Lördag 30 augusti 2014

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
 

Generalsekreterare & Ansvarig utgivare

Anders Albertsson
010-476 53 50

Redaktionen
friidrott.se

A. Lennart Julin
redaktör
08-30 13 33

Information och
media

Fredrik Trahn
010-476 53 31
070-913 67 96
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter

Intervjun:
Patrik Johansson

 friidrott.se:s intervjuare: Lorenzo Nesi

 Den senaste svenske drömmilaren


foto: Hasse Sjögren

 

Nybakade kirurgläkaren Patrik Johansson minns sin enda drömmil, den tionde augusti 1999. Han får stänga in sig i en bil för att kunna höras i larmet från äldste sonen, född två månader före loppet.

 

– Det var mycket folk och tittade på Värendsvallen. Man hade gjort en stor grej av att det hade gått så lång tid sen någon svensk klarat av det (tretton år). Jag var i bra form och trodde att det skulle bli ganska lätt, men det blev ändå med snäv marginal. Jag sprang på bra sista 300 meterna. Jag tror att det var tack vare en kenyan som jag kämpade med.

(Anm: Puttes minns rätt, det var Meshack Sang han duellerade med.)

Ännu en gång fällde Puttes knivskarpa spurt avgörandet. "Det var det som jag levde på", intygar han. Putte vill minnas att han bara sprang två milelopp till.

– Och det var när jag inte var i bra form, som ett sätt att komma ifrån 1500, ett i Göteborg och nåt litet i Småland. Det är ingen distans som jag har satsat på. Då måste man åka utomlands.

Putte fokuserade mycket mer på placeringar än tider och om han över huvud taget tänkte på de senare så handlade det förstås om vad han kunde göra på 1500 meter.

– Det var 3:40 som jag tänkte på. Det är synd, egentligen borde fokus ha legat på 3:30, för nästa steg var Kroons svenska rekord och det var ju ganska långt dit från 3:40. När man väl springer ”majlen” är det ändå att slå fyra minuter som gäller. Jag tror att jag var ganska nära i det där loppet i Göteborg.

Minnet sviker inte. Putte sprang på 4:01.72 fem år tidigare i Lerum.

Gissa hur många svenska som har sprungit drömmilen!

– Ingen aning. Tio?

Alldeles riktigt. Är du förvånad över att det inte är fler?

– Lite förvånande är det ändå. Om man är 3:42/3:43-löpare så borde man ha skaffat sig tillfällen.

Nu har vi ju inte haft så många löpare av den klassen på senare år…

- Tyvärr har det varit så. Jag vet inte vad det beror på, förutsättningarna finns ju. Vi har hallarna, bra tränare, samtidigt har ju hinder, 5000 och 800 utvecklats.

Putte tränade kontinuerligt hårt, 13 pass i veckan. Han började plugga till läkare och var nära att lägga ner löpningen, men kunde inte för att det var för roligt att träna.

– Då åkte jag på en stressfraktur i mellanfoten. Jag slutade tvärt en fredag, tog inte ett löpsteg på ett halvår. Sen dess har jag knappt tränat nånting. Jag hade ont, det ville inte läka. Jag hade inte orken för det var rätt så mycket nattliga studier och så familjen att tänka på.

Han saknar inte tävlingarna, all anspänning tog för mycket på krafterna, däremot träningen och dess upplägg, att hitta nya sätt att ta ut sig på. Putte berättar att gamle träningskompisen från studietiden i Lund, Johan Wallerstein (Sveriges representant på Europacupen i år) bad att få hjälp med träningen efter att Putte själv lade av.

– Jag skriver program åt honom och tränar per distans. Jag följer samma grundidé som Janne Bengtson hade med mig, mycket uthållighet, många intervaller, att bygga kvalitén in i säsongen.

Precis som Dan Waern framhåller Putte att löpträning i grunden är väldigt enkelt. Man ska inte titta för mycket på detaljer.

– Det gäller att hitta gränsen för vad man klarar och alternativa träningsformer regelbundet, inte bara när man är skadad. Jag kör rätt mycket med cykel.

Om du ställde dig inför en friidrottsgymnasieklass i Växjö, vad skulle du framhålla?

– Grunden är att inte träna för hårt, att inte ryckas med, för det är ju så stort att komma in på FIG. Orka se framåt, undvik skador. Så här mycket orkar jag nu. Träna lika hårt på läger som hemma, inte dubbelt så mycket, och utnyttja tillfället att vila.

– Jag håller på Gärderuds ord, två pass om dan, sju dagar i veckan, var det i fem år som han brukade säga? Det finns inga genvägar, men de första åren får man inte träna så hårt, utan se till att få med alla moment. Det är det som man har tränare till. Det är bra att lära ut lite träningsfysiologi, förklara när man tar upp näringen bäst, när man ska vila, inte krångligare än så.

Sönerna knackar ivrigt på bilrutan. Det är dags för trebarnsfadern att ägna sin uppmärksamhet åt dem igen. När semestern är över väntar tjänstgöring på Centrallasarettet i Växjö. Men han håller dörren öppen mot löparvärlden.

– Nu när äldste sonen har fyllt åtta kanske jag knyter banden närmare till friidrotten igen.

 


Anm: Med sina 3:38.95 från 1997 ligger Patrik Johansson placeringen bakom 8:an Dan Waern på den svenska genom-tiderna-listan på 1500m.