 30 jan, 2007.- Jag fick en riktig adrenalinkick på slutet. När publiken reser sig sista 100 och man inte ens hör sin egen andhämtning för allt liv - då upplever man något underbart! Då finns man liksom inte längre utan ser sig själv utifrån på något svårbeskrivbart sätt.
Svensk manlig 1500m-löpning hade inför 2006 genomlevt en mångårig torka vad gäller internationell konkurrenskraft. Vår senaste internationella finalist låg tjugo år bakåt i tiden - Johnny Kroon EM 1986 - och ingen enda svensk hade varit ens under 3:40 på sju säsonger.
Men så i somras hände det: Vi fick en EM-finalist igen och årsbästat skrevs till 3:38. Och det tack vare en 34-årig nybörjare!
Ja, inte nybörjare som löpare förstås - men som 1500m-löpare. Ty efter ett drygt decennium som mycket starkt uttalad 800m-specialist hade Rizak Dirshe tagit beslutet inför 2006 att i stället satsa på 1500m.
Ett beslut som alltså redan direkt första året gav rejäl utdelning. Visst såg man även i de bästa loppen - 3:39-genombrottet på Bislett och EM-insatsen - att det saknades en del rutin på sträckan, men ändå var det uppenbart att 1500m var en sträcka som passade Rizze bättre än 800m (detta sagt i fullt medvetande om att han har det svenska rekordet där).
Men att bestämma sig för att byta gren vid 34 års ålder - och att lyckas med det - väcker många frågor. Därför beslöt sig friidrott.se för att ta ett snack med Rizze om hans 2006 - och förstås om fortsättningen på det nya livet som 1500m-löpare.
Läs vår intervju med Rizak Dirshe!
|