 11 maj, 2010.- Mitt mål på seniorernas korta bana var att komma topp-10. Att jag blev fyra var en stor överraskning för mig och att jag sedan lyckades ladda om till juniorernas lopp på söndagen kändes såklart ännu skönare!
Första notisen om Andreas Åhwall som man hittar på friidrott.se är daterad till 6 maj 2006, och mycket längre än så är faktiskt inte Andreas friidrottskarriär!
Då, för ganska exakt fyra år sedan, kom Andreas tvåa i 17-årsklassen på terräng-SM. I år, sista helgen i april, knep han nästan medalj på herrarnas korta bana, och vann dessutom 22-årsklassen dagen efter.
- Jag har väl alltid sprungit och också ställt upp i knattelopp hemma i Trollhättan och med åren gick det bättre och bättre. Min nuvarande tränare Günter Gross, har tjatat på mig ända sen jag var liten att jag skulle göra en satsning och när jag väl bestämde mig våren 2006 bestämde jag mig också för att ge löpningen en ärlig chans.
- Man kan väl säga att det inte direkt var negativt för motivationen att ta SM-silver i sin första riktiga tävling, säger Andreas med ett litet skratt.
Vinterns träning har han bedrivit till stor del ensam och exakt status var han stod formmässigt visste han inte.
- Visst har det känts bra på träning, men när man inte har någon att mäta sig med på är det svårt att veta var man står. Jag sprang ett lopp över 12 km hemma i Trollhättan några veckor före terräng-SM och slog mina gamla träningskompisar Peter och Henry Gross, något jag inte brukar göra på så långa sträckor, så då förstod jag att vinterns träning ändå gett resultat.
- På terräng-SM var egentligen juniorloppet mitt stora mål, där visste jag att jag hade en liten chans att vinna om allt gick som jag ville. Att det sedan gick så bra på herrarnas korta var bara en bonus, menar Andreas och fortsätter
- Jag vet att jag är bra på tuffa banor med mycket stigningar. Har sprungit bra i Aborrbacken på Lidingöloppet och på terräng-SM förr om åren. Egentligen trivs jag också när det är lite grisigt och lerigt men det funkade ju bra i Borås ändå.
- Jag kände att jag hade kontroll på krafterna under hela loppet och sprang bra ända in i mål. Jag är väldigt nöjd med fjärdeplatsen och tror inte jag hade kunnat göra så mycket annorlunda.
På juniorernas lopp på söndagen visste Andreas att hans chans låg i att sätta ett högt tempo direkt från början. Hans främsta utmanare, Erik Johansson och Eric Senorski, har båda en bättre spurt, så skulle han vinna var han tvungen att avgöra innan upploppet.
- Jag tror jag drog 90% av loppet. Kände mig pigg i benen trots loppet dagen innan och när jag fick ett par meter till Erik Johansson i sista utförslöpan visste jag att jag hade chansen. Jag satsade allt i uppförsbacken och hade mjölksyra ut i fingertopparna till och med, men Erik kunde inte svara och det var en väldigt skön känsla att få springa först in över mållinjen.
Andreas Åhwall ser sig främst som terränglöpare och ett av årets stora mål är att få springa terräng-EM i vinter.
- Har vi alla 22-årskillar på benen tror jag att vi kan ha ett riktigt bra lag också. Känns både spännande och kul.
- I sommar blir det annars mest 5000m som jag kommer att springa. En del hinder också men min teknik är så fruktansvärt dålig så vi får se hur det blir med det. Men att placera sig ungefär som på terrängen på 5000 på stora SM tror jag inte är omöjligt.
- Sen vill jag få till en riktigt bra tid på 10 000m också. Jag märker ju att uthålligheten blivit mycket bättre under vintern, så jag tror jag kan springa bra även på den distansen.
Någon satsning på ännu längre sträckor finns dock inte i planeringen.
- Nej, en mara ska man så klart springa, men jag tror inte jag kommer göra det innan jag är motionär. Det är terräng och banlöpning som gäller, och att utvecklas där. Jag drömmer såklart om att springa stora mästerskap och få ta på mig landslagsdräkten fler gånger. Det känns som jag under våren kommit ytterligare några steg på vägen.
|