Torsdag 21 augusti 2014

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
 

Generalsekreterare & Ansvarig utgivare

Anders Albertsson
010-476 53 50

Redaktionen
friidrott.se

A. Lennart Julin
redaktör
08-30 13 33

Information och
media

Fredrik Trahn
010-476 53 31
070-913 67 96
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter

Den onormala verkligheten


Vi har alla fått lära oss i skolan att allting naturligt här i världen följer den vackert klockformade normalfördelningskurvan vi kan se här ovanför.


Och utan att fördjupa sig i den exakta formeln stämmer principen väl med den spontana upplevelsen: Trångt kring ett medelvärde och sedan successivt glesare åt båda hållen ju längre bort från medelvärdet man rör sig.

Till de företeelser som rimligen skulle följa samma typ av kurva är idrottsresultaten. Visserligen tävlar ju inte alla människor i friidrott, så en komplett "klocka" går inte att få fram men mönstret vi ser i toppänden på vår statistik borde se ut som början på kurvan.

Dvs att statistiken tätnar allteftersom man går från den absoluta toppen till toppbredden till bredden. Är det så det ser ut?

Låt oss ta manliga 1500m 2012 som ett konkret exempel att studera numera. Det är ju en gren med hög status, tillgänglig över hela världen och utan "statistiska problem" som vind eller tidtagningssystem.

Vi börjar med att titta på världsbästalistan och grupperar tiderna sekundvis från världsårsbästat 3:28 till och med 3:43. Då ser diagrammet ut så här:



En bild som stämmer ganska väl med våra förväntningar. Visserligen är kurvan inte helt perfekt, men progressionen 4 på 3:30, 10 på 3:33, 29 på 3:36, 42 på 3:39 och 76 på 3:42 känns ganska OK.

Men hur ser det ut om man går in och tittar på enskilda nationer? Kenya t ex är extra intressant i egenskap av tveklöst världsledande i branschen med en helt svindlande toppbredd: Topp-3 på världsårsbästat, 9 av topp-15 och 12 av topp-22. Detta är det kenyanska diagrammet:

Plötsligt är alla likheter med en normalfördelning borta. Lika många på 3:43 som på 3:33 trotsar ju logik och förnuft. Hur kan det ha blivit så?

Svaret ligger primärt i "marknadskrafterna"! Den drivande kraften för merparten av de kenyaner som satsar på löpningen är att använda den som "social hävstång" (= tjäna pengar som möjliggör ett bättre liv). Och det finns helt enkelt ingen "efterfrågan" på kenyanska 1500m-löpare som inte gör en bra bit under 3:40.

Follow the money

Pengarna finns ju utomlands och den internationella galamarknaden kan inte svälja hur många löpare som helst från ett enskilt land. Gapet vid 3:34 illustrerar ganska bra effekten av en mättad marknad:

De tolv som gjort 3:33 eller bättre är de som kommit in på de största galorna - därför att de redan är etablerade eller har inflytelserika managers som kan fixa in dem där.

Det hade uppenbarligen inte Abednego Chesebe, Bernard Kaptingei eller Vincent Letting som slutade 3:a-5:a på 3:35/3:36-tider vid de kenyanska mästerskapen på hög höjd i Nairobi men som ändå aldrig kom ut på någon tävling utomlands.

Detta till skillnad från 8:an i loppet Bethwell Birgen som gjorde fyra lopp på 3:31-3:33 på touren (han är 8:a på världsårsbästa). Man kan bara gissa vilka tider som Chesebe, Kaptingegi och Letting hade kunnat göra om de hade fått samma chanser.

"Marknaden" har också effekten att ingen kenyan som inte är specialist springer sträckan: Deras 14 bästa på 5000m (12:48 - 13:09) gjorde tillsammans totalt TVÅ 1500m-lopp - båda pliktskyldiga för jobbet (mästerskapen för polis resp fängelsepersonal). Även 800m-toppen (bl a 7 på 1:40-1:43) höll sig borta från 1500m.

