Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Onsdag 18 oktober 2017

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Frida Hogstrand
redaktör
073-626 98 88

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


En anonym trotjänare
tackar för sig



Efter närmare 20 år inom friidrotten och nästan 10 år i landslaget så har Hammarbys Mehdi Katib valt att lägga höjdhoppsskorna på hyllan. Men först ett sista uppdrag i landslagets tjänst – Finnkampen i Tammerfors.

Mehdi Katib kan beskrivas som en riktig trotjänare som dock aldrig tagit särskilt stor plats. För att vara så rutinerad i det svenska friidrottslandslaget så är 29-åringen förhållandevis anonym. Men friidrotten har varit en del av hans liv väldigt länge. Det hela startade i en gymnastiksal i Skärholmen i slutet av 1990-talet.

– Det var en skoltävling i Lillholmsskolan i Skärholmen. Vi skulle sätta ihop ett klasslag och man kunde vinna lite pengar till klasskassan. Där var jag med, och det gick ju bra. Jag vann höjden och vi vann hela tävlingen, berättar Mehdi som egentligen inte hade några planer på att börja med friidrott. Precis som många andra killar hade han siktet inställt på fotboll. Men efter skoltävlingen anordnade Hellas, med ledaren och tränaren Jonas Malm i spetsen, provträningar i skolans gymnastiksal. Mehdi gick dit med några kompisar och det tog inte lång tid för honom att upptäcka att friidrott trots allt var hans sport.

– Vi lekte mest och så, körde inte bara friidrottsträning utan mycket annat också. I början var det mycket för att kompisarna var med, men sen fastnade jag för att det visade sig att jag var bra.

Talangfull

Mehdi utvecklades snabbt. Som 14-åring hoppade han 1.70 utomhus och 1.74 inne, sen höjde han sig med en dryg decimeter per år de kommande tre åren. Men det var först när han vann sitt första ungdoms-SM-guld som han kände att han verkligen var bland de bästa.

– Jag var med i toppen, men jag var inte bäst. Det var dock tidigt som jag började känna att höjdhopp var min grej, det var redan när jag var 14, 15 år, berättar han.

Sen har det varit nästan ett decennium i toppen. Totalt har det blivit 18 SM-medaljer - nio inne och nio ute - nio Finnkampsstarter, två lag-EM-starter och hela tio säsonger i rad där han hoppat 2.15 eller bättre.

Han kommer fortfarande ihåg när han tog sin första SM-medalj. Det var på inomhus-SM i Göteborg 2007, ett mästerskap som alltid ska gå till historien som ett av de bästa vad gäller höjdhopp i Sverige. Både Stefan Holm och Linus Törnblad hoppade 2.38, ett världsresultat på alla sätt och vis. Bakom dem var det sedan en fight om bronset.

– Det var egentligen två tävlingar i den SM-tävlingen. Dels var det en batalj om bronset mellan mig och Joel Spolén, där jag stod över och körde lite rövarspel. Och dels var det ju Linus och Stefan som hade en tävling. Jag tog bronset på 2.16, och dem hoppade lite högre, skrattar Mehdi.

Sista (?) SM-medaljen - silver i Sollentuna 2016.

Alltid presterat i landslaget 

Året efter gjorde han landslagsdebut vid Finnkampen.

– Det var åtta grader varmt i Finland och vi hoppade mot publiken. Det var i princip fullsatt på Finnkampen på den tiden, och jag var där, första gången i en landskamp, och var superstressad. Jag tror jag rev första gången på ingånghöjden, eller på andra höjden, men sen så skärpte jag till mig och jag tror att jag gjorde 2.18 med luft, berättar Mehdi och minns att det var nära att bli en svensk trippel.

– Men en av finländarna kom emellan och jag blev fyra. Det var också Stefan Holms sista tävling.

Att representera landslaget har alltid varit stort för honom. Han berättar att det är det man siktar mot först och främst som idrottare, att få representera sitt landslag. Han berättar också att han alltid har triggats mest av landslagsuppdragen.

