Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Lördag 27 maj 2017

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Frida Hogstrand
redaktör
073-626 98 88

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Den magiska höjdsommaren 2014


Mutaz Essa Barshim (pers 2.43, 2:a genom tiderna), Javier Sotomayor (pers 2.45, 1:a)
och Bohdan Bondarenko (pers 2.42, delad 3:a) (foto: Deca Text & Bild)

Verkligheten kan förändras snabbt. När Bohdan Bondarenko i månadsskiftet juni/juli 2013 började prestera monsterhoppning var det knappast någon som riktig "brydde" sig eftersom Diamond League-arrangörerna då såg manlig höjd som en B-gren. Typiskt var att i Lausanne klarade Bondarenko 2.41 innan det av TV direktsända huvudprogrammet ens hade startat!


Men 2014 hade DL-arrangörerna fattat att höjdhoppet var en huvudattraktion som måste ges en central plats på "prime time" i tidsprogrammet och som dessutom skulle utnyttjas intensivt i förhandspubliciteten. "Blir det världsrekord på vår tävling?" var ett ständigt återkommande tema.

Och sannerligen att hopparna levde upp till denna nyvunna VIP-status: 2014 kommer nämligen att gå till historien som tidernas bästa år i manligt höjdhopp! Visserligen överlevde världsrekordet sommaren, men det var egentligen det enda som fattades.

I de sju Diamond League-galorna var nämligen segerresultaten i tur och ordning 2.41 (Doha), 2.41 (Rom), 2.42 (New York), 2.40 (Lausanne), 2.40 (Monaco). 2.38 (Birmingham) och 2.43 (Bryssel)!

Hur exceptionell den resultatsviten är ser man av nedanstående tablå över segerhöjderna i de nu fem slutförda DL-säsongerna plus den just påbörjade:


År DL1 DL2 DL3 DL4 DL5 DL6 DL7 Snitt
                 
2010 2.24 2.30 2.33 2.29 2.34 2.29 2.29 2.297
2011 2.33 2.32 2.28 2.32 2.34 2.36 2.32 2.324
2012 2.32 2.32 2.36 2.33 2.39 2.32 2.31 2.336
2013 2.33 2.33 2.40 2.36 2.41 2.38 2.33 2.363
2014 2.41 2.41 2.42 2.40 2.40 2.38 2.43 2.407
2015 2.38 2.41            

Toppnivån har alltså stigit varje år med i tur och ordning 2.7 cm, 1.2 cm, 2.7 cm och 4.4 cm, dvs totalt över en decimeter! På bara fem år (2010-2014).

Och det var mycket mer än bara högklassiga segerresultat förra sommaren. Det mest anmärkningsvärda var snarare att det ändå bjöds på tuff kamp om segern varje gång. Det handlade alltså inte om bara en ensam suverän hoppares uppvisningar.

För tävlingarna avgjordes inte definitivt förrän ribban var uppe på 2.41 (Doha och Birmingham), 2.42 (Lausanne), 2.43 (Rom och Monaco) resp 2.46 (New York och Bryssel)!

Nedan har vi sammanställt de kompletta utomhussäsongerna för 2014 års sex ledande höjdhoppare Mutaz Essa Barshim, Bohdan Bondarenko, Ivan Uchov, Derek Drouin, Andrij Protsenko och Erik Kynard.
 

    Tävling Barshim Bondar. Uchov Drouin Protsenko Kynard
                 
25.4   Des Moines       2.40  (1)   2.35  (2)
29.4   Doha 2.30  (1)          
9.5   Doha (DL) 2.37  (4)   2.41  (1) 2.37  (2) 2.27  (5) 2.37  (2)
11.5   Montgeron         2.26  (1)  
11.5   Tokyo   2.40  (1) 2.34  (2)      
                 
21.5   Beijing     2.36  (1)      
5.6   Roma (DL) 2.41  (1) 2.34  (2) 2.28  (5) 2.28  (4) 2.28  (5) 2.31  (3)
8.6   Marrakech   2.39  (1) 2.33  (2)      
8.6   Hengelo         2.33  (1)  
14.6   New York (DL) 2.42  (2) 2.42  (1)     2.35  (3) 2.32  (4)
                 
