 6 sep, 2012.– När jag ringde mamma var det första hon sa, ”du är bara lika bra som jag, lilla stumpan”, men Nadja kontrade med att hennes nästbästa resultat är 6.30, mot mammas 6.28.
– Egentligen var jag inte helt nöjd, för jag kände att jag har bättre längder, men grejen är så häftig med att det blev lika långt som mamma och på Finnkampen.
– Dessutom hade jag (3)33 på nummer lappen och ifjol vann Carro Finnkampen på 6.33. Jag är lite vidskeplig, skrattar Nadja.
Det har blivit nästan bara längdhopp för Nadja efter att hon i juni inte bara fullföljt sin första sjukamp på tre år, utan också genomfört en till, bara två veckor senare.
– Det har känts bra och att jag fick fyra månader sammanhängande träning utan skador. Efter den första mångkampen (5.760 på landskampen i Estland) tyckte jag att det var så kul att jag måste göra en till. Jag ville verkligen göra över 6.000, men hade inte vädret med mig (5.783 i ett ruggigt Sandnes). Men jag var ändå nöjd med att klara av två mångkamper så tätt.
Frågan är om säsongen nu är över för den förkylda Nadja, som blivit sjuk och ursäktar sig över den lätt kraxiga rösten. Jakten på 6.000 poäng skulle nämligen ha fått ett nytt kapitel i Talence nästa helg.
– Jag står på väntelista, men nu vet jag inte riktigt. Jag åker inte dit för att göra 5.800.
Avgörande blir om Nadja tillfrisknar för att vara med på helgens Stafett-SM, där det är tänkt att hon ska springa 4x100m och kanske även 4x400m.
Just sjukdomar har varit anledningen till att grenvalet i stort sett stannat vid längdhoppet efter de två sjukamperna i juni.
– Jag var magsjuk före SM, så jag förstod att jag inte skulle orka med annat än längdhopp och jag visste att både Erica (Jarder) och Jessica (Samuelsson) hade hoppat långt.
– Längdhoppet har verkligen funkat bra. Det är ju enkelt, är man bara lite snabb, går det bra. Men jag orkar inte sex hopp just nu. Både på Finnkampen och när jag hoppade 6.30 förra gången på Ullevi kom längsta hoppen i andra omgången, sen orkade jag inte.
– Du har inte funderat på att stå över några omgångar?
– Jo, jag vet, både Carro och Michel sa samma sak … men jag kan inte!
Om säsongen skulle skrinläggas redan nu ser Nadja ändå fram emot att gå in en träningsperiod.
– Jag vill gå in i hårdträning. Vi har Inne-EM på hemmaplan, det passar bra! Vi har en inbjuden plats som arrangörsland och den räknar jag med att Jessica tar. Men jag ska försöka tävla tidigt, i Estland, annars får jag satsa på längdhoppet. Jag ska ge järnet inomhus!
– Får jag bara träna höjd, kan det bli bra.
Nadja har samarbetat med Kajsa Bergqvist till och från under det senaste året vid sidan om Leif Robertsons huvudtränarskap med Anders Walther som kasttränare och Stefan ”Bubben” Reijer på styrkan.
– Kajsa är så bra! I stället för att ha Leffe som står bredvid och skriker vad jag ska göra, så visar Kajsa det genom att hoppa och överdriva det jag gör fel.
– Och sen säger hon, slappna av, slappna av som jamaicanerna, och går som de gör.
Efter att ha bedrivit större delen av träningen ensam är Nadja även taggad på att köra en del med Sofia Linde.
– Vi hade så kul tillsammans på tävlingarna! Hon påminner om Carro, jag gillar när det blir skratt och sång, då slappnar jag av. Jag gillar inte den sammanbitna typen, som bara stänger in sig i sig själv.
Den som besöker Bosön i vinter kan räkna med att möta många skratt, om Nadja och Sofia är på plats.
|