Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Torsdag 19 oktober 2017

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Frida Hogstrand
redaktör
073-626 98 88

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Radcliffe bäst - även relativt!


Något OS-guld blev det aldrig men förutom supervärldsrekordet fick Paula
i alla fall ett VM-guld här i Helsingfors 2005. (foto: Deca Text & Bild)


I januari 1992 publicerades en artikel i tidskriften "Nature" där ett par amerikanska "forskare" - med utgångspunkt från utvecklingskurvorna för världsrekorden - räknat fram att kvinnorna ganska snart skulle "springa om" männen, dvs prestera bättre tider.

Allra först skulle detta hända på marathon där kvinnorna redan blott sex år senare, dvs 1998, skulle ha samma världsrekord (2:01:59) som männen. Och så här dags (2014) i historien skulle kvinnorna vara nere en bit under 1:45!

Artikeln är förmodligen (förhoppningsvis?) den största strunt som någonsin publicerats i den normalt ansedda vetenskapliga tidskriften "Nature". Men även om forskarna på UCLA hamnade helt snett i sina matematiska kalkyler för framtiden var det då ett faktum att resultatgapet mellan män och kvinnor hade krympt påtagligt under framförallt 1970- och 1980-talen.

Närmar sig kvinnorna fortfarande?

Den intressanta frågan så här drygt två decennier senare är om den trenden fortsatt (om än i något lugnare takt)? Svaret är faktiskt ... Nej!

Till det svaret kan man komma utan att behöva göra några speciellt omfattande sifferanalyser. För både män och kvinnor har resultatkurvorna planat ut och det är t o m så att gapet vuxit en del som konsekvens av avvecklingen av den östeuropiska statsidrotten. Ingen kvinna i "modern tid" är ju i närheten av 80-talsresultat som 47.60 på 400m eller 76.80 i diskus.

Där utvecklingen fortsatt litet längre är i de grenar som var tämligen färska för kvinnor då 1992, t ex marathon. Där har verkligen standarden höjts oerhört mycket även om det faktiskt redan 1985 (dvs för snart 30 år sedan) gjordes också idag synnerligen gångbara 2:21-tider av både Ingrid Kristiansen och Joan Benoit-Samuelson.

Titta på tidsgapet!

Marathontider är som bekant alltid svåra att jämföra rakt av mellan olika lopp eftersom banornas karaktär och vädret kan få så stor inverkan. Men den problematiken kan man faktiskt ta sig runt genom att i stället för på de absoluta tiderna fokusera på just "gapet", dvs skillnaden mellan manliga och kvinnliga tiderna i ett och samma lopp.

Det är precis vad vi gjort i tabellen nedan där vi räknat fram gapet i segertider i de "tyngsta" internationella marorna, alltså lopp där arrangören satsat på starka elitstartfält för båda könen. De lopp som inkluderats i studien är London, Berlin, New York, Chicago, Boston, Rotterdam, Dubai, Amsterdam, Frankfurt och Paris.

Dessa tio lopp står tillsammans för nästan alla topptider i genom-tiderna-statistiken för både män (samtliga de 50 snabbaste!) och kvinnor (45 av topp-50) så det är ett synnerligen relevant urval. (Inga OS, VM eller EM har tagits med i studien eftersom loppen då gått olika dagar med inte sällan ganska olika väder.)

25 minsta gapen i supermarorna


1   London 2003 Gezahegne Abera 2:07:56 Paula Radcliffe 2:15:25 7:29
2   Chicago 2001 Ben Kimondiu 2:08:52 Catherine Ndereba 2:18:47 9:55
3   London 2005 Martin Lel 2:07:35 Paula Radcliffe 2:17:42 10:07
4   Boston 2014 Meb Keflezighi 2:08:37 Rita Jeptoo 2:18:57 10:20
5   Berlin 2001 Joseph Ngolepus 2:08:47 Naoko Takahashi 2:19:46 10:59
6   Chicago 2002 Khalid Khannouchi 2:05:56 Paula Radcliffe 2:17:18 11:22
7   Berlin 2005 Philip Manyim 2:07:41 Mizuki Noguchi 2:19:12 11:31
8   Boston 2002 Rodgers Rop 2:09:02 Margaret Okayo 2:20:43 11:41
9   New York 2003 Martin Lel 2:10:30 Margaret Okayo 2:22:31 12:01
10   Chicago 2011 Moses Mosop 2:05:37 Lilija Sjobuchova* 2:18:20 12:43
                 
