Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Tisdag 13 november 2018

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Daniels lysande 2017



av A. Lennart Julin

foto: Deca Text & Bild


Daniel Ståhl hade varit en diskuskastare av världsklass ända sedan 2014 men det var 2017 som han nådde positionen, där han i princip var favorit varje gång världens ledande diskuskastare möttes. Han vann i och för sig inte alla gånger men att exempelvis förlora VM-guldet med 2 cm när man kastar nästpers är omöjligt att räkna som ett misslyckande.

Det som framförallt skiljde jämfört med hans tidigare bästa år (2016) var stabiliteten över hela sommaren på de riktigt långa längderna: Mellan den 21 april och den 3 september gjorde han över 67 meter vid 12 olika tillfällen inkluderande VM final, VM kval, två Diamond League, två Folksam GP plus SM, Lag-SM och Finnkampen!

Då skall man veta att Daniel under hela sin karriär t o m 2016 hade gjort ett endaste tävlingskast över 67 meter! I somras blev det inte mindre än 19 sådana kast dessutom gjorda - förutom SM och Lag-SM där han dock ändå mötte en VM-finalist - i internationell konkurrens.


67.80 var tidernas näst längsta SM-kast, bara Daniels 68.72 förra året är längre.

Så det handlade sannerligen inte om "bara statistikresultat" gjorda på lokala kastplanstävlingar långt bort från prestationsförväntningar, publik och media - utan om raka motstatsen ("Längst när det gäller!"). Typiskt är att de enda starterna i hemstaden Stockholm var Diamond League och Finnkampen!

Det finns alltså all anledning att i detalj dokumentera och analysera en absolut lysande säsong! 



Alla tävlingar 2017


71.29 1 Sollentuna 29.6 FGP 6888 X 7129 X X 6283
69.19 2 London, GBR 5.8 VM X 6919 6658 6857 X 6306
68.36 1 Salinas, CA 21.4   X 6836 X 6702 X 6633
68.13 2 Stockholm 18.6 DL 6625 6734 6688 X 6695 6813
68.11 1 Salinas, CA 22.4   6229 5969 6711 X 6744 6811
68.07 1 A Halle, GER 20.5   6457 X X 6530 6807 6694
68.06 1 Oslo, NOR 15.6 DL 6260 6495 6736 6536 6258 6806
67.80 1 Helsingborg 25.8 SM 5833 6699 6523 X 6780 X
67.64 1 Q1 London, GBR 4.8 VM 6183 6764        
67.59 1 Borås 7.7 LagSM 6673 X X X 6759 6421
                     
67.37 1 Stockholm 3.9 vFIN 6737 6168 X 6244 X X
67.26 1 Karlstad 25.7 FGP 6411 6607 6547 6535 5864 6726
66.90i 1 Tampere, FIN 11.2 (ILK) X X X 5789 6690 X
66.73 1 London, GBR 9.7 DL 6563 6359 6623 X 6519 6673
66.41 1 Vaasa, FIN 25.6 LagEM X 6641 X 6563    
65.64i 1 Växjö 20.7   6253 X 6536 X 6564 6442
64.44 3 Hengelo, NED 11.6   X 6374 X 6444 X 6358
64.18 7 Brussel, BEL 1.9 DL X 6418 X X 6096 X
64.14 3 Shanghai, CHN 13.5 DL 6103 6387 6414 X 6376 6048
63.87 1 Irvine, CA 29.4   6249 6387 6100 6348 6189 6008
                     
62.26 com Karlstad 9.9   O X O O    
61.51 4 A Las Palmas, ESP 11.3 ECT X X X 6151 X X

Totalt alltså 22 tävlingsstarter spridda mellan 11 februari och 9 september.


Sex åren som 60 m-kastare


För att få rätt perspektiv på 2017 måste man ha jämförelsematerial. Här nedan presenteras därför Daniels kompletta säsonger sedan 2012 då han som 20-åring första gången överträffade 60 meter.

