Torsdag 2 oktober 2014

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
 

Generalsekreterare & Ansvarig utgivare

Anders Albertsson
010-476 53 50

Redaktionen
friidrott.se

A. Lennart Julin
redaktör
08-30 13 33

Information och
media

Magnus Fridell (vik.)
073-506 21 74
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


– Jag kände att jag
hade mer att ge,
så jag ville inte sluta.


Intervjuare: Jonas Hedman
Foto: Deca Text & Bild

 

vfin12lisaduffyL.jpg


– Finnkampen i Göteborg var den roligaste helgen i mitt liv! Att få komma in på Ullevi och möta publiken var stort och överväldigande. Men jag var märkligt nog knappt nervös inför det individuella loppet, värre var det på 4x400m där jag sprang första sträckan och där ju Carolina Klüft och EM-vinnaren Moa Hjelmer var med i laget. Det enda jag tänkte på i startögonblicket var att ”tjuvstarta inte nu”, säger Lisa Duffy och skrattar.

Finnkampen var hennes blott åttonde tävling på 400m och efter att ha öppnat hårdare än någonsin kom hon i mål som fyra på 55.30 bara två tiondelar från det veckogamla personliga rekordet.

– Normalt brukar jag öppna ganska långsamt, 26.0-26.5 första tvåhundra, men i Finnkampen var jag så taggad att det blev just över 25 sekunder vilket bara är två tiondelar från mitt pers. På upploppet fick jag för första gången känna på hur tufft 400m kan vara med all mjölksyra. Men jag hade bara en av finskorna framför mig!

Långa stafetten gick som sista gren på söndagen och både herr- och damlagen, och även ungdomslagen, var samlade på innerplan på Ullevi.

– Jag var helt fokuserad på att inte tjuvstarta, det hade inte varit så bra med tanke på att det var Carolina Klüfts sista lopp i karriären. Och starten gick bra även om man på TV-bilderna kan se att jag är sen iväg. Sedan var det en enorm uppmärksamhet efteråt i och med Carros avtackning.

Carolina Klüfts sista landskamp var samtidigt alltså Lisa Duffys första och den kom bara elva veckor efter hennes första riktiga 400m-lopp.

Ett vinnande stafettlag: En OS/VM-etta, en EM-etta, en EM-
deltagare - och som tvåa från vänster en landslagsdebutant!

 

Började som 15-åring

Lisa föddes 1993 och växte upp i Bromma nordväst om Stockholm där hon spelade fotboll i Brommapojkarna i sex år. Men det blev aldrig någon seriös satsning utan hon höll mest på för att det var kul.

– 2008 började jag med friidrott i Bromma IF och tävlade på 100 och 200 meter och några enstaka gånger på 300. Men träningen var väldigt oregelbunden och det blev aldrig mer än 2-3 pass i veckan.

12.80/26.03 som 17-åring och 12.54/25.93 som 18-åring var hyggligt men inget som "märktes". Lisa var med på USM några gånger men nådde aldrig final. Hösten 2011 var det flera av klubbkamraterna som slutade eller bytte klubb så Lisa hamnade vid ett vägskäl.

– Jag kände att jag hade mer att ge så jag ville inte sluta. Det resulterade i att jag bytte allt – klubb, tränare och distans!

Hon och ett par klubbkamrater gick till Hässelby SK och redan efter några månader valde Lisa att byta träningsgrupp eftersom hon ville träna mer.

– Det var i februari. Jag fick Magnus Wickert som tränare och det blev snabbt sex pass i veckan, i princip dubbelt så många som tidigare. Det var en stor förändring men jag har hela tiden haft en bra kommunikation med Magnus och har hittills helt undvikit skador. Och så gick det bra att kombinera träning och skola.

Lisa gick gymnasiet på en skola inne i Stockholm där hon läste Naturvetenskapliga prorgrammet och i våras tog studenten. Trots mycket studier och långa resor hittade hon en bra balans med pendlingen till Sätrahallen söder om Stockholm under vintern-våren och sedan Hässelby IP under försommaren.

 

Soloträning på fotbollsplan!

Den nya inriktningen var mot långsprint och på JDM i Huddinge i mitten på juni testade hon 400m på allvar för första gången.

– Jag hade 57.26 och loppet kändes bra! Sedan åkte jag till familjens landställe som ligger på Skaftö utanför Lysekil på västkusten och sommarjobbade i nio veckor. Det var bestämt redan under våren och innebar att jag fick köra alla pass själv.

