 15 okt, 2005.Att beteckna årets SM-final i Helsingborg den 19 augusti som "tidernas" tävling för svenska släggkasterskor är ingen tillspetsad överdrift utan tvärtom ett stillsamt sakligt konstaterande: Ettan, trean och fyran satte nämligen personliga rekord och gick in som tvåa, trea och fyra genom tiderna!
I toppen genom tiderna är förändringarna från ett år till ett annat nästan aldrig stora. I en normalgren ett normalår handlar det om ett eller max två nya resultat som slår sig in och i många fall händer ingenting. Detta är ganska logiskt med tanke på den höga kvalitet som en genom-tiderna-statistik håller.
I modern tid har vi upplevt högre omsättningstakt endast under utbyggnaden av det kvinnliga grenprogrammet och då tekniska premisser ändrats (typ nya spjutet). Men då uppnåddes ny stabilitet mycket snabbt, oftast på bara tre-fyra år.
Så när man i våra efter 2005 års säsong uppdaterade 10-bästa genom tiderna upptäcker revolutionen i kvinnlig slägga - topp-5 är helt utbytt och totalt är det bara två resultat från före 2005 som finns kvar på listan - är detta verkligen något värt att reagera på och uppmärksamma.
Men beror det inte bara på att kvinnlig slägga är en så färsk gren? Nej, så färsk är den inte alls. Vi har faktiskt kört SM i ett decennium och släggan har funnits på det internationella mästerskapsprogrammet ända sedan 1998, dvs under två hela olympiska cykler. Det innebär att släggan är jämngammal med kvinnlig stav och nya 600g-spjutet och sex-sju år "äldre" än hinder för tjejer – grenar som alla har "bara" tre 2005-nyheter vardera på sina resp topp-10.
Lägger man sedan till att sju av de tio på släggans genom tiderna är födda 1983 eller senare (dvs 22 år eller yngre) finns anledning att hoppas och tro att det kommer att fortsätta att hända saker även efter 2005. Av den manliga historien har vi ju bl a lärt oss att slägga är en gren där man kan förbättra sig länge och gärna når sin topp först i 30-årsåldern.
|