 11 feb, 2011.Hennes resa från Sverigebäst i sin ålder som ungdom fram till seniorlandslaget nästan tio år senare har varit allt annat än spikrak.
- Idag är jag glad att jag vågade ta ett break och få tillbaka glädjen, säger Viktoria Tegenfeldt.
- Jag började springa terränglopp när jag var 4-5 år och körde också skidor samtidigt. Min mamma hade hållit på mycket med idrott så intresset fanns där från början.
- När jag var 13-14 bestämde jag mig för att friidrotten var det som jag ville satsa på och sedan gick jag in för det ordentligt.
Framgångarna lät som sagt var inte vänta på sig. Redan som 15-åring sprang Viktoria 2:10 på 800m och studier vid FIG:et i Umeå följde, men som 19-åring hade inspirationen tagit slut.
- Att jag sprang så bra när jag var ung satte en enorm press på mig. Så här i efterhand förstår jag att det var jag själv som skapade den, men då skyllde jag på omgivningen. Jag tappade lusten helt enkelt och hösten 2006 bestämde jag mig för att ta ett break på obestämd tid.
- Det var ett av de svåraste beslut jag tagit. Friidrotten var hela min identitet. Den vanligaste frågan man fick av folk var ’Hur går det med träningen?’ och det var enormt jobbigt att behöva svara att jag lagt av, menar Viktoria som reste runt i världen med en kompis och försökte få perspektiv på sitt idrottande.
Hon fortsatte att träna några gånger i veckan och 2008 gjorde hon ett par lopp utan att hitta glädjen. Hösten 2009 började dock lusten komma tillbaka och påhejad av sin tränare Urban Aruhn tog tankarna om en ny satsning fart.
- Jag bestämde mig inte förrän efter första tävlingen på sommaren 2010 att jag på allvar skulle satsa men nu är friidrott roligare än någonsin. Jag har haft ett väldigt stöd av Urban som varit min tränare genom alla år. För mig är det viktigt att ha någon som också förstår en vid sidan av banan.
På SM i Falun överraskade Viktoria sig själv med att komma tvåa efter Charlotte Schönbeck på både 800m och 1500m.
- Jag var egentligen bara anmäld på 800m men i sista stund bestämde jag mig för att köra 1500m också och att jag skulle komma tvåa där hade jag aldrig kunnat tro. Jag har alltid haft fokus på 800m men bestämde mig för att försöka hänga med och när det var dags för upploppet tror jag min snabbhet avgjorde.
- SM var en av de roligaste tävlingar jag varit med om och att sen bli uttagen till Finnkampen var så häftigt. En dröm sen barndomen som gick i uppfyllelse!
Det naturliga löpsteget, grundlagt redan som barn genom lek och träning, tycker Viktoria själv är hennes största tillgång som löpare. Den mentala styrkan har också blivit bättre med åren.
- Det var någonting jag fick nytta av i loppet i Glasgow. Jag var inte speciellt nervös, även om jag var lite rädd att jag nästan kunde bli varvad av så duktiga löperskor. När loppet sedan startade insåg jag att jag lätt kunde hänga med och då blev tiden bra också, säger Viktoria som med 4:23.69 underskred även utomhusperset på 1500m.
Hon har ännu inte bestämt vilken distans som gäller i framtiden och några större konkreta mål för den vidare karriären har hon inte satt upp.
- Jag vill försöka springa både 800m och 1500m så länge det går, men någon gång kanske man måste inrikta sig. Just nu är målet att springa under 4:20 på 1500m och det är klart att det vore roligt att någon gång i framtiden få springa ett internationellt mästerskap.
- Det viktigaste för mig är att ha roligt med träningen och göra det jag känner för. Just nu är jag väldigt peppad att fortsätta och se hur bra jag kan bli!
|