 Erland Sandström, Peo Eriksson och Harry Ericksson, en trio som i högsta grad var med om att lägga grunden till det som i morgon blir världens största halvmara!
Foto: Hasse Sjögren  15 maj, 2009.Historien om GöteborgsVarvet tar sin början sommaren 1979. Den stora marathonvågen hade nått Sverige och några män från Göteborgs Friidrottsförbund bestämde sig för att besöka Stockholm Marathon som arrangerades första gången 1979. De gillade vad de såg.
- Ja, det var ett väldigt välarrangerat lopp och intresset från publiken var stort. Vi började fundera på hur man kunde föra över en liknande idé till Göteborg och bestämde oss ganska snart för att en halvmara var det som passade oss bäst.
Det säger Peo Eriksson som då var sekreterare i Göteborgs Friidrottsförbund och en av initiativtagarna till Varvet. Ett marathon verkade för långt och i arrangörernas ögon fanns det risk att en sådan sträcka bara lockade eliten. Halva sträckan tycktes lagom och passade också Göteborg som stad bättre.
Den 7 juni 1980 var det dags för första GöteborgsVarvet och det var inte en startpistol som släppte iväg löparna.
- Precis innan vi skulle skjuta iväg loppet slog någon igen en bildörr, löparna reagerade på ljudet och sprang iväg. Man kan säga att GöteborgsVarvet startade med en masstjuvstart, säger Peo med ett skratt.
Till premiärloppet hade 1800 löpare anmält sig och ca 1500 kom till start. Arrangörer var Göteborgs Friidrottsförbund med stöd från Göteborgs Stad och tidningen GT, som har varit samarbetspartners sedan dess.
- Budgeten var väldigt liten och allt arbete sköttes ideellt första året. När vi summerade premiärloppet var vi nöjda och började drömma om att i framtiden kanske få se 5-6000 löpare på Varvet.
Efter ett par år anställdes Harry Ericksson som Varvsgeneral och arbetet med att öka volymen på loppet blev mer organiserat. Som ett led i att öka populariteten hos allmänheten bjöds 1982 Ingemar ’Ingo’ Johansson in för att springa. Han återkom året efter och det var efter det som Varvet på riktigt började växa.
- Jag tror faktiskt man kan tala om en Ingo-effekt. När han sprang andra gången 1983 hade vi 3500 anmälda, året efter 14 800. Vi har efter det fortsatt med att bjuda in kändisar till loppet.
- Bland annat flögs Bröderna Herreys in precis efter att de vunnit den europeiska schlagerfinalen. Jag minns hur de landade på Slottsskogsvallen i privathyrd helikopter utan landningstillstånd till löparnas och publikens stora jubel.
- Rent allmänt så har jag aldrig tänkt på loppet som ett elitarrangemang i första hand utan som ett lopp och folkfest för den stora massan. Har det kommit bra löpare har vi varit glada, men det dröjde ganska många år innan vi ens hade några prispengar, säger Peo.
Under 90-talet fortsatte utvecklingen av evenemanget. Lilla GöteborgsVarvet flyttades till dagen efter stora loppet och en Varvs-helg med flera olika arrangemang växte fram. Runt millennieskiftet föryngrades arrangörsorganisationen och arbetet med att marknadsföra arrangemanget som ett event och folkfest fördjupades ytterligare.
GöteborgsVarvet är idag inte bara en angelägenhet under en enstaka helg utan ett året-runt-projekt. Arbetet med löparkvällar runt om i Västsverige har varit en del i ett sånt arbete, och Peo Eriksson är noga med att påpeka att det fortfarande är löpningen som ligger i fokus.
- Vi har genom åren gjort många undersökningar med våra deltagare och de flesta är väldigt nöjda. Ganska tidigt under loppets historia började vi arbeta med levande musik längs banan. Löparna ska känna att de uppmärksammas under hela loppet och inte bara vid start och mål.
Överskottet från loppet har alltid gått tillbaka till friidrottsföreningarna i Göteborgsområdet och det har också bekostat byggandet och renoveringarna av Friidrottens Hus.
- Jag minns att den kostade 20 miljoner att bygga en gång i tiden och nu har den renoverats för ca 30 miljoner, så det är ju ganska mycket pengar det har rört sig om, påpekar Peo.
Idag är Peo Eriksson pensionär och inte lika involverad i arrangemanget som förr. Hans intresse för loppet är dock lika starkt och på frågan om vad som fått honom att fortsätta brinna för GöteborgsVarvet så många år tvekar han inte på svaret:
- Att få stå på Slottsskogsvallen precis innan starten och blicka ut över den väldiga massan av förväntansfulla löpare, då känner man att man har varit med och gjort något bra och betydelsefullt. Både för friidrotten och Göteborg som stad!
|