Söndag 26 oktober 2014

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
 

Generalsekreterare & Ansvarig utgivare

Anders Albertsson
010-476 53 50

Redaktionen
friidrott.se

A. Lennart Julin
redaktör
08-30 13 33

Information och
media

Magnus Fridell (vik.)
073-506 21 74
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Intervjun:

Bengt-Erik Blomkvist

friidrott.se:s intervjuare: Lorenzo Nesi


  foto: Deca Text & Bild
 

William Sharman och David Greene är Europas snabbaste 2009 på 110 respektive 400 meter häck. De gick också båda till final på VM i Berlin.

Det var det nog inte många som hade kunnat tro på när året började eftersom Sharman inte ens var bland de 30 bästa i Europa ifjol och David Greene aldrig hade sprungit ett lopp under 49.5 sekunder.

– Det var fascinerande att se, säger Bengt-Erik Blomkvist, som var tränare för de två inför VM-året 2009.
 

Benke, i många år grenansvarig för häcklöparna i Sverige och välkänd som tränare till systrarna Kallur när de slog igenom, hur hamnade han i Wales? Hur kom det sig att den del av Storbritannien som fostrat bland andra Colin Jackson hämtade en kraft utifrån?

– På Inomhus-VM i Birmingham hamnade jag bredvid Malcolm Arnold (Jacksons tränare) vid uppvärmningen. Senare bjöd jag in honom som föreläsare till utbildningar Falun och Växjö. Han hade prövat på en del turer utomlands, bland annat hos (olympiske mästaren på 400 meter häck) Akii-Bua i Uganda, och sen tipsade han mig om att det var ett jobb ledigt som jag borde söka.

Tjänsten var som "Senior Performance Coach" på Brittiska förbundets center i Cardiff. Efter en lång och gedigen intervju med flera delmoment och i konkurrens med en handfull andra meriterade kandidater utnämndes Benke Blomkvist.

Uppgiften var tudelad, dels ett uppdrag att som träningschef utveckla strategier till en träningsorganisation, dels att vara personlig tränare för några elitaktiva eller som det uttrycktes i media Blomkvist is responsible for producing the next generation of household names (= ansvarar för att ta fram nästa generation av toppnamn).

– Jag hade funderat på hur det skulle vara i en annan kultur och såg det som en chans att utvecklas i en miljö där ingen vet vem man är, förklarar Benke varför han tog steget att lämna Falun hösten 2007. 

Hur togs du emot? Fanns det någon misstänksamhet mot att en utlänning skulle ta över?

– Tvärtom. De tyckte att det var kul med någon utifrån. Men det var en fördel att jag var från Sverige. Det hade varit svårare ifall jag hade kommit från England!

Större kontroverser kunde ha uppstått över att Benke skulle träna en skotte, forne JEM-ettan Chris Baillie. Utöver Greene, Sharman och Baillie tillkom 200-meterslöparen Tim Abeyie, JEM-finalisten på 100 meter häck Heather Jones, 90:an Ashley Helsby (JVM på 100mH) och en sprinter från Sri Lanka.

Snabbstartande Allan Scott med flera mästerskapsfinaler på 60 meter häck kom regelbundet till Cardiff för att slipa häcktekniken. I ett senare skede tillkom även EM-trean på 400 meter häck Rhys Williams som efter en längre skadeperiod lämnade Colin Jacksons träningsgrupp.

– Traditionen var att de hade en bra uthållighet. Klimatet påverkar träningen, även om det är fem grader och regn springer de hellre ute än lägger sig i höjdhoppsmattan. Och när det är kallt är det svårt att jobba med tekniken. Det var den koordinativa biten som jag försökte tillföra.

Med tiden har gruppen i Cardiff blivit bättre på att utnyttja de möjligheter som deras hall erbjuder, berättar Benke, som även fick fokusera på att balansera träningen. Han fick lära ut att hårdare träning inte nödvändigtvis behöver vara bättre, utan att låta återhämtningen styra träningen.

Framgången med David Greene och William Sharman var inte ögonblicklig och byggde också på tidigare nedlagt arbete som bland annat hade lett till att Greene avslutade 2007 med att vinna JEM22.

– David var en stor talang och hade jobbat bra, men hade lätt att bli sjuk eller skadad. Jag kunde se hur han blev bättre och bättre för varje pass.

