Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Söndag 19 november 2017

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Frida Hogstrand
redaktör
073-626 98 88

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


      Hanna Hermansson, Månadens friidrottare i augusti.        

Från gräsplan till VM
- Hannas väg till högsta ligan


Med snåla 2.5 år med friidrott tog sig Hanna Hermansson till VM.
Hon har varit den som presterat i tystnad och låtit resultaten väsnats högljutt. När friidrottssverige legat i djupsömn har 28-åringen kapat sekund efter sekund hemma i USA.


Sportintresset kom inte över en natt. Med en pappa med hjärta i lagidrotten var det kanske inte så konstigt att det blev just fotboll dottern sattes i. Fadern gick in som tränare i Hannas lag och därifrån tog det fart.
– Det har kanske lite att göra med att jag började med fotbollen. Fotboll var det jag tyckte var roligast och det jag egentligen var på bäst på, säger Hanna.
Men löpningen var inte långt ifrån. Som barn kunde hon aldrig sitta still. Hannas mamma föreslog friidrott och löpning. Tjatet räckte till slut till ett deltagande i Stockholm Mini Marathon 2002. Men Hanna var inte helt såld.
– Jag tyckte alltid att det var roligast att springa på gräsplan.
 
Fotbollen fortatte istället hålla Hanna i trans: Det var kul - och hon hade talang!
Utvecklingskurvan gjorde ingen besviken och upp till 16 år spelade hon hemma i Huddinges Segeltorps IF. Efter att ha blivit uttagen till Stockholms stadslag och genom dem vinna Cup Kommunal blev Hanna kontaktad av AIK seniorlag. AIK befann sig då i division 1 och 16-åriga Hanna tackade genast ja. Eftersom det hela tiden gick bättre fanns det inga tankar på någon annan idrottslig satsning.
Dessvärre innebar lagbytet färre antal spelminuter och när AIK avancerade till Allsvenskan blev det ännu svårare för 16-åringen att addera på antalet matchminuter.
Hanna tog därmed beslutet att lämna AIK för division 2 Enskede IK. Allt hon ville var att spela fotboll tills svetten rann. Hennes nya fotbollslag skulle ge henne just detta.
– Jag kom till AIK som 16-årig och var då ett par år yngre än den näst yngsta och jag hade ingen startplats. För mig var det viktigare att spela 90 minuter än att hoppa in sista halvan i en Allsvensk match.
 

Den amerikanska drömmen

Hanna trivdes väldigt bra i Enskede och stannade nästan två år i klubben. Stoppet blev ett avslitet korsband i knät. En skada som sedan upprepade sig. Det såg ett tag mörkt ut för Hanna som knappt startat sin idrottskarriär.
 
Det nya fokusområdet blev istället studier. Hon hade länge drömt om USA och de långa sandstränderna i Los Angeles.
Hanna gjorde drömmen till verklighet när hon för sju år bokade sin första flygbiljett mot USA. Hon skulle ge det en chans.
– Jag har några kompisar som hade pluggat i USA som tyckte att det var kul. Kalifornien har jag alltid velat åka till med solen och värmen, det var nog det som lockade, säger hon.
 
Till en början stannade Hanna endast en termin, detta för att prova om hon faktiskt skulle trivas så mycket som hon trodde. Svaret blev snabbt ja och när terminen började gå mot sitt slut hade Hanna bestämt sig - hon måste tillbaka.
För göra flytten möjlig åkte Hanna hem till Sverige för att jobba och ta ett studielån. Detta för att samla ihop till den summan som krävdes för att få börja studera på den skola hon ville. I tid tills hon kom hem till Sverige var knäet så pass bra att hon började spela fotboll igen.
 