17.6   Ostrava   2.33  (1)     2.26  (3)  
21.6   Braunschweig (LagEM)         2.30  (1)  
28.6   Moncton       2.28  (1)    
28.6   Sacramento           2.35  (1)
3.7   Lausanne (DL) 2.38  (4) 2.40  (1) 2.38  (3) 2.35  (5) 2.40  (2) 2.32  (6)
                 
6.7   Edmonton       2.32  (1)    
8.7   Székesfehérvár   2.38  (1) 2.34  (2)      
18.7   Monaco (DL) 2.37  (2) 2.40  (1) 2.34  (3) 2.34  (5) 2.34  (6) 2.34  (4)
20.7   London       2.32  (1)   2.32  (2)
30.7   Glasgow (CWG)       2.31  (1)    
                 
15.8   Zürich (EM)   2.35  (1) 2.30  (3)   2.33  (2)  
22.8   Eberstadt 2.41  (1)   2.27  (4) 2.35  (2) 2.24  (8)  
24.8   Birmingham (DL) 2.38  (1) 2.38  (2)   2.32  (3)   2.32  (4)
5.9   Brussel (DL) 2.43  (1) 2.40  (2) 2.34  (3) 2.31  (4) 2.31  (6) 2.31  (5)
7.9   Rieti   2.36  (1)     2.25  (2)  
                 
13.9   Marrakech (CCup) 2.34  (3) 2.37  (1) 2.34  (2) 2.31  (4)   2.31  (5)
28.9   Incheon (Asian G) 2.35  (1)          
                 
                 
      Barshim Bondar. Uchov Drouin Protsenko Kynard
                 
      2.43 2.42 2.41 2.40 2.40 2.37
      2.42 2.40 2.38 2.37 2.35 2.35
      2.41 2.40 2.36 2.35 2.34 2.35
      2.41 2.40 2.34 2.35 2.33 2.34
      2.38 2.40 2.34 2.34 2.33 2.32
                 
      2.38 2.39 2.34 2.32 2.31 2.32
      2.37 2.38 2.34 2.32 2.30 2.32
      2.37 2.38 2.34 2.32 2.28 2.32
      2.35 2.37 2.33 2.31 2.27 2.31
      2.34 2.36 2.30 2.31 2.26 2.31
                 
      2.30 2.35 2.28 2.31 2.26 2.31
        2.34 2.27 2.28 2.25  
        2.33   2.28 2.24  


Ur denna säsongssammanställning finns det mycket som kan utläsas, t ex:

1. Barshim och Bondarenko stod i särklass. Fast medan Bondarenko förlorade bara mot Barshim (tre gånger på sju möten) så hade Barshim förluster även mot Uchov 3 gånger och en gång vardera mot Drouin, Protsenko och Kynard.

2. Inte sällan kan man i vissa grenar uppleva att toppnamnen undviker varandra, men det kan man sannerligen inte anklaga sextetten ovan för. För tittar man på deras inbördes möten visar det sig att "alla mött alla" minst sex gånger! Allra flest möten har Bondarenko och Uchov haft: Nio gånger mellan 11 maj och 13 september - med utfallet 9-0 till Bondarenko!

3. Faktum är att inte heller någon av de fyra "i andraklungan" förlorade mot någon annan hoppare i Diamond League: I Lausanne, Monaco och Brussel tog sextetten ovan placeringarna 1-6, i Rom 1-5 och i Doha, New York och Birmingham 1-4!

4. Tittar man på snittplaceringar i Diamond League hade Bondarenko 1.5 (6 starter), Barshim 2.1 (7 starter), Uchov 3.4 (5 starter), Drouin 3.8 (6 starter), Protsenko 3.9 (6 starter) och Kynard 4.0 (7 starter).

5. När det gäller att hålla formen över hela sommaren var Bondarenko och Barshim också klart bäst. Bondarenko hade 2.40+ tävlingar i maj, juni, juli och september och Barshim imponerade som mest i början av juni och kring månadskiftet augusti/september.

Uchov (den store inomhus 2014 med sex tävlingar på 2.38-2.42!) och Drouin däremot hade sina årsbästa i resp säsongsdebut utomhus för att senare under sommaren vara en bra bit från 2.40-kapaciteten.