Det dröjde en bra bit in på våren ifjol innan David kunde springa och säsongen sköts fram. I det sista loppet, en bit in i september, underskred han för första gången tiden från JEM22. Men 49.53 var en tid som han skulle överträffa tio gånger under 2009.

– Det var fascinerande att se, kommenterar Benke som flyttade hem till Falun i mars, men som har fortsatt att hålla kontakten med David.

– Planen var 48.5, men han överträffade målet. Det är en väldigt smart kille, analytisk, duktig på att anpassa rytmen till sin kapacitet. Han växlar från 14 till 15 steg på ett effektivt sätt.

William Sharmans mål var att ta sig till VM, efter en bra inomhussäsong där han hade sänkt sig till 7.69 på 60 meter häck. Men att det skulle räcka till final och placeringen närmast nedanför pallen var långt mer än förväntat.

– Han blev pappa i somras. Jag tror att det stärkte honom, tillförde en ny dimension.

Will var inte sen att erkänna Benkes betydelse efter VM-framgången. I en direktintervju för svensk tv tackade Sharman speciellt Benke och på sin blogg skriver britten:

Äras den som äras bör, Benke är en fantastisk tränare att arbeta med. På bara ett par veckor som han ägnade åt min teknik bättrade vi på mitt innepers med nästan en tiondel. Det var verkligen inspirerande med tanke på att jag inte hade utvecklats på tre år.”


Theo Söderberg är en de svenska häcklöpare som Benke nu tagit sig an hemma i Falun
.
 

Benkes återkomst till Sverige kom tidigare än ursprungligen planerat, av familjeskäl. Han kom hem till en grengrupp som sackat efter, men hittar ändå ljusglimtar.

– Jag tittade på statistiken för P19 och upptäckte att resultaten har blivit bättre sen 2002. Det är kul att se.

Men varför är övergången till seniorhäckarna så svår?

– 106-häckarna är höga! Man måste skola in rätt teknik från början, se fram mot 106, öva frekvensen tidigt.

– Vi måste också locka fler, sälja in grenen till alla med sprint-egenskaper och utveckla färdigheterna parallellt. Det är även ett viktigt moment för längd- och stavhoppare. Det är svårt att nå världseliten i sprint, men vi har lyckats i häck. Vi har kunskapen hos flera ledande tränare.

– 400 meter häck kräver en god förmåga på 400 slätt och det har vi sett att vi har till exempel i Johan (Wissman). Det krävs en basskolning i häcklöpning, att kunna byta mellan höger och vänster under trötthet.

- David Greene kunde springa med 13 steg mellan häckarna, men det kostade för mycket energi, så han körde med 14 upp till sjunde häcken och sen 15. Han är väldigt bra på att disponera loppet.

Hemkommen till Falun ser Benke många fördelar med Dala Sports Academy som har byggt ut sin verksamhet.

– Här sitter folk från orientering, skidor, triathlon, cykel, som vi kan utbyta erfarenheter med. Det finns fler likheter än skillnader.

Att dela rum med Torbjörn Eriksson som tränar de forna stjärnadepterna Susanna och Jenny Kallur innebär inte heller någon konflikt.

– Nej, vi drar väldigt jämnt och surrar hela tiden om träning.


Martin Kallur är en av de juniorkillar som snart skall ta klivet upp till 106 cm-häckarna.


Benke är också beredd att dra sitt strå till stacken om det skulle bli aktuellt att jobba med landslaget igen.

– Ja, varför inte? Vi vill alla utveckla svensk friidrott, så det vore kul.

Erfarenheten från Wales är att jobba i en tuffare miljö.

– De får väldigt lite gratis där. Det var ingen som hade en agent eller skosponsor. Jag fick träffa väldigt många aktiva på hög nivå och var tvungen att verkligen fundera över vad grenen kräver. Och att kommunicera på ett annat språk ledde till reflektioner, vad är det jag vill säga?

Skulle du kunna göra om det, om du fick ett nytt erbjudande om ett uppdrag utomlands?

– Ja, men då skulle jag välja ett land med varmare klimat, som Italien! skrattar Benke.

– Men vi har en del att lära från britternas förhållningssätt. Om det regnar bryr man sig inte. Det gör det ändå varje dag. Vi skulle kunna springa fler långa lopp i friska luften.