 Bilden är som synes från i somras
då 400m-löparen Mattias tog SM-
silver i lång stafett!
Foto: Deca Text & Bild  19 jan, 2011.- Det absolut viktigaste är att sätta upp tydliga mål och ha avstämningspunkter längs vägen. Så håller jag motivationen uppe och vet att det då blir lättare att prestera när det verkligen gäller.
Mattias Sunneborn avslutade som 32-åring 2002 en lång och framgångsrik längdhoppskarriär som förutom otaliga SM-tecken bjudit på svenska rekord och medaljer på internationella mästerskap.
När han la skorna på hyllan - eller rättare sagt kastade upp dem till SM-publiken på Gavlestadions läktare! - lovade han sig själv att aldrig mer tävla i friidrott. Ett löfte som visade sig svårt att hålla:
- När jag la av tänkte jag att nu ska jag dricka läsk och käka bullar varje dag men efter några veckor blev jag nästan äcklad av mig själv. Jag började röra på mig mest för att må bra, men när min fru Anna började tävla 2005 övertalade hon mig att komma igång mer på allvar.
- Jag trodde dock aldrig att jag skulle hoppa längd igen men jag har verkligen funnit nya utmaningar som motiverar mig. Sen hade det aldrig gått om inte hela familjen med Anna i spetsen varit så involverad, säger Mattias.
Nu i december satte han nytt nordiskt M40-rekord på 400m inomhus med tiden 50.04. Tvåa i loppet var 25 år yngre Andreas Almgren.
- Att slå så många veteranrekord jag kan har blivit en målsättning, men eftersom det är längd jag mest vill hålla på med har jag bestämt mig för att köra de lite tuffare grenarna tidigt på säsongen.
- Jag hade hört att Andreas kunde springa en bit under 51 sek men jag förstod aldrig att han var så nära mig som han var. Trodde att han skulle släppa efter att jag gått förbi honom, men han låg 2-2,5m bakom mig hela tiden. En grym prestation av en så ung kille!
Mattias är inte helt nöjd med tiden på 400m och planerar att göra några rekordattacker till men fokus ligger som sagt på längdhopp igen.
- Jag har sagt till mig själv att jag ska hålla på så länge jag håller landslagsklass vilket jag fortfarande tycker att jag gör. Veteranvärldsrekordet på 7.68 är ett annat mål, men för att nå dit måste jag träna ruskigt medvetet.
- Jag är mer noggrann med kosten än när jag var aktiv och har nu inför inomhussäsongen gått upp till sex pass i veckan. De är inte alltid så långa, jag märker ju att jag behöver mer vila, men väldigt fokuserade, förklarar han.
De senaste åren har Mattias gjort sina allra bästa resultat i samband med SM. Det är ingen slump menar han och har en tydlig förklaring:
- Inför en säsong tittar jag på när SM ligger så jag har det datumet i medvetandet. Jag sätter upp ett resultatmål som jag ska ha och börjar sedan räkna bakåt och sätter en målbild av den utveckling jag ska ha under säsongen.
- Nu i början av inomhussäsongen till exempel tonar jag ner mig själv även mentalt, hoppar med halv ansats och räknar med att i första tävlingen ligga ungefär en meter ifrån det jag vill uppnå på ISM.
- Sedan stegras resultatmålen och veckan inför SM pratar jag istället upp mig själv. Att mentalt tala om för sig att man är bra samtidigt som den fysiska formen är på topp har hjälpt mig.
- Många försöker intala sig själva att de är i toppform och det känns så grymt hela tiden, men jag tror inte på det. Bättre att veta med säkerhet när det verkligen gäller.
På många sätt känner sig Mattias mer motiverad nu än under de sista åren av sin elitkarriär. Då tog han längdhoppandet för givet men nu när kroppen blivit äldre har han bättre förstått vad som krävs för att lyckas. Ett problem han ser bland dagens elitaktiva är att de själva - men också av omgivningen och media - ses som gamla redan när de är en bit över 25.
- Om man ser på Michel Tornéus till exempel så fyller han 25 i vår och betraktas fortfarande som lovande. Men om ett par år kommer frågorna komma om det inte är dags att lägga av, speciellt om det går tungt någon säsong.
- Jag tror att man kanske når sin topp rent fysiskt vid 27-28 men om bara motivationen och glädjen finns kan man hålla på tio säsonger till på samma eller högre nivå. Men då måste vi alla tycka det är ok att satsa vidare även när man blir lite äldre. Där hoppas jag att jag gör en insats, som inspiratör och mentor för dem som är yngre, säger Mattias.
När han blickar tillbaka på den egna karriären är han nöjd. Med den kunskap han har idag inser han att den vägledning han fått från sina tränare varit rätt.
- Jag har verkligen haft tur där. De har varit duktiga och planerat rätt och fått mig att träna det jag verkligen behövde. Det enda jag kan ångra är att jag inte fortsatte med mångkamp längre upp i karriären.
- Det tycker jag alla ska göra. Den varierade träningen man får är viktig för inlärningen och nervbanorna, och dessutom är det ett sätt att hålla kvar glädjen. Att få utvecklas i mer än en gren!
|