 Ett månadslångt träningsläger med bl a Mustafa
Mohamed på hög höjd i sydafrikanska Dullstroom
ingick i uppladdningen för debutmaran i Sevilla.
Foto: Hasse Sjögren  9 mar, 2007.2:20 i sin första mara som 21-åring.
Lars Johansson förvånade nog många när han i början av februari var med i tätstriden i Sevilla Marathon och slutade femma. Själv är han inte lika förvånad.
– Tidigare i vinter trodde jag nog att jag skulle kunna gå ner på 2:20 i Sevilla men veckan innan fick jag en förkylning så då var inte hoppet så stort. Därför var jag förvånad att jag inte var trött alls vid 30-32 kilometer. Men sen kom väggen, det var inte kul, berättar Lars.
3:10-kilometerna i början var nära att knäcka Lars vid 38 km och han berättar hur hemska de sista kilometrarna var med yrsel och illamående. Tempot sjönk till 4 min/km men han tog sig samman och lyckades ändå bärga femteplatsen.
Återhämtningen har gått bra och redan nästa helg blir det en halvmara i holländska Den Haag. Men något mer fullt marathon blir det inte i år. Målet är terräng-SM och sedan att försvara sin placering som bäste svensk på GöteborgsVarvet från förra året. Till sommaren en del banlopp.
Lars är uppväxt i Älmhult och fram till han började på friidrottsgymnasiet i Växjö var det orientering som gällde i OK Älme och löpning i Brittatorp TK. Nån enstaka förstasträcka i orienteringsstafett kan det bli fortfarande.
– Jag har alltid varit liten och lätt och haft talang för att springa. Gillar att ligga och mala på och de sista åren har jag märkt att det går bättre och bättre ju längre distansen är. Jag hade egentligen tänkt vänta ett par år till med maran men nu sprang jag i Sevilla egentligen mest för att pröva, säger Lars.
– På sikt blir det nog därför en marathonsatsning. Vore kul att kunna kvala in till ett stort mästerskap nån gång.
Nu läser Lars på friidrottsuniversitetet i Växjö matematik och fysik till gymnasielärare. Trots mycket inlämningsuppgifter bitvis går det bra att kombinera med träningen som nu snittar cirka 17 mil i veckan.
Mycket, kontinuerlig och hård träning är Lars filosofi. Han går sin egen väg utan tränare och än så länge har det fungerat bra och skadorna har hållit sig på avstånd.
– Visst har jag funderat ibland på att ha en tränare. Men jag tror inte att det skulle funka så bra. Så tjurig som jag är så skulle jag ändå göra som jag själv vill. Jag vill testa olika sätt att träna och jag tror att jag hittat en modell som passar mig just nu, säger Lars innan det är dags att ge sig ut för ett tufft pass i Fyllerydsskogen.
|