 4 feb, 2009.Grattis Lena Örn till att ha blivit "Månadens Friidrottare" för december på friidrott.se. Vad är dina minnen från loppet på terräng-EM?
- Tack så hemskt mycket, det är en stor överraskning och ära. Det första jag kommer att tänka på är banan, den glömmer man inte i första taget. Det kändes som det var en halvmeter lera som man sprang i. Det var en mycket tuff bana och man kom knappt någon vart. Men vem vet, kanske är det något som passar mig.
- Att komma på 19:e plats tycker jag inte låter så bra, men jag är nöjd med loppet och insatsen, det var en rolig upplevelse!
Du har ju skaffat dig viss mästerskapsrutin, främst från Junior-VM i Beijing 2006 och Junior-EM i Hengelo 2007. Kände du att du hade nytta av den rutinen under terräng-EM?
- Definitivt. Jag har lärt mig mycket för varje mästerskap och kan hantera press och nervositet på ett helt annat sätt nu än till exempel i Kina 06.
- Dessutom är det ju en stor social grej att åka iväg på mästerskap. Trots att man tävlar individuellt känns det verkligen som man tillhör ett lag. Man sitter på läktaren och hejar på de andra, man lär känna aktiva från alla grengrupper, människor man inte kommit i kontakt med annars.
- Det som driver mig att fortsätta är nog viljan att få delta vid stora mästerskap. Om jag inte trodde jag att jag hade möjlighet att komma dit en dag skulle jag nog ha slutat.
- Mitt stora mål för sommaren är självklart Junior-EM för 22-åringar i Kaunas, Litauen. Då är det 3000m hinder som gäller. Det är den gren som jag känner passar mig bäst, men jag tycker verkligen om att springa 1500m också.
- Tidsmässigt hoppas jag att springa under 10 minuter på hinder i sommar, gjorde 10:07 förra året så det borde gå. Jag hoppas på en bättre placering än på tidigare mästerskap, men det viktigaste för mig är att göra mitt bästa lopp någonsin så får vi se hur långt det räcker.
Vad gör Lena Örn när hon inte tävlar och tränar?
- Jag jobbar lite på Stadium men det mesta i mitt liv kretsar kring träningen. Jag bor kvar hemma hos mina föräldrar för att få det att gå ihop ekonomiskt.
- De flesta vännerna har jag inom friidrotten och det var en stor anledning till att jag bytte klubb till Spårvägen för något år sedan. Att ha en stor grupp att träna med betyder mycket. Man sporrar varandra och det blir nästan som tävling på träningen, blir mycket bättre kvalitet helt enkelt.
- Men det där med att byta klubb var inte helt lätt, det var ju i Hellas jag började och man vill ju inte att de litet mindre klubbarna försvinner men för mig känns det helt rätt just nu.
Hur ser inomhussäsongen ut för dig?
- Jag gör debut på Raka Spåret i Sätra helgen som kommer. Då springer jag 1500m men det är 3000m på ISM i Bollnäs som är det stora målet.
- Senare i vår åker jag på träningsläger till Portugal, först med klubben och sedan på landslagets läger för Team Barcelona. Träningen har flutit på väldigt bra under hösten, jag har fått vara skadefri och kunnat öka både mängden och styrkan. Känner mig bra förberedd för att springa riktigt fort i sommar!
|