Med allt som behövdes gick flytten mot staterna 2012. Det nya kapitlet startade i Long Beach, cirka tre mil från centrala Los Angeles. Under två års tid gick Hanna på Long Beach Community College. Trots de två skadorna höll kroppen för mer fotboll och Hanna började senare spela för sin skola.
När hon sedan erbjöds stipendium flyttade hon över till Marymount California University. Där fick hon hjälp med att fortsätta spela fotboll och studera - under fyra års tid.
 

Friidrottens rötter - och morötter

Då universitetsfotbollen håller till under hösten ville Hanna, efter ett par års spel,  ha något mer att bita i under våren.
– Vi tränade ju visserligen under våren men det var inte lika mycket då. Efter en säsong på universitetet tänkte jag att jag alltid varit rätt bra på att springa, säger hon och fortsätter:
– I fotbollens löptester var jag alltid den bästa i laget och jag kände att löpningen kunde vara bra träning. 
 
Hanna började träna med skolans friidrottstränare Martin Gonzalez. Datum 13 januari 2015 gjorde hon sitt första friidrottspass. Kort därpå debuterade hon på tävlingsbanan. Sekunderna av det personliga rekordet droppade snabbt av, en efter en.
– Med den konkurrens som fanns där och då gjorde jag väldigt bra resultat och lyckades ta mig till Nationals, där fick man mersmak.
Men Nationals skulle inte vara den enda moroten i påsen den säsongen.
Genom Hannas tränare lyckades A. Lennart Julin få kontakt med löperskan. Hanna var en stortalang, den saken var klar, tyckte Lennart.
– Han menade att mina resultat nog skulle kunna stå sig i Sverige också. Han sade att om du ska komma hem och springa SM så kommer det nog gå väldigt bra.
Hanna som inte hade stenkoll på konkurrensen i Sverige blev genast motiverad och uppspelt över uppmärksamheten.
– Jag blev jätteglad. Jag hade inte varit insatt i friidrott alls men jag tror att jag sedan det mejlet började kolla upp friidrotten i Sverige, hur det fungerade och vad andra gjorde för resultat, säger hon och påpekar:
– Det var nog jätteviktigt att han hörde av sig. Jag har alltid varit en fotbollstjej och engagerad i fotboll i Sverige men jag har aldrig varit en del av friidrottssverige innan.
 
Just den sommaren blev det inte något Friidrotts-SM för Hanna som redan hade en ordnad praktikplats. Men friidrottsfröet var numera ordentligt planerat. Redo att gro.
 

Vad hade du för mål med friidrotten till en början?

– Jag tyckte egentligen bara att det var roligt. Jag tänkte ge friidrotten ett år till och se vart det ledde. Om jag ändå kunde springa såhär fort på bara några månaders träning, vad skulle jag då kunna göra med lite mer i bagaget.
 

    Första loppet på svensk bana - Stockholms stadion.        

Knappa sekunden från EM

Sista året på universitetet skulle hon utnyttja till 100 procent genom att lägga in en helhjärtad friidrottssatsning. Hur bra kunde hon bli?
Hon satte tidigt ett tydligt mål och det var att vinna Nationals och sedan mäta krafterna med svenskorna till sommaren. När NAIA-mästerskapen sedan kom höll Hanna för favoritskapet hon under kort tid byggt upp och vann överlägset det 1 000m långa loppet inomhus.
 Men något långsiktigt mål fanns inte just då men det hade en skapats en nyfikenhet och en längtan att få veta mer.
Mindre än månaden efter det uppnådda målet om att bli NAIA-mästarinna kapade Hanna ytterligare sekunder på sina personliga rekord.
Men 2:06:an på 800m skulle snart ryka från personbästa-hyllan. Månaden därpå, 7 maj 2016, presterade hon 2:03.76 - mindre än sekunden från EM-kval och en totalkross av det gamla personbästat.

