 VM-arrangörerna borde ha läst sid 134 i den svenska regelboken .....
Ogiltigt resultat gav VM-guld 21 okt, 2009.I det nummer (nr 107) av Internationella Friidrottsförbundet IAAF:s månatliga Newsletter som publicerades idag hittade man litet diskret på näst sista sidan en synnerligen intressant notis med följande lydelse:
"Nio löpare som startade i den yttre startgruppen i den kvinnliga VM-finalen på 10000m sprang aldrig hela sträckan. Därför - även om deras tider och placeringar står fast - är resultaten inte giltiga statistiskt som personliga rekord eller årsbästan."
Och det är inte vilka deltagare som helst som berörs utan bland de nio finns självaste guldmedaljören Masai liksom bronsmedaljören Ayalew, fyran Momanyi och sjuan Nakamura. Det fel som dessa och de övriga fem gjorde var att de inte höll sig på bana 5 och utåt genom hela första kurvan utan svängde in mycket tidigare.
Men har inte detta fel upptäckts förrän nu långt i efterhand, det har ju gått över två månader sedan loppet? Nej, faktum är att felet uppmärksammades i samma ögonblick som det begicks: Bandomarnas gula flaggor for upp direkt och bildade rena fanborgen längs den yttre kanten av första kurvan. Omedelbart utbröt också en febril aktivitet bland övriga funktionärer i området.
Men trots att regelbrottet var uppmärksammat och otvivelaktigt gjordes ingenting från den ansvarige löpledaren. Förmodligen i förhoppningen om att problemet skulle lösa sig självt, dvs att ingen av de genande löparna - som tjänat 10-15 meter - skulle placera sig speciellt högt i slutänden.
Det visade sig dock bli ett rent önsketänkande eftersom spurten resulterade i genande löpare på tre av de fyra främsta placeringarna! I det läget smet löpledaren undan sitt fundamentala ansvar att alltid döma i enlighet med reglerna, dvs i detta fall att diskvalificera dem som sprungit fel.
Ev protester skulle sedan ha fått göras av dem som av någon anledning tyckte att man i detta fall inte skulle följa reglerna. Men nu låtsades den ansvarige löpledaren som inget hade hänt och tvingade därmed ledarna för de löpare som sprungit korrekt att lämna in protester för att få rättvisa.
Nu avstod både Etiopien (som skulle ha bytt silver och brons mot guld och silver) och USA (som skulle ha fått ett brons) från att protestera för att man inte ville framstå som dåliga förlorare gentemot Kenya (som faktiskt skulle ha fått alla sina tre deltagare diskade!).
I slutänden kunde IAAF emellertid ändå inte blunda för att allt inte gått rätt till och därför kom alltså nu tillkännagivandet att de nio genandes tider inte är "giltiga statistiskt". Hur resultaten då ändå kan vara fortsatt giltiga i själva tävlingen är en logisk kullerbytta i den högre skolan. Man kan ju notera att Masais segermarginal var tio hundradelar, dvs mycket mindre än den sekund eller så som hon tjänade på geningen i starten.
PS. En bidragande orsak till att den ansvarige löpledaren var så ovillig att agera var alldeles säkert att fellöpningen berodde på en arrangörsmiss! Ingen hade kunnat gena om man - som alla andra arrangörer alltid gör - med koner hade markerat den inre gränsen för den yttre startgruppen.
Nu fanns ingen enda kon i hela kurvan utan bara den vanliga vita bangränsen. Att man sedan insåg sitt allvarliga misstag syntes vid manliga 10000m-finalen dagen efter då det var över trettio koner utplacerade ...
|