Tisdag 23 september 2014

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
 

Generalsekreterare & Ansvarig utgivare

Anders Albertsson
010-476 53 50

Redaktionen
friidrott.se

A. Lennart Julin
redaktör
08-30 13 33

Information och
media

Fredrik Trahn
010-476 53 31
070-913 67 96
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter

– Det tar sju, åtta år att börja nå sin potential.

Ännu inte halvvägs i satsningen på att
<br/>nå sin potential som löpare

Ännu inte halvvägs i satsningen på att
nå sin potential som löpare
Foto: Deca Text & Bild

 22 maj, 2012.Johan Larsson var bara en sekund från att erövra en SM-medalj vid GöteborgsVarvet. Det var ändå fortsättningen på en positiv trend som inleddes för två år sen, då den då okände lundalöparen slutade sexa i SM-klassen på Stockholm Halvmarathon. Den gången var han en dryg minut efter Mats Granström, en löpare som han faktiskt sprungit jämnt med tio år längre bak i tiden.
     – Jag kom tvåa bakom Mats på Terräng-DM, när jag bodde i Växjö och var 16-17 år, berättar Johan Larsson, som hade tagit upp löpningen för att stärka sin kapacitet som redan konditionsstark fotbollspelare.
     Efter att ha sprungit Växjöloppet på 35 minuter fick Brittatorp upp ögonen för tonåringen och ett halvårs träning tillsammans med FIG-löpare under Janne Bengtsons ledning var nog för att konkurrera med den yppersta småländska eliten.
     – Men jag fick otroligt ont i knät efter det loppet. Jag kunde inte ta ett löpsteg.
     Johan fick diagnosen hopparknä, tränade alternativt under stor disciplin i ett halvår, men när smärtorna avtog hade suget efter löpningen släckts. Fokus vändes i stället till gymmet, för ett stillasittande liv var aldrig något alternativ.
     – Jag sprang ett par, tre gånger i veckan, för att inte bli för klumpig, berättar Johan, som annars hade släppt löpningen.
     Eftersom han alltid hade gillat tävlingsmomentet prövade han athletic fitness – en tävlingsform som blandar styrke- och explosiva moment (chins, dips, rodd på en minut) med ren bedömning av fysiken. Men karriären blev blott en tävling lång. Miljön var inte alls den rätta för Johan. Under alla dessa år avstod han från att tävla i löpning.
     – Jag vill tävla om de främsta placeringarna, förklarar Johan, som inte gillar att göra något halvdant.
     Under tiden hade han flyttat till Lund för att utbilda sig till socionom. Nästan 80 kilo tung på sina 170 centimeter ställde han, eftersom en granne skulle springa loppet, i augusti 2007 upp på en halvmara i Landskrona - och vann överlägset på 1:16.
     2009 sprang Johan Lundaloppet, en mil på mindre än 34 minuter, och kom i kontakt med Daniel Ekmans träningsgrupp efter det.
     – Jag tränade sporadiskt med dem den sommaren. Jag var inte hundra på hur jag skulle göra, men i september bestämde jag mig för att satsa.
     Johan stegrade träningen från runt tre mil till sju-åtta/vecka och resultaten kom snabbt. Nästa vår var han redan nere under 31 minuter på inte helt flacka Lundaloppet, bara 47 sekunder efter klubbkamraten Johan Wallerstein, som det året kvalade in till EM, på 5000 meter.
     – Det var kul att kunna se resultaten, tidigare hade det gällt vikter, vad jag kunde pressa i bänk, eller klara i marklyft. Nu var det minuter och sekunder.
     På Göteborgsvarvet strax därpå skrällde Johan med att bli nästbäste svensk i ett lopp där otaliga dukade under för den plötsligt uppkomna värmen.
     – Det passade mig inte alls. Jag tappade massor mot slutet, tillstår ändå Johan.