Lisa jobbade på en bank och hade inte tillgång till någon idrottsplats på Skaftö men åkte in till Rimnersvallen i Uddevalla en gång i veckan för att kunna springa med spikskor.

– Jag följde programmet jag fått av Magnus men det var svårt att träna själv i början. Det krävs verkligen disciplin men efter ett tag kom jag in i det. Jag tränade helt själv på en fotbollsplan och med hjälp av ett tidtagarur hade jag koll på att det gick tillräckligt fort. Periodvis bodde jag helt själv på Skaftö så det var verkligen ensamträning.

Lisa sprang 400m på Världsungdomsspelen i Göteborg i början på juli men det gick inte bra.

– Jag hade 57.73 och löpningen kändes inte bra. Då kom jag på att det nog inte var så bra att cykla en halvtimme till jobbet och lika långt tillbaka varje dag och lovade mig själv att sluta med det.

Under träningspassen på Skaftö växte en målsättning fram och det var att ta sig under 57 sekunder. Testet var Bohusspelen i Uddevalla i slutet på juli.

– Och det lyckades! Jag hade 56.67 och det visade att jag var på rätt väg. Målet var att förbättra mina tider och när det var dags för JSM i Sollentuna hade jag inga tankar på placering utan ville bara sätta personligt rekord. Jag hade bestämt mig för att det skulle gå bra på JSM!

Och det gjorde det. I sin femte 400m-tävling tog hon sig med 57.29 till final och dagen efter sänkte hon perset med över sekunden till 55.62 och vann med sju hundradelar!

Med hundradelarna på sin sida: JSM-segern
som blev startskottet för Lisa som 400m-löpare!


– Även mot bakgrund av att det gick ännu bättre efter JSM så är nog loppet i Sollentuna det jag är mest nöjd med hittills. Det var min första final och att springa under 56 sekunder var viktigt. Då kände jag att jag var ”bra” och framför allt upplevde jag det som startskottet för mig som 400m-löpare.

Efter JSM var Lisa tillbaka på Skaftö och jobbade sin sista vecka på banken och laddade inför debuten i landslagsdräkten.

– Redan före JSM-finalen förklarade Magnus Wickert att ”om det går bra så får du nog räkna med att tävla nästa helg också”. Då visste jag inte ens om att Nordiska juniorlandskampen skulle arrangeras i Växjö en vecka senare.

Där blev hon tvåa på 55.76 och sprang på söndagen slutsträckan på 4x400m och Sverige vann inte bara grenen utan hela landskampen med sju poäng före Finland.

– Det var en speciell känsla att dra på sig landslagslinnet! Hela helgen i Växjö var surrealistisk. Att finskan Ella Räsänen var bättre förstod jag redan före loppet men därbakom var det jämnt och det kändes bra att bli tvåa även om tiden var någon tiondel sämre än på JSM.

Första loppet i landslagsdräkt: Nordiska juniorkampen i Växjö

Allt hände på en månad

Efter Nordiska juniorlandskampen var Lisa tillbaka hemma i Stockholm där SM arrangerades på Stadion. Hon visste att det var jämnt i toppen eftersom Sverige-ettan Moa Hjelmer valt att satsa på 100m/200 m.

– Allt hade gått så fort och på callingen inför finalen sa jag till en kompis att ”jag försöker se det som en träningstävling”. Men jag visste att det kunde gå bra.

När finalfältet svängde in på upploppet ledde MAI:s Josefin Magnusson och Lisa låg fyra. Men hon plockade hela vägen in och var i mål tvåa inte ens fyra tiondelar från guldet på nya perset 55.12!

– Det var en speciell känsla att få göra ett sådant upplopp! Den går egentligen inte att beskriva. Jag hörde publiken skrika och även om det allt skedde snabbt så kände jag att jag passerade löpare och för varje gång kände jag mig starkare och såg att jag närmade mig Josefin. Jag visste att jag var tvåa när jag kom i mål men tänkte ändå att ”jag skulle ha tryckt lite tidigare så hade jag kanske hunnit ikapp”.

Lisa var väldigt nöjd med silvret och fick direkt beskedet att hon var uttagen till Finnkampen. Tjejen som tidigare aldrig nått final på USM eller JSM hade plötsligt tagit JSM-guld, debuterat i juniorlandslaget, tagit SM-silver och skulle debutera i seniorlandslaget - allt inom loppet av mindre än en månad!

Helgen efter – den 8–9 september – avslutade Lisa sin genombrottssäsong med stafett-SM i Södertälje där hon tog JSM-guld med Hässelby i svensk stafett och silver på 4x100m. Och så när guld med seniorlaget på 4x400 m.

