 Leif i Utah (överst, foto: Åke Ruus) och Per i
Göteborg (foto: Hasse Sjögren)
 29 maj, 2008.Den tidiga våren såg två unga och starka diskuskastare plötsligen lyfta sig sex-sju meter. Framgångsreceptet för Leif Arrhenius och Per Rosell har varit förfinad teknik och insikt som fått kraften att blomma ut.
Spårvägens Leif Arrhenius, lillebror till Niklas, började i säsongsdebuten i Arizona med att höja sig tre meter för att två veckor senare i Missouri öka dryga tre meter till till 63.12. Leif, snart 22 år, är inne i friidrotten igen efter att under två år missionerat i Taiwan. Nu är han tillbaka i USA och Sverige i sommar för att försöka kasta långt.
- Resultatet är en välsignelse från Gud samt hårt arbete i teknikträningen och rätt styrketräning. Senaste halvåret har jag kastat mer än någonsin. Niklas har hjälpt mig mycket och i sommar åker jag till Sverige för att göra bra resultat i Europa och förhoppningsvis slå brorsan, berättar Leif.
Leif bor Provo, Utah i USA och läser "Exercise Science" på Brigham Young University för att eventuellt bli kirurg. Universitetet är knutet till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. De två åren som missionär har fått Leif att bli sugen på friidrott igen.
- Missionen hjälpte inte alls fysiskt och inte min friidrott. Jag gick ned 15 kilo och jag tränade bara fyra gånger på två år. Sedan har jag haft massa småskador sedan jag kom hem och började träna på riktigt igen. Men nu är jag på väg tillbaka till formen, berättar Leif.
Nästan samtidigt hemma i Sverige fick Ullevis Per Rosell, 21 år, ett likartat lyft: 53.67 som pers från 2007, 55.09 i februari och så 61.50 i april! Här heter förklaringen framförallt teknikträning under tränaren Anders Axlids överinseende. Per flyttade till Göteborg från Färjestaden på Öland förra året för att satsa mer ordentligt på diskus.
- Det var som en chock att komma hit. Jag hade varken tränat styrka och definitivt inte teknik på det här sättet tidigare. Tekniskt har jag lyft mig enormt, nu börjar det ge resultat, säger Per.
Pers perskast på 61.50 var en höjning med över sex meter och nu är målet att bli stabil över 60 och ta en plats i Finnkampslaget.
- Jag har mycket bättre kontroll på kroppen nu, jag kan röra mig snabbare i ringen och kvickare och mer stabil. Det går inte att jämföra med ifjol, då kunde jag ju knappt röra mig.
- Nu gäller det att fortsätta att slipa på tekniken. Det finns mycket att göra, Anders hittade sju tekniska fel i mitt 61-kast som jag själv tyckte kändes skapligt, säger Per.
196 centimeter långe Per började med friidrott och främst kula hemma på Öland som 15-åring. En handskada gjorde att han fyra år senare övergick enbart till diskus. Nu är han i Göteborg för att heltidssatsa på diskusen och för att komma underfund med vad han vill göra vid sidan av idrotten.
- Jag gör inte så mycket annat nu är tränar, jobbar nån enstaka dag då och då. Jag får leva på sparkapital och leva billigt, jag har ingen bra plan vad jag ska göra åt det ännu. Jag läste el-tele i skolan men jag tror inte jag vill bli elinstallatör, inte nu i alla fall, nu vill jag satsa på idrotten.
Sommaren får utvisa om unga herrarna Rosell och Arrhenius kan stabilisera sin tillvaro runt 60 eller rent utav ta ytterligare ett kliv.
|