Med en examen och bra med självförtroende från banan flög Hanna hem till Sverige igen. På Stockholms stadion och BAUHAUS-galan gjorde Hanna sin första tävling på svensk mark.
– Jag hade ju bara sprungit småtävlingar i USA till att nu springa på stadion med Lovisa Lindh och Anna Silvander som konkurrenter. Loppet gick inte så jättebra men det var en kul upplevelse i alla fall.
 Det blev inte något europamästerskap för Hanna det året. Dit åkte istället storkonkurrenterna från BAUHAUS-loppet: Lovisa och Anna.

    Ingen erfarenhet av varken USM eller JSM - men på Friidrotts-SM 2016 tog Hanna brons. 

 
Den friidrottsliga satsningen tog mer och mer plats i Hannas vardag. I och med hemkosten till Sverige fick Hanna dra på sig sin första klubbdräkt - i svensk stil. Startpaketet innehöll Turebergs vitblå-dress och tränaren Urban Aruhn.
– Han betyder jättemycket. Urban och jag är väldigt olika personer så det tog ett tag för oss att hitta varandra. Det här året har allt fungerat jättebra. Urban är en person som tänker på allt och ser helheten i program och upplägg, säger Hanna som började representera Tureberg 2016.

Tredje bäst

Som 1,5 årig friidrottare blev Hanna tredje bästa svenska på 800m på Friidrotts-SM 2016. 
– Det var jättekul, det var min största upplevelse dittills. Jag visste att jag hade tredje bästa tid inför SM så realistiskt sätt skulle jag kunna ta ett brons. Men sedan skulle det göras också och det var många andra duktiga tjejer som var med, berättar Hanna och minns att hon var väldigt nervös innan startskottet gick.
Om bronset på från Sollentunavallen var en upplevelse - hur skulle då London stå sig?

                                           Slagen av två men inte besviken för det!                                            


Höja och sänka

Utesäsongen 17’ tog rullning och i tävlingen USATF Distance Classic visade hon återigen framfötterna när hon klockade 2:02.82. Det var ett moment som hade inträffat förut. En mästerskapsgräns var inom synhåll.

Med blott två år som friidrottare hade Hanna nu chansen på ett VM. För att klara kvaltiden behövde Hanna vara bättre än någonsin. Det handlade om att höja nivån - ytterligare och sänka sitt personbästa något mer. Hon hade redan kapat närmare tre sekunder från sitt personliga rekord - den här säsongen. Men turebergstjejen var långt ifrån sitt bästa jag.
 

"Det måste vara något fel, tänkte jag" 

Månaden därpå och 12 juni blev något för minnet. Det var den dagen Hanna sprang in på 2:00.94 och underskred kvalgränsen till VM. Hennes tid 2:00.94 var som en fjäder i hatten, tillräckligt bra för att ta plats på den svenska genom-tiderna-listan.
– Det var en helt sjuk upplevelse. När jag först kom över mållinjen såg jag inte klockan eller tiden utan var bara väldigt trött. Men sedan när jag ställde mig upp såg jag mitt lag som skrek och pekade på resultattavlan.
Hanna var i chock och trodde lagkamraterna skämtade.
– Jag gick fram till tavlan men fattade inte vad jag såg, det måste vara något fel, tänkte jag.
 
Men klockan gick rätt och torsdagen 20 juli fick Hanna beskedet: Hon var välkommen att representera Sverige på VM i London.
Aldrig tidigare hade hon sprungit i de svenska färgerna, varken som junior eller senior.
Augusti kom och såväl Hannas start på VM. Den 10:e augusti spurtade Hanna i mål som sexa i försökshetet på 2:01.25. Tiden skulle visa sig räcka hela vägen till semifinal.

