 2 okt, 2005.I statuterna för "Månadens friidrottare" sägs det bl a att prestationen gärna skall karaktäriseras av begreppet "överraskande".
Och vem kunde i våras ha förutspått att den då klubblöse "motionären" Marek Poszepczynski i september skulle vinna halvmaran S:t Eriksloppet och bli näst bäste svensk i Lidingöloppet?
Visst har vi haft en del tidigare exempel på aktiva som börjat springa för motionens skull i 30-årsåldern, upptäckt en "dold" talang och sedan utvecklat den och nått en etablerad position i den svenska långdistanseliten - men då har det nästan undantagslöst handlat om kvinnor.
Fast nu har Marek alltså bevisat att konceptet kan fungera även på herrsidan. Efter andraplatsen bakom Alfred Shemweta i halvmaran Kungsholmen Runt i maj hörde Enhörna av sig, löpträningen intensifierades och sedan tog det alltså bara fram till september innan Marek hade etablerat sig som löpare av nationell elitklass.
Nu skall det sägas att Marek inte var någon total nybörjare som idrottare. Med ett färskt förflutet som handbollsspelare på hög nivå var han redan van vid att träna rejält. Men det är ändå anmärkningsvärt att det gick så snabbt att förvandlas till konkurrenskraftig löpare.
Och lär man av Mareks kvinnliga föregångare är det inga som helst problem att börja först i 30-årsåldern. Håller bara motivationen i sig kan man som löpare fortsätta att utvecklas många år till.
Marek själv är dock ingen som låtit fantasin skena utan ser ytterst nyktert på sin situation som "nybörjarlöpare":
– Jag tänker köra på hårt i vinter och se om kroppen klarar träningsmängden på elitnivå. Sen får det visa sig i vår vad som händer och om jag har förbättrat mig. Jag har varit svårt skadad förr så jag vet hur lätt det är att saker förändras snabbt. Men jag ser fram emot en hård träningshöst och vinter.
Läs mer om Mareks egna tankar i vår intervju med September månads friidrottare!
|