 12 feb, 2010.- Det var sån sjuk stämning. När vi gick ut på sista varvet fick jag nästan gåshud medan jag sprang. Det är såna känslor jag vill uppleva igen!
19-åringen Anton Asplund gjorde succé med vid landskampen i Glasgow sista helgen i januari med sin tredjeplats strax bakom världsmästaren Mulaudzi.
- Jag var lite nervös inför loppet, speciellt eftersom det var så duktiga löpare med. De hade ju sprungit allt från två till sex sekunder snabbare än jag och regerande världsmästaren var med så det kändes speciellt.
- Det är klart att Finnkampen och JEM är stort men detta kändes som det största lopp jag gjort. Det är alltid speciellt att dra på sig landslagslinnet. Det känns som belöning för slitet under träningarna, säger Anton.
Träningen under hösten har varit inriktad på att förbättra uthålligheten, något Anton tyckte att han hade problem med i somras. Han sprang ofta bra de första 500-600 metrarna för att sedan tappa fart och kraft.
- Redan till förra säsongen försökte vi öka mängden, men då fick jag lite skadekänningar, var väl helt enkelt inte redo för större belastning. I år har det verkligen funkat bra och det är på uthållighetssidan jag märkt skillnad. När jag ställer mig på startlinjen vet jag att jag kommer att vara stark, att jag kommer orka hela vägen in.
- Ett par exempel på pass jag och min tränare lagt in och fokuserat på är fartlek på ca 40 min och intervaller i form av löpning i 70 sek och vila i 20 sek för att sedan upprepa detta i ca 25 min. Fartlekspassen passar mig perfekt, att få testa att springa i lite olika tempon och få lugnare delar mellan intervallerna har gett mig styrkan jag saknat, förklarar Anton.
En annan viktig del i utvecklingen har varit att självförtroendet vuxit. Han tycker själv att han presterar som bäst när det gäller som mest.
- Inför större lopp känner jag en positiv press som jag älskar. Att ha förväntningar på sig och sedan svara upp till dem ger en stor kick. Sen tycker jag att det är så otroligt kul att springa också, känner att jag hör hemma där.
Anton går fjärde året på Friidrottsgymnasiet i Umeå och det var faktiskt först när han skulle välja gymnasium som friidrottskarriären tog sin början. Han kompisar tyckte att han var snabb och på idrottslektionerna i skolan märkte han att han låg långt före när de sprang och hoppade.
- Jag sökte till FIG:et i Umeå och kom efter intagningstesterna in som sista man. De var inte säkra på att de skulle våga satsa på mig eftersom jag inte hade någon bakgrund som löpare men jag är glad att jag kom in. Från den dagen har det enda som rört sig i mitt huvud varit att jag ska lyckas med mitt idrottande.
- Jag hade spelat lite fotboll och innebandy förut men det var först med löpningen jag kände att jag hittat något jag kunde bli bra på. Att få uppskattning och respons för vad man gör driver mig på något sätt.
På fritiden umgås Anton mest med kompisar, men hans andra stora intresse vid sidan av löpningen är trolleri och då speciellt korttrick.
- Jag vet faktiskt inte varför jag började men idag är det nästan som meditation att hålla på med korten. Att sedan få uppträda med dem och möta en publik är också roligt. Kan faktiskt relatera det med löpningen, det är lite samma känsla som att få springa ett lopp med många åskådare och veta att de är där för att se mig prestera.
Sommarens stora mål är EM i Barcelona men ännu har han inte klarat kvalgränsen.
- Jag har en halv sekund kvar ungefär tror jag, men det är jag ganska säker på att jag ska klara. Sedan är förhoppningen att ta sig vidare från kvalet men gör jag inte det är det ingen katastrof. Jag har förhoppningsvis många år kvar som löpare och det tar tid att skaffa sig rutinen, men jag vet att jag har talangen för att bli bra och kunna leva på min idrott.
- Det är en annan målsättning för året. Att hitta sätt att finansiera min satsning så jag kan träna på heltid. Skillnaden med det framför att plugga eller jobba vid sidan om är att jag får chans att lägga upp träningen som jag vill och också att jag får tid till vila. Nästan alla kan träna så mycket som behövs men få har tid att vila, och det är i min värld minst lika viktigt för att man ska nå så långt man kan, säger Anton och fortsätter
- Självklart hoppas jag få springa många mästerskap och liknande framöver. Som jag sa tidigare är det såna stunder jag tränar för och jag kommer göra allt jag kan för att nå dit!
|