11   London 1985 Steve Jones 2:08:16 Ingrid Kristiansen 2:21:06 12:50
12   London 2006 Felix Limo 2:06:39 Deena Kastor 2:19:35 12:56
13   Berlin 2004 Felix Limo 2:06:44 Yoko Shibui 2:19:41 12:57
    London 2007 Martin Lel 2:07:41 Zhou Chunxiu 2:20:38 12:57
15   London 1987 Hiromi Taniguchi 2:09:50 Ingrid Kristiansen 2:22:48 12:58
16   Chicago 2006 Robert Cheruiyot 2:07:35 Berhane Adere 2:20:42 13:07
17   Boston 1991 Ibrahim Hussein 2:11:06 Wanda Panfil 2:24:18 13:12
18   London 2002 Khaild Khannouchi 2:05:38 Paula Radcliffe 2:18:56 13:18
19   Rotterdam 1998 Fabian Roncero 2:07:26 Tegla Loroupe 2:20:47 13:21
20   Boston 1987 Toshihiko Seko 2:11:50 Rosa Mota 2:25:21 13:31
                 
21   Boston 1999 Joseph Chebet 2:09:52 Fatuma Roba 2:23:25 13:33
22   New York 2004 Hendrik Ramaala 2:09:28 Paula Radcliffe 2:23:10 13:42
23   Boston 1983 Greg Mayer 2:09:00 Joan Benoit 2:22:43 13:43
24   London 2012 Wilson Kipsang 2:04:44 Mary Keitany 2:18:37 13:53
25   Berlin 1999 Josphat Kiprono 2:06:44 Tegla Loroupe 2:20:43 13:59


Anm: Ja, det stämmer att inga resultat från Dubai, Frankfurt, Paris eller Amsterdam platsar på denna topp-25. Fördelningen mellan övriga sex lopp är också ganska ojämn: London 8, Boston 6, Chicago & Berlin 4, New York 2 och Rotterdam 1.

* = Någon vecka efter att artikeln skrevs har Lilija Sjobuchova retroaktivt - p g a brott mot dopingreglerna - fått alla sina resultat sedan oktober 2009 ogiltigförklarade. Den nya retroaktiva ettan i loppet Ejegayehu Dibaba hade 2:22:09, vilket ger en diff till manlige vinnaren på 16:32 (dvs platsar inte på listan).

 

Det första man slås av är den särklassiga toppnoteringen 7:29 som förstås tillkom när Paula Radcliffe satte sitt enorma världsrekord 2:15:25 hemma i London 2003. Det ger ytterligare en dimension på den historiska digniteten hos hennes prestation den dagen.

Men det var således för nu 11 år sedan som gapet nådde sitt minimum, vilket inte stöder tesen att marathonkvinnorna fortsatt närmar sig männen. Tittar man i tabellen känns det tvärtom som gapet var som minst just i mitten på 00-talet och att det sedan ökat igen. Ty 14 av de 25 resultaten i tabellen presterades under de sju åren 2001-2007.

Jeptoo högt rankad

De senaste sju åren har däremot bara bidragit med tre (Anm: Efter retroaktiva diskningen av Sjobuchova, se ovan, är det nu endast två!) resultat. Det allra senaste - och bästa - av dessa kom i måndags tack vare Rita Jeptoos "turboavslutning" i Boston.

Och egentligen är den bilden inte alls överraskande. Det stora marathontemat under senare år har ju varit den anmärkningsvärda utvecklingen i den manliga toppen, en utveckling som inte sett sin motsvarighet bland kvinnorna.
 

PS. Självklart finns det en hel del gap från halvstora lopp som skulle platsa på listan därför att man haft en kvinnlig stjärna men ingen manlig löpare av samma kaliber. Men för att studien skulle vara meningsfull måste den begränsas till lopp som bevisligen satsat på bra elitstartfält för båda könen.

Och inget av de halvstora loppen har ändå producerat någonting som förmår matcha Paula Radcliffes "världsrekord" 7:29.  Hur har det sett ut i Stockholm kanske någon undrar? Jo, de två minsta gapen är:
 

1   Stockholm 2001 Anders Szalkai 2:18:17 Esther Kiplagat 2:29:55 11:38
2   Stockholm 1988 Suleiman Nyambui 2:14:26 Grete Waitz 2:28:24 13:58