 21 nov, 2007.Håkan Widlund kliver 2008 in i skaran av landslagsledare. Tränaren i IFK Växjö som finns med i ledarteamet kring Carolina Klüft blir ansvarig för nästa års Ungdomsfinnkampslag. Det är första steget i ett uppdrag som ska sträcka sig över sex år, tills kullen med "91:or" lämnar junioråldern.
Håkan kommer under den perioden att leda den svenska truppen till fyra internationella mästerskap: Ungdoms-VM 2009 (Bressanone), Junior-VM 2010 (Moncton), Junior-EM 2011 och 22-års-EM 2013!
– Det ska bli oerhört spännande att få följa ett gäng och förhoppningsvis se det utvecklas. Jag frågade Henrik Ragnvaldsson (som hade motsvarande uppdrag fram till i år) hur det har varit och han sa att det var fantastiska år.
Håkan har en nästan tre decennier lång tränargärning bakom sig. Han slutade sin aktiva karriär redan som 21-åring på grund av skada och växlade omgående över till tränarrollen. Innan dess hann Håkan trä på sig landslagsdräkt vid två tillfällen.
– Jag var med i Ungdomsfinnkampen 1976 på 300 meter häck och i en juniorlandskamp som längdhoppare.
Några officiella landslagsuppdrag som ledare har han inte haft, men som en av Carros tränare har han varit på flera av de senaste stora mästerskapen. Dessutom är ledarskap det centrala temat i de utbildningar som Håkan lägger upp för näringslivet i sin yrkesutövning.
– Min profession är egentligen att vara utbildningskonsult. Jag har hamnat i branschen lite av en slump. Friidrotten är mitt fritidsengagemang.
Och det är ett åtagande som slukar det mesta av Håkans fritid, åtminstone fyra träningstillfällen varje vecka och därutöver styrelseuppdrag och andra projekt som är knutna till IFK Växjö. Men det fungerar tack vare att hela familjen är involverad.
– Det är en livsstil som vi har valt. Jag brinner för det. Barnen har varit aktiva och min fru är intresserad. Det går att kombinera med det nya uppdraget, men jag får bli mer återhållsam, inte som tränare, men jag kommer att lämna styrelsen under nästa år.
– Uppdraget kommer dessutom att vara mer intensivt under vissa perioder, på sommaren, då jag kan lägga mer tid. Jag ser det inte som att de olika uppdragen kommer att hämma utan snarare befrukta varandra.
Håkan bildar - tillsammans med Agne Bergvall, Tobias Karlsson och Per Karlsson - alltså ett tränarteam hemma i Växjö som har hand om 15 aktiva. Dessutom ingår han i en grupp om åtta tränare som har hand om 60 ungdomar i åldrarna 15-17 år. IFK Växjös modell bygger verkligen på teambildning. Det påminner också starkt om det sätt som landslaget har jobbat på de senaste åren och det är så Håkan ser sin nya uppgift.
– Det handlar om att hålla ihop ett gäng ledare kring mästerskapen och är en fortsättning av det arbete som tidigare landslagsledare jobbat med, den svenska modellen, att genom trygghet i gruppen få fram goda prestationer när det gäller. Det finns ingen anledning att inte fortsätta med de intentioner som har präglat landslaget och som har byggts upp av sådana som Ulf Karlsson, Anders Rydén och Thomas Engdahl.
Håkan menar att både landslaget och IFK Växjö har haft gruppen som bas och att modellerna har influerats av varandra.
– När vi har följt Carro har det synsättet gått som hand i handske. Man är bara en människa i gruppen, men den är nödvändig för att individen ska prestera när det krävs.
Skillnaden mellan uppdragen blir att i sin roll som landslagsledare ska Håkan säkra att allt omkring individen fungerar. Träningen har skötts på hemmaplan.
– Alla i landslagsteamet blir involverade i hur man laddar inför mästerskapen.
Håkan är van att tillbringa mycket tid på tävlingar. Nu lär det bli ännu mer.
– Jag kommer att titta, observera, men vi får också dela upp det mellan oss, bekanta oss med de aktiva, följa statistiken, prata med hemmatränarna. Det är ett kontinuerligt arbete som börjar redan i vinter.
Ett klassiskt problem för den som är ansvarig för landslagsuttagningar är beskyllningarna att man favoriserar vissa aktiva. Widlund är förberedd och ser det som en del av uppdraget.
– Coachteamet ska ha stor del i urvalet, men någon måste vara ytterst ansvarig och jag kan inte vara alla till lags.
(Intervjuare för friidrott.se: Lorenzo Nesi)
|