 Foto: Anna Karlsson  7 apr, 2004.Berätta om 2 m-tävlingen!
–Jag gick in på 1.82 och efter att senare ha klarat 1.95, som var pers med två centimeter, så gick jag direkt på 2.00. Det första försöket var bra så då blev jag ännu mer nervös när jag kände att jag verkligen kunde klara. I andra kom jag för nära och rev men i sista låg ribban kvar även om det var med ordentlig darr!
Jag gillar verkligen att hoppa i Lugnethallen! För ett år sedan satte jag också pers där då jag hoppade 1.90.
Hur kom det sig att du började med friidrott?
–I skolan provade jag alla grenar och märkte att jag var bäst i klassen. Jag har två äldre bröder, Jonas (född 1984) och Tobias (född 1985) som både friidrottade (Jonas satsar nu mest på orientering medan Tobias håller på med sprint och längd och går på friidrottsgymnasiet i Falun). Jag cyklade med dem till träningen i IK Stål och det är väl tre år sedan. Min första tävling var Valbo Games i Gävle 2001.
Tävlar du i någon mer gren än höjd?
–Egentligen inte. Jag gör väl ett 60 m-lopp på vintern och ett 100 m-lopp på sommaren. Jag har tävlat i tresteg en gång men det gör jag inte om! Längd har jag testet några gånger men det var inte heller något som gav mersmak. Det är höjd som är min gren!
Hur ofta tränar du och vem är din tränare?
–Jag bor i Horndal, 2,5 mil utanför Avesta, och åker två gånger i veckan till Falun där jag har min tränare Ulrik Mattisson. Det är 16 mil till Falun tur och retur. Sedan kör jag två styrkepass i veckan här hemma.
Vad har du för placeringar på USM?
–Förra året tog jag silver utomhus och brons inomhus och så vann jag skol-SM i september. I vintras blev det en åttondeplats på IUSM i Bollnäs på 1.85 men då stämde ingenting. Jag hade tunga ben och vet inte vad det berodde på. Det är ju ett lite speciellt golv där men tidigare under vintern satte jag pers där med 1.93.
Vad har du för idrottsliga framtidsmål?
–Jag går ut nian nu i vår och sedan vill jag gå friidrottsgymnasiet i Falun. Det är Samhällsvetenskapliga programmet som gäller och jag hoppas kunna läsa det på fyra år. Tävlingsmässigt så ska jag försöka kvalificera mig för ungdomsfinnkampen i höst och 2005 är det ungdoms-OS som jag gärna vill komma med till.
Har du några idrottsliga förebilder?
–Nej, det kan jag inte säga. Jag började med friidrott ganska sent och sedan dess har jag inte hunnit skaffa några.
Berätta lite om din förening IK Stål!
–Vi har ganska få medlemmar och det är mest ungdomar. På vintern är det träning i en vanlig gymnastikhall i Domarhagsskolan och på sommaren sker träningen på måndagar och onsdagar på Avestavallen. Den har kolstybb på rundbanan men allvädersbanor på ansatsbanorna för hopp.
Vad är det bästa med friidrott?
–Alla kompisar, att man får åka runt på tävlingar, bo på hotell och se Sverige!
Vad tycker du om webbplatsen friidrott.se?
–Jag tycker den är bra, det är lätt att hitta det man letar efter. Efter helgen brukar jag gå in och kolla vad som hänt.
Avslutningsvis en friidrottsfråga: Vet du hur många svenskar som klarat 2.30 eller mer i höjd?
–Det var inte lätt, 4–5 stycken kanske. Stefan Holm, Staffan Strand och Linus Thörnblad och så är det säkert några till.
Om jag säger Patrik Sjöberg …
–Javisst ja! (skratt.)
Friidrott.se tackar Linus för intervjun och konstaterar att han har ganska bra koll våra bästa höjdhoppare. Att man ska känna till friidrottare som var som bäst redan innan man själv ens var född är knappast rimligt.
Rätt svar på frågan är hur som helst fem höjdhoppare: Patrik Sjöberg 2.42 (1987), Stefan Holm 2.37i (2004), Staffan Strand 2.35i (2002), Thomas Eriksson 2.32 (1985) och Linus Thörnblad 2.30 (2003).
Jonas Hedman
|