Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Lördag 20 juli 2019

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Svante Rinaldo:
– Jag är stolt över det jag gjorde som stavhoppare!

 


intervjuare: Jonas Hedman


Vid landskampen på Stadion mot Italien 1962 vann Svante på 4.30.



Stavhopp är den friidrottsgren som påverkats mest av materialförändringar och resan från trä fram till dagens
glasfiber gick via bambu, stål och aluminium innan
glasfibern slog igenom i början på 1960-talet.

Glasfiberstaven hade i och för sig då funnits i några år,
men det var först med de moderna hoppbäddarna för
landningen som man på allvar vågade börja utforska
det nya stavmaterialets elasticitet.

 


Svante Rinaldo föddes 1937 i Uppsala och tävlade hela karriären för Upsala IF. Han debuterade i landslaget innan han fyllt 20 och gjorde 1957-1964 totalt 23 landskamper, däribland åtta raka finnkamper!

1959 blev Svante överraskande svensk mästare på Stockholms Stadion efter att ha besegrat legendariske Ragnar ”Ragge” Lundberg vars SM-guldsvit därmed kom att stanna vid elva raka.

– Det blev mitt enda SM-guld men jag tog medalj sju år i rad, säger Svante.


Medaljörerna på SM 1962: Tore Carbe (silver),
Tapio Mertanen (guld) och Svante Rinaldo (brons).

Första glasfiberrekordet

Men det som framförallt gjorde Svante Rinaldo till ett namn för historieböckerna var att han i juli 1962 blev förste svenske rekordhållare med glasfiberstav. Under några intensiva juliveckor förbättrade han rekordet i tre etapper med totalt 9 cm till 4.55!

Det var på många sätt en annan tid 1962 då Svante under en period var Sveriges främste stavhoppare. I höstas fyllde han 81 år men är pigg och minns sina år som aktiv med glädje.

– Jag hoppade med stålstav nästan hela karriären och testade glasfiberstav första gången som 24-åring 1962. I början på juli satte jag svenskt rekord med 4.49 i en liten tävling hemma på Studenternas IP i Uppsala.


Två svenska rekord på fyra dagar

– Det resulterade i att jag fick en inbjudan till en tävling i Kiruna ett par veckor senare. Jag åkte nattåg hela vägen från Uppsala till Kiruna där det var invigningstävling av en ny idrottsplats.

Trots den långa resan förbättrade han rekordet med två centimeter till 4.51.

– Dagen efter åke jag tåg ner till Oslo och landskampen mot Norge. Stav gick första dagen och jag tog min första landskampsseger genom att höja rekordet till 4.55.


Dagens Nyheters första sportsida den 25 juli 1962.


Den första typen av glasfiberstavar som kom till Sverige 1962, var finsktillverkade och hade ganska lite gemensamt med dagens glasfiberstavar.

– De gick till exempel inte att böja speciellt mycket. Stålstav var vad som gällde hela 50- och en bit in på 60-talet och där var tekniken att ”hålla smalt”, det vill säga hålla händerna intill varandra och ”bryta” sig upp och över ribban, säger Svante.


Glasfibern krävde ny teknik

Den tekniken användes i början även för glasfiberstaven varefter hopparna successivt lärde sig att anpassa tekniken i takt med att stavarna förbättrades och blev mjukare och böjligare. Det resulterade i att det åren efter 1962 mer och mer gick att få till den katapulteffekt vi ser idag.

Glasfiberstav innebar en fattning med 40-50 centimeter mellan händerna. En högerhänt hoppare hade höger hand överst och sedan gällde det att hålla vänster arm rak för att kunna böja undan staven vilket också gav några tiondelar mer tid att trycka till och få till katapulteffekten.

– 1962 var det få som använde den här tekniken men från 1963 utvecklades den mer och mer och Kjell Isaksson, som började hoppa stav som ungdom 1964, utvecklade en riktigt fin teknik som resulterade i tre världsrekord 1972.


Åtta år i landslaget

Svante gjorde sina 16 första landskamper fram till och med 1961 med stålstav och de sju sista med glasfiberstav. Men det blev aldrig så att han riktigt lärde sig den nya hopptekniken.

– Men jag hoppade ungefär två decimeter högre med glasfiberstav jämfört med stålstav.

1964 var OS förstås en målsättning men det blev som bäst 4.52 det året och det räckte inte för att få någon Tokyo-biljett. Det bidrog till att elitsatsningen avslutades efter 1964, även om Svante fortsatte att tävla flera år ytterligare.


I aktion på Lidingöspelen 1962.

En av Svantes viktigaste kvaliteter var en stark överkropp vilket han hade stor nytta av i stålstavstekniken.

– Jag körde mycket styrketräning men enbart med kroppen som vikt. Att gå armgång uppför ett rep till gymnastiksalens tak och tillbaka var en vanlig övning. 

– Jag gick också mycket på händer, bland annat tillsammans med Ragge Lundberg, som jag tävlade mot. Vi kunde gå fram och tillbaka över en fotbollsplan och jag gick också tre trappor upp till min lägenhet.


Tre landskampssegrar

Svante kom aldrig med till något internationellt mästerskap men han blev alltså svensk mästare, satte tre svenska rekord och representerade Sverige i 23 landskamper av vilka han vann tre.

Svante var också ytterst nära att få utmärkelsen Stor Grabb där det kom att fattas en halv poäng.

– Det var lite oklarheter om jag nådde de tio poängen beroende på hur man räknade i landskamper där det var flera länder med.

För sina framgångar sommaren 1962 belönades Svante det året med Upplands finaste idrottsutmärkelse – UNT-guldet.

– Jag är stolt över det jag gjorde som stavhoppare!


Distriktsmästare som 38-åring

Svante har alltid gillat att träna och blev så sent som 1976 – nästan 39 år gammal – distriktsmästare i Uppland på 4.05.

– Tränat har jag gjort hela livet och landsvägscykel, mountainbike, skidor och gymnastik har jag alltid gillat. Jag har åkt Vasaloppet på 5:54 och Vätternrundan på 9:02. Jag har också tränat andra, säger Svante som 81 år gammal alltjämt leder spinninggrupper i Uppsala. 


På plats när Mondo vann på Bauhaus-galan

Friidrott gillar han fortfarande och var såväl på Nordenkampen i Uppsala för ett år sedan som på Bauhaus-galan på Stockholms Stadion i somras där Armand ”Mondo” Duplantis vann sin första Diamond League-seger.

Mondo, som senare vann EM-titeln i Berlin på fantastiska 6.05, tävlar också för Upsala IF och han och Svante har en speciell plats i föreningens historia.

– Jag bor bara tre kilometer från den nya friidrottshallen IFU Arena och döm om min förvåning när jag var där och såg mig själv på en storformatsbild på väggen bredvid Mondo!


"Wall of fame" i IFU Arena med två UIF-are som båda satt svenskt rekord i stav och hedrats med UNT-guldet. (foto: Jonas Hedman)

(Anm: På väggen finns också bild på en tredje UIF:are som satt svenskt rekord och tilldelats UNT-guldet – 1948 års OS-bronsmedaljör på 10 000 m, Bertil Albertsson.)

Mer internationell friidrott kan Svante njuta av på nära håll i sommar då mångkamparna den 8-9 juni har både landskamp mot Estland och Finland och JNM-UNM på den nya utomhusarenan som ligger granne med hallen. Och 2020 står Upsala IF som värd för Friidrotts-SM.