 16 feb, 2001.På torsdagen nåddes vi av det tragiska meddelandet att Smålands FIF:s ordförande Ingvar Thomsson oväntat avlidit. Svensk friidrott har i Ingvar förlorat en av den ovärderliga kategori ledare som i ordets rätta och mest positiva bemärkelse förtjänar att betecknas som eldsjälar, dvs därför att de genom att brinna för vår idrott också får otaliga andra att tända. Även om hans egen aktiva idrottsbakgrund var som fotbollsspelare är det ingen överdrift att påstå att det var Ingvar Thomsson som på 80-talet väckte nytt i liv i den då halvslumrande friidrotten i Kalmar SK. Han har dessutom sedan dess oförtröttligt arbetat vidare med att hela tiden utveckla verksamheten på alla upptänkliga sätt: Allvädersbanorna utomhus, intensivt jobb på att få bättre träningsmöjligheter inomhus, bred ungdomsverksamhet, satsning på utbildning av tränare, ledare och domare, många tävlingsarrangemang på alla nivåer från lokala vardagstävlingar för ungdomar till SM-tävlingar plus långlopp, osv. Trots den gränslösa tid och glöd Ingvar alltså lade ned på Kalmar SK:s friidrott ryggade han inte för att också ta ett vidare ansvar. Han var sedan många år en i högsta grad aktiv och arbetande ordförande i Smålands Friidrottsförbund. Att han nu hastigt ryckts bort mitt uppe i sin gärning är en svår förlust för svensk friidrott. Ingvar Thomsson var nämligen den typ av människa och ledare som bär - ja, snarast är - den svenska friidrottsrörelsen när den är som allra bäst!
|