 Segern i Stockholm Halvmarathon
var ett led i uppladdningen för
Frankfurt-maran.
Foto: Deca Text & Bild  15 nov, 2010.Hela hösten har Isabellah Andersson gått och funderat på det där maratonloppet vid EM i Barcelona i somras. Visst, en femteplats och att hon var med och slogs om medaljerna länge är hon glad över, men det var något som inte stämde i loppet. Värmen var ju förödande men ändå tycker hon att det var något annat som inte kändes helt bra.
- Det var inte bara värmen som knäckte mig på slutet, det var något annat också, jag hade inte mina vanliga krafter. Kanske var det något med maten eller så hade jag bara tappat lite av min toppform, funderar Isabellah.
Tankarna har snurrat sedan dess och längtan efter att få visa hur bra hon kan prestera på ett marathonlopp har varit stor. Segrarna i SM, Finnkampen, Tjejmilen, Stockholm Halvmarathon och Lidingöloppet har varit viktiga steg för att komma tillbaka i marathonform.
Med sikte på Frankfurt Marathon åkte Isabellah med maken och tränaren Lars till Kenya fyra veckor för att träna och ladda direkt efter Lidingöloppet. Optimala förutsättningar med mycket intervallträning stod på programmet.
Belöningen i Frankfurt blev imponerande. Inte bara en fjärdeplats och nytt svenskt rekord 2:25:10 utan även en statistisk femteplats i Europa bakom tre ryskor och en fransyska. Sitt eget svenska rekord förbättrade hon med över en och en halv minut. Revansch helt enkelt.
- Jag ville så gärna springa bättre än jag gjorde i Barcelona och visa för mig själv att jag kan bättre. Resultatet var väldigt viktigt och skönt för mig, speciellt som det här var sista tävlingen för säsongen, berättar Isabellah.
Lars hade lagt upp ett jämnt schema som skulle sluta strax under det svenska rekordet. Men Isabellah var tveksam på ett sätt och säker på ett annat.
- Jag kände att jag var väl förberedd efter veckorna i Kenya men jag var lite tveksam till att gå under det svenska rekordet. Men min tränare känner mig så bra och han har varit med under alla hårda passen i Kenya så han visste var jag stod, mer än jag, skrattar Isabellah.
Loppet utvecklade sig till raka motsatsen mot EM-loppet i Barcelona. Då var Isabellah med i täten under stora delar men kroknade efter 30 km, i Frankfurt var hon jämnheten själv och gick till och med starkare på slutet av loppet.
- Jag fick bra draghjälp och tider hela vägen så jag visste precis hur jag låg till. Det var en härlig känsla att vara stark och det var kul hela vägen, jag hade till och med mer krafter kvar på slutet av loppet.
I vinter är det förstås mer och hård träning som gäller. Isabellah kör ofta tre pass om dagen. På frågan om nästa år och framtiden är hon lite svävande.
- Man vet inte vad som kan hända i framtiden, det är som marathon, allt kan hända. Jag vet att jag kommer att springa fortare, men inte hur mycket. Jag vill träna bra i vinter och jag har många delmål nästa år på vägen. Får jag var frisk och hel så finns ju förstås VM där i tankarna.
I helgen var Isabellah på landslagssamlingen för medel-lång på Bosön i Stockholm, men redan idag måndag åker familjen Andersson till Eldoret i Kenya för att vara där hela vintern.
Dubai Marathon i januari finns i planerna tillsammans med några enstaka lokala terränglopp i vinter. Till Sverige kommer de inte förrän strax före terräng-SM i mitten av april.
Och hon kommer nog inte att sakna den svenska vintern alltför mycket:
- Jag tycker det är så vackert och fint med snön och alla ljus, men det är hemskt att träna i. Kallt och halt, då längtar jag till Kenya, säger Isabellah och skrattar på sitt vanliga underbara och varma sätt.
|