Torsdag 24 april 2014

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
 

Generalsekreterare & Ansvarig utgivare

Anders Albertsson
010-476 53 50

Redaktionen
friidrott.se

A. Lennart Julin
redaktör
08-30 13 33

Information och
media

Fredrik Trahn
010-476 53 31
070-913 67 96
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter

– Det tar sju, åtta år att börja nå sin potential.

Ännu inte halvvägs i satsningen på att
<br/>nå sin potential som löpare

Ännu inte halvvägs i satsningen på att
nå sin potential som löpare
Foto: Deca Text & Bild

 22 maj, 2012.Johan Larsson var bara en sekund från att erövra en SM-medalj vid GöteborgsVarvet. Det var ändå fortsättningen på en positiv trend som inleddes för två år sen, då den då okände lundalöparen slutade sexa i SM-klassen på Stockholm Halvmarathon. Den gången var han en dryg minut efter Mats Granström, en löpare som han faktiskt sprungit jämnt med tio år längre bak i tiden.
     – Jag kom tvåa bakom Mats på Terräng-DM, när jag bodde i Växjö och var 16-17 år, berättar Johan Larsson, som hade tagit upp löpningen för att stärka sin kapacitet som redan konditionsstark fotbollspelare.
     Efter att ha sprungit Växjöloppet på 35 minuter fick Brittatorp upp ögonen för tonåringen och ett halvårs träning tillsammans med FIG-löpare under Janne Bengtsons ledning var nog för att konkurrera med den yppersta småländska eliten.
     – Men jag fick otroligt ont i knät efter det loppet. Jag kunde inte ta ett löpsteg.
     Johan fick diagnosen hopparknä, tränade alternativt under stor disciplin i ett halvår, men när smärtorna avtog hade suget efter löpningen släckts. Fokus vändes i stället till gymmet, för ett stillasittande liv var aldrig något alternativ.
     – Jag sprang ett par, tre gånger i veckan, för att inte bli för klumpig, berättar Johan, som annars hade släppt löpningen.
     Eftersom han alltid hade gillat tävlingsmomentet prövade han athletic fitness – en tävlingsform som blandar styrke- och explosiva moment (chins, dips, rodd på en minut) med ren bedömning av fysiken. Men karriären blev blott en tävling lång. Miljön var inte alls den rätta för Johan. Under alla dessa år avstod han från att tävla i löpning.
     – Jag vill tävla om de främsta placeringarna, förklarar Johan, som inte gillar att göra något halvdant.
     Under tiden hade han flyttat till Lund för att utbilda sig till socionom. Nästan 80 kilo tung på sina 170 centimeter ställde han, eftersom en granne skulle springa loppet, i augusti 2007 upp på en halvmara i Landskrona - och vann överlägset på 1:16.
     2009 sprang Johan Lundaloppet, en mil på mindre än 34 minuter, och kom i kontakt med Daniel Ekmans träningsgrupp efter det.
     – Jag tränade sporadiskt med dem den sommaren. Jag var inte hundra på hur jag skulle göra, men i september bestämde jag mig för att satsa.
     Johan stegrade träningen från runt tre mil till sju-åtta/vecka och resultaten kom snabbt. Nästa vår var han redan nere under 31 minuter på inte helt flacka Lundaloppet, bara 47 sekunder efter klubbkamraten Johan Wallerstein, som det året kvalade in till EM, på 5000 meter.
     – Det var kul att kunna se resultaten, tidigare hade det gällt vikter, vad jag kunde pressa i bänk, eller klara i marklyft. Nu var det minuter och sekunder.
     På Göteborgsvarvet strax därpå skrällde Johan med att bli nästbäste svensk i ett lopp där otaliga dukade under för den plötsligt uppkomna värmen.
     – Det passade mig inte alls. Jag tappade massor mot slutet, tillstår ändå Johan.
     Han beskriver sig som väldigt disciplinerad vilket avspeglas i fasta rutiner: Läggdags klockan nio varje kväll och uppstigning klockan fem för att hinna med det första träningspasset före arbetet, som sedan några veckor tillbaks är som enhetschef på vård och omsorg inom Lunds kommun.
     – Jag tränar hårt, går ”all in”. Ekman är ovärderlig, annars hade jag drillat mig själv för hårt.
     – Men jag har en bra känsla för vad jag klarar av. Jag förundras över vissa löpare som verkar sakna det helt. Det gäller trots allt att ta sig från punkt a till punkt b så fort som möjligt och då spelar det ingen roll hur fort det går i början.
     Johan Larssons inställning lovordas av namnen Wallerstein, som sett honom utvecklas snabbt:
     – Jag beundrar hans idoghet. Han har en ovanlig träningsflit och höga målsättningar. Han är envis, driven, och har en otrolig kroppskännedom. Det är väl tekniken som är hans begränsande faktor just nu.
     – Jag måste bli snabbare, menar Johan Larsson, som lägger in hundringar för att göra något åt det. Träningen pulseras annars mellan lätta veckor på 13 mil och hårda på 19 mil. Johan tackar sin grundläggande styrka och i grunden varierade träning för att han varit helt förskonad från skador.
     Han tränar fortfarande styrka, ett par, tre gånger i veckan, men nu bara med den egna kroppsvikten.
     Redan ifjol var Johan bara tio sekunder från SM-medalj på halvmaran och inför Göteborgsvarvet var siktet inställd på medalj efter SM-helgen i Linköpingsterrängen som hade blivit till en besvikelse.
     – Jag var inte alls nöjd med min prestation där. Jag hade varit sjuk i veckan och bestämde mig inte förrän de sista timmarna att jag skulle starta. Ett par kilometer in i loppet förstod jag att det skulle bli tufft.
     Men du är inte den som bryter ett lopp, eller hur?
     – Nej, det är en princip som jag har. Man kan inte kliva av bara för att man har en dålig dag och inte hänger med. Det är av respekt inför motståndarna.
     Göteborgsvarvet betecknar Johan som en otrolig erfarenhet, den snöpligt missade medaljen till trots.
     – Jag har svårt att ligga i rygg. Antingen har jag legat klart före, på lopp i Skåne, eller också har jag hamnat i ingenmansland, som på SM-loppen i Stockholm. Men nu blev det perfekt. Jag sprang med Lerdahl första fem, och sen kom vi ikapp Uhrbom och Fredrik Johansson, lite längre fram även Kleist.
     – Från åttonde kilometern låg vi tillsammans, en nyttig erfarenhet. Efter 11-12 kändes det så bra att jag tänkte att jag kunde öka vid 18. Men uppför den andra bron kom det en stor seghet och jag fick pressa för att hänga med.
     – Jag släppte vid 19, men kom väldigt nära på slutet. Anders Kleist och Fredrik Uhrbom drog mest, så de var värda medaljerna, hade varit orättvist annars.
     I all sin noggrannhet sätter Johan höga krav på sig själv såväl i arbetslivet som med löpningen. Satsningen är uttalat långsiktig, de tre år som han har tränat strukturerat är bara inledningen på en längre plan.
     – Det tar sju, åtta år att börja nå sin potential. Mitt mål är att springa EM-maran.
     Ambitionen är alltså att lyckas på en distans som Johan ännu inte ens har prövat. När ska det ske?
     – Jag tror att det blir nästa år, men först måste jag bli snabbare.