Det är också slående att de kenyanska tiderna över 3:40 till allra största delen är gjorda av löpare som är helt baserade utomlands (primärt som studerande i USA eller Japan). På hemmaplan skulle de i stället ha satsat på mer lukrativa distanser.

Ännu märkligare (= plattare) ser "kurvan" dock ut för Etiopien:
 

1500m12ethXL.jpg

Alltså totalt bara 16 löpare utspridda mellan 3:31 och 3:43! Samtliga tider gjorda utomlands. Om det finns någon hemmascen på 1500m i Etiopien så kommer i alla fall inga resultat ut till omvärlden.
 

Amerikaner och britter

Men det finns faktiskt en "marknad" som efterfrågar många hyggliga 1500m-löpare av runt 3:40-kaliber och det är den amerikanska universitetsidrotten. Effekten av detta syns direkt i diagrammet för USA 2012:

1500m12usaXL.jpg

Här fick diagrammet därmed också en karaktär som stämmer bättre med den förmodade "normalfördelningen". Något som gör att USA - trots att man är totalt utklassade i toppen av Kenya (1 mot 12 under 3:34) - är ikapp antalsmässigt vid 3:38 och sedan drar ifrån.

För trettio år sedan var Storbritannien 1500m-löpningens supermakt anförd av Coe, Ovett och Cram (en trio som f ö fortfarande är topp-3 på brittiska genom-tiderna-listan!). Men även om toppen inte är lika vass nu lever fortfarande en bred klubbscen som återspeglar sig i att 100:e på årsbästa har 3:48, 200:e 3:53 och 400:e 4:00!

Men i den internationellt intressanta delen av resultatspektrum är man inte speciellt märkvärdiga med bara åtta man under 3:40:

1500m12gbrXL.jpg

Så den här storinternationella utblicken visar att "marknaden" och den "nationella strukturen" satt det här med "normalfördelning" mer eller mindre ur spel i de enskilda länderna.

Sverige vs Finland

Hur ser det då ut i Sverige? - kan man undra. Att vi - precis som alltså bl a britterna - inte har vare sig samma topp eller bredd som på 1980-talet är en sak, men hur ser fördelningskurvan ut? Jo, så här:

1500m12sweXL2.jpg

Inte speciellt normalfördelat heller för oss alltså: Att vi har lika många på 3:45 som på 3:56 som på 4:11 borde vara helt omöjligt och signalerar att "marknaden" alltså påverkar också oss. Här handlar det om att det bakom "SM-finalklass"-gänget finns nästan bara juniorer "på väg" uppåt:

Bland de 34 som gjort under 4:00 i år var ingen äldre än 27 år och bara åtta var äldre än 23 år (= födda före 1989). Och av dessa åtta var egentligen bara 25-årige Johan Walldén att beteckna som "satsande" 1500m-specialist!

Jämförelser med vår eviga landskampsmotståndare Finland är alltid intressanta. Hur lika eller hur olika är vi i "1500m-profilen"? Jo, vad gäller fördelningskurvan häpnadsväckande lika:

1500m12finXL.jpg

Finland har som synes en vassare absolut topp (Sandells/Bergdahl 3:36/3:39) men sedan jämnar det ut sig ganska snabbt och efter 4:00-gränsen drar Sverige sakta men säkert ifrån: På 100:e plats har Sverige ett övertag på 2.7 sekunder.

Den intressantaste skillnaden finns faktiskt när det gäller åldern på toppgänget. Av de 31 finländska löparna under 4:00 i somras är hela 19 över 23 år (jmfr med 8 av 34 för Sverige) och medelåldern för topp-10 är nästan sex år högre (28.3 mot 22.5 år) än för Sverige!

Så tiden borde tala för Sverige, som faktiskt redan i höstas vid landskampen på Ullevi genom placeringarna 2-3-4 fick ett poängplus i grenen trots klart underläge på pappret.

Målgång på 1500m i Finnkampen 2012: Finland placeringarna 1-5-6 med löpare födda
1984, 1980 och 1983 - Sverige 2-3-4 med löpare födda 1987, 1989 och 1991.
(foto: Deca Text & Bild)