– De första åren presterade jag alltid som bäst när jag drog på mig landslagskläderna. Första gången jag hoppade mitt pers 2.21 var i inomhuslandskampen i Glasgow.

– Även på junior-EM i Kaunas 2009 hoppade jag riktigt bra. Jag tog mig till final och var mycket bättre än vad statistiken visade.


Landslagsdräkten har alltid givit extra energi.


"Det jag var bäst på"

Men varför blev det just höjdhopp för Mehdi? Hans svar är lika enkelt som självklart:

– Det var det jag var bäst på.

Han berättar att han alltid varit hoppare och testat alla hoppgrenar. Länge höll han också på med längdhopp, men höjden var det han var bäst på. Det var också höjden som drog mest när han började med friidrotten.

– Sen hade man ju förebilder som Staffan (Strand, reds. anm.) och Stefan (Holm, reds. anm.), så varje Globengala man var på, man såg liksom att vi svenskar, vi kan höjd.

Genom åren har han egentligen bara haft två tränare, Jonas Malm och sedan 2008 Oscar Gidewall. Men han har också fått hjälp av andra tränare.

 

– Jag har tränat med Yannick Tregaro, Bengt Jönsson och några andra.

Mehdi och Leif Robertsson - två lyckosamma längdhoppscoacher i inomhus-EM i Prag.
 

Coachat Michel till framgång

Genom åren har han också tagit sig in på tränarbanan och har vid ett flertal tillfällen coachat kompisen Michel Tornéus till riktiga framgångar. Det var Mehdi som stod vid sidan när Michel vann guld på inomhus-EM i Prag förra året, liksom när han i ett pressat läge hoppade svenskt rekord i somras. Och han tror att han i viss mån kommer att fortsätta som tränare.

– Jag kommer definitivt ha koll på Michel framöver också.

Hans styrka som coach är det mentala, tror han.

– Att göra rätt saker i svåra situationer och behålla lugnet. Jag blir inte uppstressad så lätt.

Mehdi menar också att han känner dem han har coachat, Michel Tornéus och Erika Kinsey, väldigt bra och han vet hur det ser ut när de hoppar bra.

– Det är inte nödvändigtvis så att jag vet vad man ska göra för att hoppa bra, men jag vet vad dem behöver göra för att hoppa bra. Det har inte krävts så mycket från mig och jag har inte gått in i deras träningsupplägg eller mixtrat med deras teknik, det gör Oscar. Jag har bara iakttagit och sett vad dem gör när dem hoppar bra.

Han trivs i tränarrollen men vet inte hur han skulle trivas med att ha hand om hela träningen, för det har han ingen erfarenhet av.

– Jag har bara fått vara med på crème-de-la-crème, skrattar han.

Mer tid för familjen

Men nu är det alltså dags att runda av den aktiva höjdhoppskarriären. Beslutet tog Mehdi redan för ett år sedan och nu väntar ett nytt liv.

– Jag har en hel del annat att ta tag i. Det kommer bli mer jobb, jag jobbar ju på Skanska som projekteringsledare, så jag kommer gå upp på fulltid där. Sen kommer jag ägna mer tid åt min familj, säger Mehdi som är gift och har en son.

– Sen vad det blir för idrott, det snurrar runt i huvudet.

I helgen väntar sista uppdraget i landslagsdressen. Finnkampen i Tammerfors blir Mehdi Katibs avsked till elitfriidrotten, men han vill gärna sluta på topp.

– Jag har ju aldrig vunnit en Finnkamp trots att det här är min nionde Finnkamp, så det skulle vara suveränt att sluta på toppen. Men jag vet också att Jussi Viita, som varit min största konkurrent i Finland, också avslutar sin karriär i och med Finnkampen, så han är nog också rätt sugen på att ta hem det där. Men jag går dit för att vinna, absolut.

Lästips: Mehdi Katibs karriär i siffror, sammanställt av A. Lennart Julin. 

Text: Magnus Fridell
Bild: Deca Text & Bild