Senaste veckan
Veckan 17.4 - 24.4

Kommer kvinnorna närmare?
När Rita Jeptoo i måndags i Boston rusade i mål på...

Yngsta och längsta SM:et
Det färskaste tillskottet till utbudet av svenska ...

Det började i Stockholm!
Precis som landsmannen Meb Keflezighi i manliga lo...

Boston: Meb, vem hade trott?
Han fyller snart 39 år, han hade aldrig sprungit u...

På webben i eftermiddag:
Boston Marathon

1897 - alltså året efter premiären för begreppet m...

Michel & Abeba i Lilla
I veckans "Lilla Sportspegeln" fanns ett reportage...

Europaåret '13 sammanfattat
Europaförbundet European Athletics startade tradit...

Kontrollmätt för nästa lördag
Den 26 april är det dags för årets första SM-tävli...

Nya dopingdomar
I den uppdaterade lista över pågående dopingrelate...

Mt SAC:
Meraf 15:30 - som vinnare!

Många svenskar tävlade under fredagen (svensk tid:...

Sista före stängningsdags
Med fredagens Ungdomsspelen i Eskilstuna sattes pu...

I villande skogen ...
Från Skärtorsdagens terräng-DM för Värmland i Arvi...

23-årigt sponsorsavtal!
Det är inte alls ovanligt med mångåriga sponsorsre...

Friidrott i gula liljornas tid
Fyra röda dagar i rad innebär en långhelg som huvu...

Förra veckan
Veckan 10.4 - 17.4

23-årigt sponsorsavtal!
Friidrott i gula liljornas tid
Junior-VM 2016 till Kazan
Inte den här gången heller

VM 2019: Barcelona,
Doha eller Eugene?

Kvala nu till VM nästa år?
Vad som gäller i sommar
Vad hände i USA i helgen?
Wilson Kipsang nr 1 på maran
- och inte bara just precis nu?

Fredrik dagens svensk
Marathonsöndagen:
London lajv på TV

Visst finns det terränglopp!
Långtifrån bara London
Bästa maran någonsin?
Månadens i februari: Anna
- När man tycker att träningen är rolig så utvecklas man också mer!
Hela uppländska historien!
Abeba bäst i Europa?

Två veckor sedan
Veckan 3.4 - 10.4

Månadens i februari: Anna
- När man tycker att träningen är rolig så utvecklas man också mer!
Hela uppländska historien!
Abeba bäst i Europa?
Landslaget i sommar?
På TV i kväll
Söka Elitidrottsstipendium?
Världens lägsta höjdhopp?
På Bubkas twitterkonto
Tävling, tävling, tävling, ...
- Jag känner mig hedrad, omtyckt och uppmärksammad på ett väldigt speciellt sätt!
Ur "Tävlingsföreskrifter för Allmän Idrott och Atletik"
Fråga som förgäves sökte svar
Möter våren på Fuerteventura
Charlotte 2:42 - Frida 2:43
Marathonsöndagen: Paris (på Eurosport), Milano, Zürich, ....
Premiär som blev repris
Tema: Galornas framtid
Löptränare tar ett steg till
Så svårt kan det faktiskt vara
att sätta ett godkänt rekord

Nu är det officiellt
Helgen härhemma
Det blir förstås precis en mil!
Står april i almanackan ...
Ett vägvisande VM summeras