– Jag sprang sista sträckan och fick pinnen just bakom Hammarbys Frida Persson som ledde. Men MAI:s Josefin Magnusson passerade direkt efter växlingen så jag låg trea ända till upploppet då jag gick om Josefin.

Det blev en väldigt spännande avslutning där Lisa till slut bara var två tiondelar från guld.

– Magnus Wickert knäppte 54.3 på min sträcka och det kändes väldigt bra att få avsluta säsongen så bra!

Full satsning mot 2013

Efter en omtumlande sommar väntade höstvila och sedan full satsning i minst ett år.

– Jag vill se hur bra jag kan bli och framför allt vill jag genomföra en ordentlig grundträning vilket jag egentligen aldrig gjort.

Efter att ha avslutat gymnasiet i våras letar Lisa nu jobb och helst ett deltidsjobb för att kunna satsa fullt ut på löpningen.

Tränaren Magnus Wickert har många löpare i sina träningsgrupper så Lisa har alla förutsättningar att få bästa tränarhjälp och sparring och hon är verkligen taggad att köra igång.

– Ja, det ska bli spännande. Eftersom jag springer lite längre intervaller än de flesta andra sprinterlöparna i min grupp så får jag nog träna med killar en del, men det ser jag fram mot!

Det hon kan förbättra mest är enligt henne själv starten.

– Det går i nuläget faktiskt bättre när jag startar stående så där finns mycket att göra. Det är något att jobba på i höst. Enligt Magnus är min styrka att jag kan springa fort utan att göra av med så mycket energi vilket ju är en fördel på 400m. När det gäller träning är jag nog ganska envis, jag står väldigt ogärna över ett pass och vill alltid genomföra allt som står på programmet.

Att framgångarna kommit snabbt under augusti och september är Lisa väl medveten om och det har inte varit helt lätt att hänga med mentalt alla gånger.

– En kompis frågade hur jag springer mina 400m-lopp men jag kan inte riktigt svara på det, jag bara springer. Oftast har jag gått ut förhållandevis långsamt och därför haft krafter kvar på slutet vilket gjort att jag aldrig blivit riktigt trött. Med undantag för Finnkampen! Och jag har egentligen aldrig varit nervös heller, också med undantag för Finnkampen, stafetten.

– Jag är väldigt förvånad själv att det gått så bra och har inte riktigt förstått vad jag gjort. Andra kan nog bättre värdera prestationerna.



Den allra första seniormedaljen blev ett silver.
 


Lisas magiska sensommar
 

11-12 augusti (JSM, Sollentuna)
400m: h2) 57.29, 1) 55.62 (pers, vann med 0.07)
200m: h2) 24.90/-0.1 (pers), 5) 24.85/+0.6 (pers, 0.52 från guld)
 
18-19 augusti (Nordiska Juniorkampen, Växjö)
400m: 2) 55.76 (0.72 från guld)
4x400m: 1) 3:44.44 (slutsträckan)
 
24-26 augusti (SM, Stockholm)
200m: h1) 24.97, -) (avstod finalen)
400m: h2) 55.69, 2) 55.12 (pers, 0.39 från guld)

1-2 september (Finnkampen, Göteborg)
400m: 4) 55.30
4x400m: 1) 3:36.29 (startsträckan)

8-9 september (SM-JSM stafett, Södertälje)
F19 4x100m: 2) 47.77 (slutsträckan, 0.67 från guld))
F19 1000m: 1) 2:13.14 (slutsträckan, vann med 1.20)
K 4x400m: 2) 3:48.04 (slutsträckan, 0.22 från guld)


 

Lisas samtliga individuella 400m-lopp


Anm: Det är inte riktigt sant att Lisa debuterade på 400m i Huddinge i juni 2012. Redan under sitt första år som friidrottare 2008 sprang hon faktiskt distansen en gång - i B-finalen på lag-USM i Huddinge!

               
63.85 3 17 B Huddinge 17.8.08   Lag-USM
57.26 1 19   Huddinge 16.6.12    
57.73 4 19 A Göteborg/U 7.7.12    
56.67 2   A Uddevalla 29.7.12    
57.29 2 19 h2 Sollentuna 10.8.12   JSM19
55.62 1 19   Sollentuna 11.8.12   JSM19
55.76 2 19   Växjö 18.8.12   NJLK
55.69 2   h2 Stockholm/S 24.8.12   SM
55.12 2     Stockholm/S 25.8.12   SM
55.30 4     Göteborg/U 1.9.12   vFIN