     Han beskriver sig som väldigt disciplinerad vilket avspeglas i fasta rutiner: Läggdags klockan nio varje kväll och uppstigning klockan fem för att hinna med det första träningspasset före arbetet, som sedan några veckor tillbaks är som enhetschef på vård och omsorg inom Lunds kommun.
     – Jag tränar hårt, går ”all in”. Ekman är ovärderlig, annars hade jag drillat mig själv för hårt.
     – Men jag har en bra känsla för vad jag klarar av. Jag förundras över vissa löpare som verkar sakna det helt. Det gäller trots allt att ta sig från punkt a till punkt b så fort som möjligt och då spelar det ingen roll hur fort det går i början.
     Johan Larssons inställning lovordas av namnen Wallerstein, som sett honom utvecklas snabbt:
     – Jag beundrar hans idoghet. Han har en ovanlig träningsflit och höga målsättningar. Han är envis, driven, och har en otrolig kroppskännedom. Det är väl tekniken som är hans begränsande faktor just nu.
     – Jag måste bli snabbare, menar Johan Larsson, som lägger in hundringar för att göra något åt det. Träningen pulseras annars mellan lätta veckor på 13 mil och hårda på 19 mil. Johan tackar sin grundläggande styrka och i grunden varierade träning för att han varit helt förskonad från skador.
     Han tränar fortfarande styrka, ett par, tre gånger i veckan, men nu bara med den egna kroppsvikten.
     Redan ifjol var Johan bara tio sekunder från SM-medalj på halvmaran och inför Göteborgsvarvet var siktet inställd på medalj efter SM-helgen i Linköpingsterrängen som hade blivit till en besvikelse.
     – Jag var inte alls nöjd med min prestation där. Jag hade varit sjuk i veckan och bestämde mig inte förrän de sista timmarna att jag skulle starta. Ett par kilometer in i loppet förstod jag att det skulle bli tufft.
     Men du är inte den som bryter ett lopp, eller hur?
     – Nej, det är en princip som jag har. Man kan inte kliva av bara för att man har en dålig dag och inte hänger med. Det är av respekt inför motståndarna.
     Göteborgsvarvet betecknar Johan som en otrolig erfarenhet, den snöpligt missade medaljen till trots.
     – Jag har svårt att ligga i rygg. Antingen har jag legat klart före, på lopp i Skåne, eller också har jag hamnat i ingenmansland, som på SM-loppen i Stockholm. Men nu blev det perfekt. Jag sprang med Lerdahl första fem, och sen kom vi ikapp Uhrbom och Fredrik Johansson, lite längre fram även Kleist.
     – Från åttonde kilometern låg vi tillsammans, en nyttig erfarenhet. Efter 11-12 kändes det så bra att jag tänkte att jag kunde öka vid 18. Men uppför den andra bron kom det en stor seghet och jag fick pressa för att hänga med.
     – Jag släppte vid 19, men kom väldigt nära på slutet. Anders Kleist och Fredrik Uhrbom drog mest, så de var värda medaljerna, hade varit orättvist annars.
     I all sin noggrannhet sätter Johan höga krav på sig själv såväl i arbetslivet som med löpningen. Satsningen är uttalat långsiktig, de tre år som han har tränat strukturerat är bara inledningen på en längre plan.
     – Det tar sju, åtta år att börja nå sin potential. Mitt mål är att springa EM-maran.
     Ambitionen är alltså att lyckas på en distans som Johan ännu inte ens har prövat. När ska det ske?
     – Jag tror att det blir nästa år, men först måste jag bli snabbare.

Senaste veckan
Veckan 16.9 - 23.9

Arenasäsongen gick i mål
Sommaren tog avsked inte bara väder- utan också tä...

Helgens långlöpande:
Både på och under marken

Det var många löparfötter i aktion under lördagen ...

Långloppshelgen som väntar
Med en vecka kvar till Lidingöloppets stora jubile...