  

Inför hemmapubliken blev Hanna bästa svenska i A-heatet på 800m på Folksam GP.                                                      

”Precis det som var målsättningen”

Som semifinalist på VM var ett stort kliv taget för Hanna som fortfarande var – och är, ny i friidrotten. Men det nya personliga rekordet 2:00.43 blev pricken över i:et när Hanna sprang in som sjua i semiloppet, sekunden från en finalplats.
– Jag är jättenöjd, det var precis det här som var målsättningen: Att springa ett personbästa. Att ta sig till semifinal var jättestort, säger Hanna och tillägger:
– Det absolut starkaste minnet från London är när jag klev in på arenan första gången och fick ta in allting. Det var mitt första mästerskap och jag hade ingen press på mig. Det var väldigt många som var måna om att påminna mig om att njuta av upplevelsen. Jag är väldigt glad över att jag lyckades göra det. 

     Under den tunga uppbyggnadsperioden minns Hanna VM allra tydligast.

 

Varför tror du att du lyckades så bra just då?

– Jag tror att det var viktigt att jag lyckades springa en kvaltid så pass tidigt under säsongen och att vara hyfsad säker på att jag skulle bli uttagen. Detta gjorde att jag inte behövde toppa mig till varje tävling. Jag kunde träna på ganska hårt under hela sommaren för att sedan få ett lyft till VM.
Hanna tror också att det handlar mycket om att hon fick springa avslappnat och utan höga förvätningar utifrån.
– Att jag kunde gå in med målsättningen om att jag inte hade något att förlora och på det sättet var jag nog inte lika nervös som kanske många andra.


    

Bara Lovisa Lindh, Abeba Aregawi och Malin Ewerlöf är nu snabbare än Hanna på 800m.
 

I och med Hannas starka prestation på VM belönades hon med titeln Månadens friidrottare för augusti. VM var dock inte slutet på utesäsongen 2017. De svenska mästarna skulle koras och en Finnkamp vinnas. På Hedens Idrottsplats i Helsingborg blev Hanna bara slagen av en starkare löpare den dagen, Meraf Bahta. Hanna åkte hem med två silver runt halsen, en på 800 och en på 1 500m.
 

I spåkulan

2016 års tredjeplats på 800m räckte då till en plats i Finnkampen. Detta år blev det två Finnkampsplatser efter de goda resultaten på Friidrotts-SM.
Med facit i hand är Hanna oklanderligt nöjd över säsongen som varit och målen för 2018 är satta. 28-åringen vill gärna göra en inomhussäsong – så länge hon håller sig hel. Men EM 7-12 august i Berlin är helt klart årets stora mål.
– Jag har ganska stora mål nu. Det här året gick jag in med inställningen om att bara springa så fort det gick. Nu känner jag att jag vill springa under två minuter på 800m men framförallt vill jag förbättra min 1 500m-tid, säger Hanna och fortsätter:
– Jag är inte en jättesnabb 800m-löpare så realistiskt är jag nog en bättre 1 500m-löpare om några år, det är nog där jag har mer att hämta.
 
Förutom det stora siktet mot den tyska huvudstaden är därför fler 1500m lopp Hannas önskemål.
– Jag har varit väldigt ny inom löpningen och inte haft den uthålligheten som krävs för 1 500m. Till nästa år kommer jag köra fler lopp på 1 500m och då får vi se hur det går.
 I och med att Hanna idag bor i Los Angeles coachas 28-åringen på distans. Urban är fortfarande mannen bakom Hannas träningsprogram men hennes gruppi USA tränas av Jorge Jabaz som ser henne dagligen.
– Min amerikanska coach betyder också väldigt mycket. Han är med och ser hur min dagsform är och peppar mig hela tiden.
 

 
Har du någon gång ångrat att du inte började med friidrott tidigare? 

– Fotbollen har alltid varit min stora passion. Det kan ju vara så att fotbollen gett mig en viss fördel i att jag har blivit mer allsidig. Vem vet, det kanske inte hade gått lika bra om jag börjat med friidrott tidigare? 


Hanna tog flera betydelsefulla poäng i sina två grenar (800 och 1 500m) under
Finnkampen 2017. 


 

Text: Frida Hogstrand
Bild: Deca Text & bild