 Från Sverige-Bästa 1969
 7 jan, 2011.Det nya året hade bara just precis hunnit börja när det tragiska beskedet kom att Nils-Erik Emilsson, ledamot i Svenska Friidrottsförbundets valberedning, hade avlidit efter en tids sjukdom.
Nils-Eriks liv kom mycket att formas och påverkas av friidrotten. Löptalangen blommade upp blixtsnabbt i slutet av tonåren: Guld på både 400m och 800m som 18-åring på USM:s föregångare UP-finalerna och redan ett år senare fyra uppdrag på 800m i seniorlandslaget!
De 1:49.7 han gjorde på 800m som 19-åring 1969 hade inneburit tangerat svenskt juniorrekord om nuvarande åldersbestämmelser gällt då. Och fortfarande nu drygt 40 år senare har totalt endast tretton svenska tonåringar – de flesta bara marginellt - sprungit snabbare.
Friidrotten förde också Nils-Erik till USA för ekonomistudier vid det i löparkretsar legendariska Oregon-universitetet i Eugene och tävlingskarriären kom att avslutas redan vid 23 års ålder till förmån för det civila yrkeslivet. På meritlistan fanns då bl a ett individuellt SM-guld (800m 1971), nio SM-medaljer (varav fyra guld) i stafett för KA 2 IF och personliga rekorden 1:49.3 och 3:48.8.
Friidrottsintresset levde dock vidare starkt, vilket säkerligen medverkade till att även sönerna kom att satsa på löpning. Något som i sin tur förde Nils-Erik själv tillbaka in i friidrotten till ett engagemang som ledare. Först var det på klubbnivå inom MAI men sedan också inom Svensk Friidrott, där han alltså tillhört vår valberedning under de senaste fem åren.
En grannlaga uppgift han genom kombinationen av genuin friidrottskänsla och stor erfarenhet från arbetslivet var synnerligen lämpad för och skötte föredömligt, inte minst demonstrerat av att förbundsmötet gav honom förnyat förtroende inte mindre än fyra gånger.
Nils-Erik Emilsson skulle ha fyllt 61 år senare i vår.
|