Söndag 28 december 2014

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
 

Generalsekreterare & Ansvarig utgivare

Anders Albertsson
010-476 53 50

Redaktionen
friidrott.se

A. Lennart Julin
redaktör
08-30 13 33

Information och
media

Magnus Fridell (vik.)
073-506 21 74
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


- Stavhopp är så
fantastiskt kul!


Intervjuare: Jonas Hedman
Foto: Deca Text & Bild



sm12eliaspalo3L.jpg
 
 

– Jag klarade 4.70 i stav redan som 17-åring 1998 och fem meter har sedan dess varit mitt mål. Det har varit en lång resa, så när jag till slut klarade 5.00 i somras var det en härlig känsla och samtidigt en lättnad! säger Elias Palo.

 

Elias har alltid bott i Haparanda vid Bottenvikens norra spets. I Haparanda finns sedan mitten av 1980-talet en friidrottshall medan man för utomhusträning får åka över gränsälven till finska Torneå.

– Aspenhallen är viktig eftersom det är långa och kalla vintrar här uppe. Man kan åka snöskoter ner till -15 grader men det är inte ovanligt med -20 och när kvicksilvret kryper ner till -30 då gäller det att klä på sig.

Klubben som Elias tävlat för genom hela karriären är Haparanda SKT och Aspenhallen är något av hans andra hem.

– Jag bor bara två kilometer från hallen och i den tränar jag från september till maj. Jag brinner verkligen för att hoppa stav och när jag jobbat klart för dagen så åker jag till hallen och tränar.
 

Började med ett håvskaft

Stavhoppandet började med att pappa Ove, som hade snickeri hemma på gården, byggde en stavställning bakom huset. De släpade dit madrasser och så började hoppandet till vilket kompisarna anslöt.

– Som stavar använde vi skaft från håvar som man normalt hade till sikhåvning i Kukkolaforsen i Torne älv!

Elias började med friidrott som elvaåring 1992 och gjorde första tävlingen året efter. Han kom in i Sverige-Bästa statistiken 1994 då han klarade 2.85 (12:a i P14 som 3:e bäste 13-åring).

Som 15-åring debuterade Elias på nationell nivå med en 4:e plats i stav, en 7:e i höjd plus en 6:e i mångkamp på USM15. Året efter som 16-åring tog han silver i stav på USM och förbättrade personliga rekordet till 4.53. Och utvecklingen fortsatte snabbt uppåt:

1998 JSM-silver i P18 och landslagsdebut vid Ungdomsfinnkampen där han slutade trea på personliga rekordet 4.70. Vintern efter förbättrade Elias sig till 4.72 när han tog brons på IUSM. Men där tog karriären också plötsligt slut.
 

Fyra års time-out

– Jag ledsnade efter det. Kraven jag ställde på mig själv var för höga och det var inte roligt längre så jag slutade. Jag rörde inte en stav på fyra år även om jag styrketränade och joggade.

– Men drömmen om fem meter fanns där hela tiden och i takt med att jag mognade som människa bestämde jag mig för att försöka igen. Jag skulle bara ta fem meter.

Det var 2003 och redan första comebackåret förbättrade Elias sitt personliga rekord med en decimeter till 4.80 men tyckte inte att han var bra nog att åka på JSM.

I slutet på januari 2004 hoppade han 4.85 i Skellefteå men under sommaren blev det inga tävlingar alls på grund av knäproblem.

– Jag drabbades av hopparknä och fick rådet av en läkare i Luleå Hockey att bygga upp musklerna runt knät men det hjälpte inte. Det tog sedan tre månader att få tid hos en specialläkare i Norrbotten men inte heller det gjorde att jag fick ordning på knäet och tiden gick.

Elias pappa fick genom en jobbkollega kontakt med en läkare i Tallinn som opererat OS-mästaren i tiokamp Erki Nool. Elias åkte dit, gjorde en magnetröntgen och så opererades han.
 

Och fyra års knäproblem

– Det var i november 2005 och sedan blev det tio månader med rehab – styrkegymnastik och vattenlöpning. Knäet blev till slut bra men det tog lång tid samtidigt som jag jobbade mycket och det var först i december 2008 som jag gjorde tävlingscomeback. I första tävlingen på fyra år klarade jag 4.64 i Aspenhallen och sedan dess har jag kunnat träna som jag velat.

