hänger det mycket mer på laget. Man får inte samma kvitto som i friidrotten där man ser på resultaten hur bra man är, man får ett bevis. Allt hänger på mig själv. Det passar mig!
– Jag trivs väldigt bra. Jag ångrar mig inte. Det är det här som jag vill hålla på med i framtiden.
|