6. Tävlingar som gick till historien för sin kvalitet var framförallt New York (två över 2.42) och Lausanne (fyra över 2.38). Inför fjolåret hade det aldrig hänt att två man tagit 2.40 eller mer i samma tävling (2014 hände det förutom i New York även i Lausanne och Bryssel!) och den tidigare bästa 4:an var 2.36 på Tokyo-VM 1991 och i Eberstadt 1993.

Kvaliteten på toppgänget 2014 var alltså den kanske allra bästa någonsin, men hur var det på det individuella planet? Vi vet att både Barshim och Bondarenko i somras försökte många gånger vardera på 2.46 - centimetern över Sotomayors 21 år gamla världsrekordet - men utan att lyckas.

Men hur såg deras säsonger ut i jämförelse med Sotomayors när han stod på topp? Hur skulle man kunna mäta detta? Som synes ovan gjorde sommarens sex ledande hoppare vardera mellan 11 och 13 utetävlingar och för att fokusera på spetskvaliteten kunde ett mått vara snittet på de fem bästa tävlingarna under säsongen.

I tabellen nedan har vi därför sammanställt de bästa utomhussäsongerna räknat på topp-5-snitten. En tabell som spänner över 31 år från 1984 till 2014!


    f år 1 2 3 4 5 Snitt
                   
1 Mutaz Essa Barshim 91 14 2.43 2.42 2.41 2.41 2.38 2.410
2 Javier Sotomayor 67 93 2.45 2.40 2.40 2.40 2.39 2.408
   Sotomayor 67 94 2.42 2.41 2.41 2.40 2.40 2.408
4 Bohdan Bondarenko 89 14 2.42 2.40 2.40 2.40 2.40 2.404
5  Sotomayor 67 89 2.44 2.40 2.38 2.37 2.37 2.392
                   
6 Patrik Sjöberg 65 87 2.42 2.39 2.38 2.36 2.36 2.382
7  Bondarenko 89 13 2.41 2.41 2.38 2.36 2.34 2.380
8  Sotomayor 67 95 2.40 2.37 2.37 2.37 2.36 2.374
9  Sotomayor 67 88 2.43 2.38 2.35 2.35 2.35 2.372
  Hollis Conway 67 90 2.38 2.38 2.37 2.37 2.36 2.372
                   
11 Sorin Matei 63 90 2.40 2.37 2.36 2.36 2.36 2.370
12  Sjöberg 65 89 2.40 2.37 2.36 2.36 2.34 2.366
   Sotomayor 67 91 2.40 2.36 2.36 2.36 2.35 2.366
  Ivan Uchov 86 14 2.41 2.38 2.36 2.34 2.34 2.366
15  Uchov 86 12 2.39 2.38 2.37 2.37 2.31 2.364
                   
16 Derek Drouin 90 14 2.40 2.37 2.35 2.35 2.34 2.362
17  Conway 67 89 2.39 2.38 2.35 2.34 2.34 2.360
  Charles Austin 67 96 2.39 2.37 2.36 2.34 2.34 2.360
19 Igor Paklin 63 86 2.38 2.37 2.35 2.34 2.34 2.356
  Troy Kemp 66 95 2.38 2.37 2.37 2.35 2.31 2.356
                   
21 Andrej Silnov 84 08 2.38 2.36 2.35 2.35 2.33 2.354
  Erik Kynard 91 13 2.37 2.36 2.36 2.34 2.34 2.354
23 Vjatjeslav Voronin 74 00 2.40 2.36 2.35 2.33 2.32 2.352
   Drouin 90 13 2.38 2.36 2.35 2.34 2.33 2.352
25 Rudolf Povarnitsin 62 88 2.36 2.36 2.35 2.34 2.34 2.350
                   
  Sergej Maltjenko 63 88 2.38 2.36 2.35 2.34 2.32 2.350
  Andrij Protsenko 88 14 2.40 2.35 2.34 2.33 2.33 2.350
28  Kemp 66 93 2.37 2.36 2.34 2.34 2.33 2.348
  Artur Partyka 69 96 2.38 2.37 2.36 2.32 2.31 2.348
   Barshim 91 13 2.40 2.38 2.33 2.33 2.30 2.348
                   