Sommaren 2010 gjorde han strax före 29-årsdagen sin första utomhustävling på sju år.

– Ja, det blev en lång paus mellan sommartävlingarna. Mellan 2003 och 2008 gjorde jag inte mer än totalt 10–12 tävlingar.

2009 och 2010 hände inte så mycket utvecklingsmässigt utan Elias låg på 4.60-4.70 men i december 2011 klarade han 4.80 hemma i Haparanda och i mars i år testade han för första gången fem meter.

– Jag var inte nära att ta men var ändå uppe på höjden och kände att kapaciteten fanns.

Elias är ensam stavhoppare på sin nivå i Norrbotten och antalet tävlingstillfällen är få. Därför åker han ofta till Finland.

– Mina föräldrar pratar finska och jag gick i en klass där 28 av 30 elever pratade finska, men jag var inte en av dem! Jag förstår dock tillräckligt bra för att klara mig där.


 

I somras gjorde Elias bara halvdussinet tävlingar.

– När jag vann Norrländska i Skellefteå på 4.90 i slutet på juli var det min tredje tävling för säsongen. Då slog jag mitt nio år gamla utomhuspers och det hoppet hade säkert räckt till fem meter. Fast när jag höjde en decimeter, så ville det sig inte riktigt. Men jag förstod att det bara var en tidsfråga innan jag skulle klara.
 

Dröm-5 - och SM-debut!

Några dagar senare, den 4 augusti, var det tävling i finska Kemi som ligger två mil från Haparanda.

– Det var bra förhållanden med sol och lätt sidvind. Vi var bara två tävlande men jag tog 4.60 i första, 4.80 i andra och så 5.00 i första! Det var så skönt att flyga över! Min tränare sedan 16 år, Tony Kumpula, kom fram och gav mig en kram och sa ”Bra jobbat!”.

– Efter att ha klarat höjden jag siktat på så länge gick jag direkt på 5.08 som dock inte fungerade och sedan ställde jag in siktet på SM på Stockholms Stadion tre veckor senare. Det enda firandet blev en middag i Kemi.

På SM gick Elias in högre än någon gång tidigare och klarade 4.81 i sista. Stod sedan över 4.89 och var riktigt nära att ta 4.97 i andra. Hade han lyckats skulle det ha inneburit SM-brons och en plats i Finnkampen!
 

Jobbar heltid

Elias är snickare och jobbar heltid i familjeföretaget som pappa Ove startade tillsammans med en kollega 1992. Företaget håller till i Hedenäset sex mil norr om Haparanda och tillverkar specialmöbler och komponenter i björk, ek, bok och valnöt.

– Vi är åtta anställda och mycket i produktionen är datorstyrt, jag är CNC-operatör men jobbar också mycket fysiskt. Jag rör mig hela dagarna och lyfter omkring 20 ton i veckan.

Hans yngre syster Hilda äger företaget sedan 2011 och har också ett förflutet som friidrottare med bl a IUSM-medaljer på 60m häck och längd från 2001.

I Haparanda SKT finns ungdomsverksamhet men de är bara 6-7 aktiva juniorer-seniorer.

– Vi har några stavhoppare som ligger kring fyra meter och vi hopptränar samtidigt. Men ofta får jag ju höja ribban en meter när det är min tur.
 

Fortsättning följer

Att klara ett mål som är över tio år gammalt kan leda till mättnad och Elias har hunnit bli 31 år - men motivationen är fortsatt stark.

– Nu ska jag glida vidare på den här framgången och till inomhussäsongen ska jag åka ner till södra Finland och södra Sverige och tävla med motstånd före inne-SM i Norrköping. Stavhopp är så fantastiskt kul och jag vill se hur högt jag kan hoppa!

 

--------------------------------------------------------------------------
 

Se Elias in action!

På YouTube har Elias tränare Tony Kumpula lagt upp ett par kortfilmer med Elias alla hopp vid sommarens två höjdpunkter:

* Kemi-filmen

* SM-filmen