 19 jan, 2011.När en 32-årig Mattias Sunneborn satte officiell punkt för en lång och framgångsrik längdhoppskarriär med sitt 9:e SM-guld kändes det helt logiskt. Meritlistan var ju verkligen innehållsrik med även bl a VM-silver och EM-guld inomhus, OS-final utomhus och den historiska meriten att ha varit den som förde svenska rekordet över drömgränsen 8 meter.
Vem skulle inte tycka att det räckte mer än väl för att känna sig nöjd med sitt liv som tävlingsfriidrottare. Ingen - allra minst Mattias själv - kunde då ens i sin vildaste fantasi ana att han drygt sju år senare skulle stå som Månadens friidrottare för december 2010 här på friidrott.se.
Meriten som avgjorde var att 40-årige Mattias vid Luciaspelen i Sätra - pressad hela vägen från start till mål av 25 år yngre Andreas Almgren - förbättrade det svenska veteranrekordet på 400m och så när gick under 50 sekunder med sina 50.04. Då skall man även veta att Mattias personliga rekord på 400m från "första karriären" var mindre än sekunder bättre (49.22).
Att saknaden efter idrottstävlandet blir så stark att man återupptar en officiellt avslutad karriär är inte helt ovanligt. Men att då inte nöja sig med litet lagom hobbytävlande i gamla specialiteten utan ge sig på den kanske främsta gör-ont-grenen av dem alla - 400m - känns bra nära obegripligt för den utomstående.
Så det var många intressanta frågeställningar som kändes angelägna att ta upp i vår Månadens-intervju, som därmed blev litet längre än vanligt.
Huvudfrågan är naturligtvis hur man som f d elitaktiv bär sig åt för att hitta den jättedos motivation som måste till för att träna tillräckligt mycket och tillräckligt hårt för att vid 40 års ålder fortfarande kunna hålla snudd på landslagsklass på 400m!
Läs vår Månadens-intervju med Mattias Sunneborn.
|