 8 nov, 2008.Som 26-åring började hon träna på allvar. Idag är hon 29 år och gjorde för ett par veckor sedan 2:44 i Ljubljana Marathon.
- Det är så himla roligt att springa, säger Månadens Friidrottare Kajsa Berg från Huddinge AIS.
Från motionär till femma på årsbästalistan i marathon på ett par år är en imponerande resa. Och det är en resa med glädje. Kajsa Berg är en synnerligen glad och sprudlande tjej som med glöd och energi berättar om lusten att springa.
- För tre år sedan flyttade jag tillbaka till Stockholm från Arboga. Då tog jag mod till mig och bestämde mig för att gå med i en friidrottsklubb för att få träna med andra än mig själv. Jag visste inte var jag skulle söka men jag slog upp telefonkatalogen och hittade Huddinge AIS som låg ganska nära. Jag ringde och frågade om jag fick vara med, berättar Kajsa.
- Jag hade egentligen velat göra det tidigare men hade inte vågat och så trodde jag att man måste vara duktig för att vara med. Jag hade ju ingen aning om jag var bra eller inte. I Huddinge blev jag väldigt väl mottagen och jag började träna lite i en grupp.
Kajsa har ett förflutet som simmare. Som tolvåring började hon simträna hemma i Botkyrka-Rönninge men hon tyckte om att springa redan då och joggade bara för att det var roligt och skönt.
- Jag tränade mycket simning men blev aldrig riktigt bra, jag fick ingen riktig utdelning. Jag tyckte om att maxa och köra så hårt jag kunde på passen men det var väl egentligen inte så bra. Jag har lärt mig att träna på riktigt nu och grundkonditionen har jag kvar sen simningen, berättar Kajsa.
I Huddinge kom Kajsa i kontakt med tränaren Kim Hedbom som såg potentialen och frågade om hon vill börja träna mer planerat. Kim la upp Kajsas träning och ganska snart gjorde hon stora framsteg.
Några enstaka tävlingar på 5000m och 10000m varvades med några långlopp. Hösten 2007 var det dags att prova en mara. Kajsa och Kim åkte till Växjö "mest för att prova".
Efter seger på 2:55 kände de att Kajsa hade möjligheter att utvecklas och i somras blev hon åtta i Stockholm Marathon på 2:51 och nu senast alltså sexa i Ljubljana på 2:44 i sin tredje mara.
I somras på Stora SM var Kajsa anmäld på 10 000 m. Men någon start blev det aldrig.
- Jag glömde att pricka av mig och då fick jag inte starta! Jag var nervös och har inte sprungit så mycket bana så jag glömde bort att jag måste göra det. Det var lite snopet!
- Första gången jag var med på Stora SM - 2007 - tänkte jag att det här var det hemskaste jag varit med om någonsin. Nervöst och plågsamt. Men nu när jag inte fick starta kände jag att jag ville vara med igen. Jag får försöka nästa år, ska försöka komma ihåg att pricka av mig då!
Kajsa arbetar som högstadielärare i matte och naturkunskap. Som ofta med lärarjobb så tenderar heltiden att bli mer än heltid. Kajsa älskar sitt jobb och älskar sin träning. Men visst har det funnits tankar på att gå ner i arbetstid för att satsa lite mer på löpningen.
Framtiden är dock vag för Kajsa som säger att hon aldrig haft så mycket resultatmål med löpningen. Att förbättra förmågan att ta ut sig och plåga sig mer för att kunna springa fortare är något hon vill göra.
Hon beskriver det som att hon tidigare haft svårt att pressa sig till den höga nivån där hon blir riktigt riktigt trött. Att det kan vara som en spärr som sätter stopp för att det kanske är obehagligt och jobbigt att ta ut sig och bli trött, även om hon försökt.
- Min tränare Kim försöker få mig att tänka framåt mot en målsättning. 2009 har jag inte tänkt på så mycket och sen vet jag inte men visst vill jag komma under 2:40 på maran.
Att glädje är det viktigaste för Kajsa går inte att ta miste på. Det sociala livet med träningskompisar, arbetskompisar och andra vänner betyder mycket. Mycket för livet och mycket för träningen.
Det är ju så himla roligt!
|