31 Zhu Jianhua 63 84 2.39 2.35 2.35 2.33 2.31 2.346
  Gennadij Avdejenko 63 88 2.38 2.36 2.34 2.33 2.32 2.346
   Sjöberg 65 88 2.37 2.36 2.34 2.33 2.33 2.346
   Austin 67 91 2.40 2.38 2.33 2.32 2.30 2.346
   Sotomayor 67 92 2.36 2.36 2.34 2.34 2.33 2.346
                   
  Stefan Holm 76 04 2.36 2.36 2.35 2.33 2.33 2.346
  Jesse Williams 83 11 2.37 2.35 2.34 2.34 2.33 2.346
   Kynard 91 14 2.37 2.35 2.35 2.34 2.32 2.346

Iakttagelser:

1. Även om Sotomayor alltså har tre av de fem bästa utesäsongerna enligt detta mått har han inte den allra bästa. För inte ens "Soto" hade fyra tävlingar på 2.41 eller bättre under ett samma år - det som Barshim hade i somras.

2. Hur speciellt 2014 verkligen var understryks av att fem man (nr 1 Barshim, nr 4 Bondarenko, nr 12 Uchov, nr 16 Drouin och nr 25 Protsenko) hade 5-bästasnitt på 2.350 eller bättre. Detta samtidigt som inget annat år någonsin haft mer än tre!

3. Sotomayor hade sina två allra bästa år (1993 och 1994) när han var 26/27 år gammal medan Barshim är 23 och Bondarenko 25.

4. Patrik Sjöbergs 1987 (med världsrekordet och VM-guldet) har bara överträffats av tre man och Patriks 1985 platsar så högt upp som på 12:e plats.

5. Av de övriga kända namnen från guldåldern på 80/90-talen var ingen i närheten av att ta sig in på den här listan. Carlo Thränhardt t ex samlade totalt ihop endast fem utomhustävlingar på 2.34 eller bättre (varav alla utom en hemma i Tyskland), vilket ger honom 2.350 som 5-bästasnitt för hela karriären!

Dietmar Mögenburg å andra sidan var en uttalad mästerskapshoppare där tre av hans totalt sex 2.34-2.36 tävlingar kom på OS/VM. Så hans 2.350 som karriärssnitt väger mycket tyngre än Thränhardts (den senare gjorde faktiskt aldrig bättre än 2.31 i något utemästerskap!).

10-bästasnitten ger samma bild

Även om man vidgar till att jämföra till 10-bästasnitten per säsong hävdar sig sommaren 2014 oerhört väl historiskt. Sotomayors 2.395 från 1994 toppar men tätt bakom följer sedan Bondarenkos 2.390 och Barshims 2.386 från 2014!

Ingen annan i historien finns i närheten. Ganska otippat är Sorin Matei nr 4 på sina 2.356 från 1990 just före Hollis Conway på 2.355 från samma år och Patrik Sjöberg på 2.353 från 1987. Av dagens toppnamn har Uchov 2.348, Drouin 2.339, Kynard 2.331 och Protsenko 2.317 - allt från sommaren 2014. (Stefan Holm hade åtta utesäsonger med 10-snitt ute på 2.300 eller bättre toppat av 2.330 från guldåret 2004.)

Anm: Alla sammanställningar ovan är begränsade till utomhustävlingar. Detta framförallt därför att betingelserna inomhus varierar oerhört mycket. De kan vara precis som utomhus (gummimatta på asfalt/betong) men det kan också vara uppbyggda banor och sviktande golv som kan ge helt andra hoppbetingelser.

Det finns hoppare - framförallt tyskarna Thränhardt (se ovan) och Sonn (10 inne och 1 ute över 2.34!) - som har i stort sett alla sina toppresultat gjorda inomhus, toppresultat som de aldrig lyckades matcha utomhus.

Toppen - men INTE bredden

Det brukar ofta hävdas att topp och bredd hänger ihop på sätt att det är "trycket underifrån" som "tvingar" de bästa att bli ännu bättre. Men någon sådan koppling finns inte den här gången. Antalet 2.30-hoppare i världen utesäsongen 2014 stannade på 20, vilket faktiskt var det näst lägsta på de senaste 25 åren! Så sent som 2007 och 2008 var man 30+!