 30 okt, 2007.För fem år sedan var Lilian Magnusson nybliven trebarnsmamma i Uppsala med 30 kilos övervikt på randen till medelåldern. Idag är hon på väg in i friidrottens rampljus och nyligen prisad på Friidrottsgalan.
Årets resultat är smått otroliga: Tvåa på Stockholm Marathon, tvåa på Tjejmilen, etta på SM 10 000 m, etta på Finnkampen 10 000 m och tolva på Berlin Marathon! Det sistnämnda prestationen som gjorde henne till Månadens friidrottare för september.
- Ja, vilken sommar det har varit! Det har varit så roligt när det gått så bra. Jättekul med priset på Friidrottsgalan, jag fick jättemånga gratulationer efter det, säger Lilian med ett hjärtligt skratt.
- Finnkampen var stort för mig. Först att jag fick vara med och sen att jag också vann! Jag fick en lapp i handen på SM av någon jag inte kände igen. Det stod ”Grattis till din plats i Finnkampen”. Jag fattade ingenting! Det var ju sånt jag suttit framför TV:n och tittat på och skrikit till, nu skulle jag själv vara med, det var helt otroligt.
Vid första graviditeten gick hon upp 30 kilo. En vikt som Lilian fick kämpa för att bli av med. Hon lyckades med lite jogging och simning, men det blev samma sak vid andra och tredje barnet. Det gjorde att hon bestämde sig för att börja löpträna lite mer seriöst.
- Jag fick för mig att jag skulle springa Stockholm Marathon så i slutet av 2004 hittade jag marathon.se på Internet och där fanns det lite råd hur man kunde träna. Man kunde välja en tid på maran och sen välja ett träningsprogram. Jag tog tre timmar för det lät OK. Det stod där att om man bara tränade efter deras program så skulle man klara tre timmar så det lät ju enkelt och bra.
Lilian gick i mål på 2:59 och var nöjd, fortfarande utan planer på något annat än motionslöpning. Året efter, 2006, kom hon av en slump i kontakt med Anders Szalkai som hon kom ihåg som den som skrivit det där träningsprogrammet på marathon.se.
Men det var först i december, alltså för mindre än ett år sedan (!), som Anders och Lilian gemensamt bestämde att hon skulle börja träna mer strukturerat efter ett riktigt individuellt anpassat träningsprogram.
Anders fick Lilian att prova på några banlopp och de satte även upp 5 000 och 10 000 m på SM som ett mål.
- Jag som tränade för maraton blev helt plötsligt utslängd på ett 1500 meterslopp t o m! Det var jättekul och jätteannorlunda men nyttigt för mig.
- När det väl var dags för SM kändes det bra men nervöst. Jag visste inte hur fort det skulle gå. Men efter ett par varv så insåg jag att går det i den här farten så ska det gå bra. Hela familjen var där och hejade på mig och det var så kul.
När Lilian var sju år kom hon till Sverige från Kenya med sin mamma. Sedan dess har Lilian bott i Uppsala och är idag hemmafru. Närmsta familjen består av maken Per och barnen Zoé, 7, Zack, 6, och Tiffanie 5 år. Träningen genomför hon när barnen är i skolan och i förskolan eller tidigt på morgonen innan hon åker iväg och lämnar dem.
- Det blir många morgonpass vid femtiden, då hinner jag träna och duscha innan jag väcker barnen halv sju. Ska jag köra långpass på morgonen blir det förstås tidigt, har hänt att väckarklockan stått på 03.30 ibland!
Lilian trivs med sitt familjeliv och friidrottsliv och hon har inga planer på att ändra på det, det räcker gott och väl att fylla tiden. Nu vill hon ge träningen en ordentlig chans. Målet för 2008 är ett göra riktigt bra lopp på Stockholm Marathon, men hon kommer också att försöka köra mer bana och terräng.
Har du ångrat att du inte började springa på allvar tidigare i ditt liv?
- Jag har ju fått frågan några gånger nu, men allvarligt talat så ångrar jag mig inte. Först nu känns det som det finns lite utrymme för löpning i mitt liv, säger Lilian och skrattar igen.
|