 - Månadens friidrottare? Åh,
vad roligt!
Foto: alj  19 jun, 2008.Från Kisii i sydvästra Kenya till Vilshult i nordvästra Blekinge och från att springa med kompisarna i Nairobi för skojs skull till att vinna både terräng-SM och Stockholm Marathon. Så kan man presentera Svensk Friidrotts nya långloppsdrottning – Isabellah Andersson.
Månadens friidrottare för maj kunde inte bli någon annan än Isabellah Andersson som under våren har dominerat långloppen runtom i Sverige. Men hennes löparkarriär har aldrig varit självklar.
- Nej, jag sprang inte alls när jag var liten. Jag började inte förrän 2000. Men då var det inte i någon klubb och jag hade ingen tränare. Det var bara jag och några kompisar och vi visste inte hur vi skulle göra, vi bara sprang.
Hon berättar att tävlingarna inte var så viktiga för henne då, utan hon sprang mest bara för att hennes kompisar i Nairobi gjorde det. Men under tiden att de tränade, utan tränare eller några som helst mål väcktes Isabellahs intresse för att tävla mer.
- Jag tittade på tv hos en kompis, för jag hade ingen tv själv. Och då var det friidrott på tv, och då tänkte jag: Åh, hur ska jag kunna göra det där? Jag ville också springa.
Hon berättar att det var svårt att satsa på löpning i Kenya för hon hade ingen möjlighet att köpa något så självklart som skor.
- Jag hade ett par men de skulle jag ju ha varje dag och det räcker ju inte med bara ett par skor om man vill springa… I Kenya är det ingen som ger dig skor, du måste köpa själv och det hade jag inte råd med.
För Isabellah fanns det heller ingen möjlighet att ha en tränare eller en klubb att vara medlem i.
- Klubb? Haha, i Kenya finns det inte klubbar som här i Sverige. Det är bara topp-10 i Kenya som kan vara med i någon klubb och det kanske finns totalt tre klubbar.
2004 kom Isabellah till Sverige för att lära sig orientera. Året efter blev hon bjuden till Sverige för att tävla i O-ringen och ganska snart bestämde hon sig för att satsa på att springa, fast utan karta.
- Det är lättare med bara löpning. Men jag gillar både och. Jag orienterar fortfarande fast bara som motion.
Nu bor Isabellah i skånska Vilshult med sin make Lars Andersson och stora delar av vardagen består av träning. Och Isabellah har en speciell träningskompis - en av de som hon började springa med i Nairobi tränar tillsammans med henne i Skåne.
- Han är bättre än jag så då får jag bättre träning. Och det är kul att ha någon att träna med. Det är inte roligt att vara ute och springa tre timmar helt själv, det är roligare att ha någon att prata med.
Hon berättar att hon har varit i Kenya några gånger för att hälsa på sin släkt som är kvar. I vintras var hon i Kenya en månad och då tränade hon lite med sina gamla träningskompisar.
- Men vi tränade inte så mycket då för det var problem efter valen i Kenya så det var inte säkert för oss att vara ute och springa.
Isabellah har två systrar och en bror som alla bor kvar i Kenya och hon berättar att ingen av dem har samma löpintresse eller talang som Isabellah hade.
- Haha! Nej, min äldsta syster är gift och har barn och hon kan inte springa alls. Men min yngsta syster som går i skolan kanske kommer att springa. Men det är ingen annan i min familj som har sprungit, jag är den första.
Hon pratar ofta med sin familj i telefon men hon tror inte att de har förstått riktigt hur vilka stora framsteg Isabellah gjort under vårenk
- De vet att det finns många duktiga kenyaner och jag brukar tala om att det har gått bra på träning och tävling men jag tror inte riktigt att de förstår.
Isabellah själv blir jätteglad och lite förvånad när hon får veta att hon utsetts till månadens friidrottare.
- Va?! Åh vad roligt!
På frågan om det finns någon som betytt extra mycket för henne eller om hon har någon speciell förebild svarar Isabellah skrattande,
- Jag är en förebild för mig själv! Haha, men jag har en idol som springer jättebra. Jag gillar hennes löpstil och hon är jätteduktig. Det är den etiopiska löparen Tirunesh Dibaba, jag skulle vilja blir lika bra som henne, säger Isabellah lite drömmande.
|