Arenahelgen som väntar
"Sista helgen med sommaren" väntar enligt meteorol...

Rösta fram Europas bästa!
Sedan man beslutat sig för att utdelningen skall s...

Mer om Merafs superspurt
Redan i våras i USA när Meraf Bahta öppnade sin ba...

Idrottslyftet kan ge stöd
Sista chansen för 2014 att söka projektstöd från I...

Månadens i augusti: Elise
"Life is what happens to you while you're busy mak...

- Jag tänkte ”Oj, kan jag verkligen vinna Finnkampen?”
För ungefär två år sedan fick mångkamparen Elise M...

Kontinentalcupens framtid
När Världscupen - en lagtävling mellan de bästa na...

Arrangera SM-tävling 2016?
Just nu befinner vi oss i ansökningsperioden för a...

Ungdomsting i november
Svensk Friidrotts Ungdomsråd har funnits i snart t...

Senhöstens terrängsäsong
Med Kontinentalcupen i Marrakech i helgen sattes i...

Mer om årets SM-halvmara
Det blev alltså två förstagångsmästare på halvmara...

Förra veckan
Veckan 9.9 - 16.9

Ungdomsting i november
Senhöstens terrängsäsong
Mer om årets SM-halvmara
Regionsmästerskapen:
Sju nya årsbästan

Standaren inför terrängerna
Marrakech:
Charlotta 5:a på hinder

På TV i kväll:
Charlotta i Kontinentalcupen

Marrakech:
Meraf visade världsklass!

På TV i kväll:
Kontinentalcupen!

Halvmaran:
Lenas första friidrottsguld

Halvmaran:
Ababas 3:e SM-guld i år

SM-medaljjakt i eftermiddag
Kontinentalcupen:
Sista helgen med gänget

Regionsmästerskapshelg
Månadens i juli: Andreas
- Jag känner att jag gjorde rätt som valde friidrotten!
Kontinentalcupen:
Meraf & Charlotta vs Världen

Nytt SM på lördag
Uppdrag: 2x14.500 åskådare!
Nytt samarbete med Folksam
Vad händer vintern 14/15?
Månadens i juni: Lovisa
- Vem hade kunnat tro det i december?
Vad ska hända sommaren 15?
Friidrott på Lilla i söndags
Finnkampsbåten - verkligen uppskattat nytt koncept
Vad har hänt med Månadens?

Två veckor sedan
Veckan 2.9 - 9.9

Månadens i juni: Lovisa
- Vem hade kunnat tro det i december?
Vad ska hända sommaren 15?
Friidrott på Lilla i söndags
Finnkampsbåten - verkligen uppskattat nytt koncept
Vad har hänt med Månadens?
Årsbästalistorna uppdaterade
Standaren uppdaterade
Snabb invigning i Kramfors
SM Mångkamp:
Fabian åter mästare

JSM/USM Mångkamp:
Dubbelt Samuelsson

Johan R 1:45 i Rieti!
Emma vann SM sjukamp
Mångkamperna:
Första mästarna klara

På TV i eftermiddag:
Rieti - med Johan & Melker

Rapport från Malmönatten
SM-mångkamperna dag 1
Visst höll Meraf för en mil!
Tjejmilen:
Meraf krossade banrekordet

Tjejmilen korsar deras vägar
Hög klass på DL-avslutningen
På TV i kväll:
Diamond League går i mål

Helgens hemmatävlingar
Hur vann Sverige - del 3?
Meraf & Charlotta för Europa
"Tjejlopp förr och nu"
EM-tiokampare i SM-strid
Castorama i Provo
Snart är det februari!
Först till miljonen - eller?
Äntligen på gång:
Friidrottshallen i Uppsala

Stark Castorama-kväll i Växjö
Zagreb: Regn, regn, regn
Hur vann Sverige årets Finnkamper - 2?
Gala i Zagreb i kväll:
Erica och Melker hoppar