Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Onsdag 29 mars 2017

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Frida Hogstrand
redaktör
073-626 98 88

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Hur friidrotten idag fick
en ny världsrekordgren!




För ett år sedan var det i Bahamas huvudstad Nassau premiär för "IAAF World Relays" och grenprogrammet bestod förutom av "vanliga" 4x100m och 4x400m även av de övriga tre stafetterna med världsrekordstatus, dvs 4x200, 4x800m och 4x1500m.

Populärast var förstås etablerade 4x1 och 4x4 med ca tjugo startande lag per gren, sedan kom 4x2 (ganska naturligt med tanke på att man kunde "återanvända" löpare från 4x1 och 4x4), sedan 4x8 (9 lag både för män och för kvinnor) medan 4x15 samlade bara 7 resp 4 startande.

Men man gav inte 4x15 ens någon andra chans utan till i år har grenen blivit struken och ersatt med "Distance Medley". "Distance Medley"??? För oss i den här delen av världen existerar ju medley-benämningen bara i simning och då för att signalera blandandet av fyra olika simsätt.

Inte som i simning

Vi har ju inte några olika löpsätt att blanda utan här står "medley" för en blandning av distanserna på delsträckorna. Alltså som vi har haft det traditionellt med "svensk stafett" - 100m + 200m + 300m + 400m = 1000m - som ju numera primärt är en ungdomsgren.

Men vad är då en "Distance Medley". Det var något som hela friidrottsvärlden med ett enda undantag frågade sig när beskedet kom om ändringen i grenprogrammet för World Relays. För det är bara i ett enda av IAAF:s över 210 medlemsländer - USA - som grenen existerar och någonsin existerat.

Och där är det dessutom i stort sett bara en grej som springs på universitetsnivå i s k "Relays"-tävlingar under våren. Det är inte en mästerskapsgren utomhus ens för dem. En "Distance Medley" är alltså en 4000m-stafett enligt uppdelningen 1200m + 400m + 800m + 1600m (dvs utomhus 3 +1 + 2 + 4 varv).

Hur kunde då denna inte helt självklara konstruktion nu utan minsta förvarning bli en gren på programmet vid ett globalt evenemang av snudd på mästerskapskaraktär? Det är en fråga man verkligen kan ställa sig och någon "officiell" förklaring finns egentligen inte.

Det är en sak att man tyckte att intresset för 4x1500m var i klenaste laget vid första World Relays. Men steget till att stryka denna officiella världsrekordgren och ersätta med en ny och okänd gren är ändå inte självklart att ta.

Born in the USA

Men det man kan konstatera är att USA av någon anledning under senare år fått extremt bra gehör hos IAAF:s styrelse för sina olika propåer. Mest bekant är att man erövrat arrangörskapet för i tur och ordning JVM (2014), IVM (2016) och stora VM (2021), men det finns faktiskt mer.

Mest förunderligt fram till nu var att man fick igenom att det fr o m i år åter går att kvala till VM på 1500m på tider gjorda på engelska milen (109 meter längre). En distans med hög nostalgifaktor, men som numera knappast finns ens i USA eftersom den ingår i ordinarie programmet endast inomhus i universitetsfriidrotten. Den springs inte ens i high school (där kör man i stället sextonhundra meter ....).

Storinternationellt körs majlen - och då bara för män! - regelmässigt på endast ett par-tre större galor (Eugene, Oslo och London) per år. Och vid dessa tillfällen har man dessutom mellantidtagning på 1500m. En gång i tiden sprangs yards/mile-distanser i hela den anglosaxiska världen men i åtminstone fyrtio år har meterdistanserna gällt även där.

Så att kunna kvala på majlen har alltså varit en fullständig icke-fråga i den internationella friidrotten. Att alla kvalar på samma premisser i just de grenar som finns på mästerskapet borde dessutom vara en självklarhet, som inte ens skulle behöva uttalas.

Att IAAF-styrelsen ändå - och helt utan förvarning - frångick den fundamentala principen kan bara förklaras av att de givit efter för lobbying från USA, där nostalgiska aktivistgruppen "Bring back the mile" (som har patriotiska underrubriken "America's distance" och som konsekvent kallar 1500m för "Metric mile")!), skaffat sig betydande uppmärksamhet i vissa sociala medier.

Och nu blir det världsrekord!

Fast om det var konstigt att majlen kom in som VM-kvalificerande så är införandet av en gren som ingen utanför USA någonsin hört talas om - än mindre utövat - på en global tävling ändå snäppet märkligare. För inte nog med att grenen är med på World Relays, den har också per idag den 1 maj 2015 officiell världsrekordstatus!!!

Förklaringen till det sistnämnda är sannolikt att IAAF på World Relays betalar ut bonus för världsrekord och då skulle det kunna ses som orättvist om deltagarna i en av grenarna vore utestängda från den möjligheten. I stället är nu Distance Medley-vinnarna i Nassau i praktiken garanterade den saftiga rekordbonusen (50.000 dollar!) eftersom de befintliga toppnoteringarna är ganska måttliga (i synnerhet den kvinnliga).

Man kan undra hur rättvist det är om man jämför med premisserna för 4x100m-vinnarna. De måste ju springa fortare än 36.84 resp 40.82 för motsvarande belöning. Och för 4x400m-vinnarna gäller det att snitta bättre än 43.57 resp 48.79 ....

Den nya grenen har ju inte heller gett det avsedda rejäla deltagarlyftet. På manliga sidan är det precis lika många anmälda länder i år som tävlade på 4x1500m i fjol (dvs 7) och på kvinnliga har det blivit fyra fler (8 mot 4 - av drygt 210 möjliga). (Anm: När de definitiva startlistorna presenterades hade fälten krympt ned till 6 i båda klasserna, dvs -1 resp +2 jämfört med 4x1500m i fjol.)

Varför tar då inte fler länder chansen? Den enkla förklaringen är att man inte upplever att det är "värt besväret". Grenen saknar status och betydelse i sig, resorna är långa och möjligheten att konkurrera i absoluta toppen är obefintliga när man vet att länder som Kenya och USA har en överlägsen toppbredd när det gäller "kanoner" till de helt avgörande långsträckorna.

Alla är inte lika mycket värda

För i "medleystafetter" - till skillnad från vanliga 4x-stafetter - är inte alla lagmelemmarna lika mycket värda (25%): I Distance Medley står 400m-löparen för bara 10% av lagprestationen medan 1600m-löparen står för 40%! Så ett balanserat lag med en 46-löpare plus en 3:55-löpare förlorar mot ett lag med en medioker 50-löpare plus en 3:50-stjärna.

Så nyckeln till framgång är att ha "kanoner" på sträcka 1 (1200m) och sträcka 4 (1600m) - för de är nämligen inte 50% av laget utan 70%! Vill man förbättra lagets tid är det meningslöst att satsa primärt på att försöka vässa på 400m, där man kanske som bäst kan putsa en sekund. En förbättringssekund som ju är åtminstone fyra gånger lättare att hitta på 1600m-sträckan.

De länder som nu är anmälda till den globala premiären för "Distance Medley" är Australien, Bahrain, Tyskland, Kenya, USA, Polen och Papua Nya Guinea (!) för båda könen plus Frankrike för kvinnor. Dvs starka löparländer som exempelvis Etiopien, Storbritannien och Spanien avstår.

Fast det kommer förstås ändå säkert att bli underhållande lopp nu till helgen - och garanterat nya "världsrekord"!