  2012 2013 2014 2015 2016 2017
             
1 62.16 61.29 66.89 64.73 68.72 71.29
  61.42 60.74 64.60 63.38 66.92 69.19
  60.25 60.47 64.30 63.20 66.74 68.36
  59.98 59.83 63.69 63.03 66.42 68.13
5 59.70 59.59 63.61 62.93 65.78 68.11
  59.29 59.50 63.54 62.85 65.78 68.07
  58.67 59.30 63.09 62.76 65.46 68.06
  58.65 59.07 63.02 62.66 64.77 67.80
  58.41 58.74 62.62 62.21 64.76 67.64
10 57.93 58.61 62.60 61.23 64.75 67.59
  57.88 58.46 62.05 61.12 64.72 67.37
  57.83 58.30 61.77 60.77 64.24 67.26
  57.77 58.19 61.60 60.55 64.06 66.90i
  57.45 57.77 60.96 60.48 63.68 66.73
15 57.32 57.44 60.68 60.37 63.47 66.41
  57.14 57.44 60.60 60.26 63.42 65.64i
  56.82 56.86i 60.28 60.20 63.25 64.44
  56.23 56.67 60.09i 59.05 62.87 64.18
  56.20 56.39 59.34 58.94 62.86 64.14
20 56.15 56.11 59.01 57.87 62.26 63.87
  55.75i   58.49i   61.93 62.26
  55.65   57.80   61.80 61.51
  55.13   57.70   61.09i  
      57.24      
             
Snitt            
topp-5 60.702 60.384 64.618 63.454 66.916 69.016
topp-10 59.646 59.714 63.796 62.898 66.010 68.424
topp-20 58.3625 58.5385 62.2170 61.4295 64.7465 67.0590

Utvecklingen har som synes varit litet trappstegsartad med 2013 jämnt med 2012 och med 2015 aningen sämre än 2014. Men det vartannatårs-mönstret bröts alltså med eftertryck 2017. Lyftet jämfört med 2016 är som synes helt i nivå med lyftet från 2014 till 2016.

Det handlar alltså om en nivåhöjning på dryga två meter vilket är minst sagt uppseendeväckande med tanke på att utgångsläget var "absolut världsklass"! Daniel rankades ju 6:a bland världens diskuskastare 2016 av Track & Field News.

Den mest anmärkningsvärda siffran i tabellen finns i nedre högra hörnet: Snittet på Daniels 20 (tjugo!) bästa tävlingar var över 67 meter, dvs längre än det näst längsta han någonsin gjort före 2017!


Allra bästa serien kom här på Bauhausgalan:
Fem godkända kast mellan 66.25 och 68.13!

Men kanske ännu mer betydelsefull än längsta kasten i varje enskild tävling är den underbyggnad som finns "gömd" i Daniels kastserier. I de följande analyserna har fokus lagts på Daniels 19 tävlingar under den "egentliga" säsongen, som började 21 april i Californien och som sedan pågick t o m Finnkampen på Stockholms Stadion den 3 september.

På dessa tävlingar var medianskillnaden mellan längsta och näst längsta kastet i serien bara 80 cm, vilket innebär att placeringen oftast hade blivit densamma även om man räknat bort hans bästa kast för dagen!

I diagrammet här nedanför över antalet enskilda kast under säsongerna jämförs 2016 (grönt) med 2017 (blått). Bilden av en kraftig standardhöjning (= förskjutning åt höger) är väl så stark här som när man tittar på bara bästaresultaten i varje tävling.




Bidragande till denna tydliga förskjutning är att antalet ogiltiga kast (övertramp eller misslyckade som kändes onödiga att låta bli uppmätta) sjunkit markant, nämligen från ca 42 % (45 av 108) till ca 30 % (33 av 108). 

Dvs det har inte bara blivit fler långa kast utan också färre ogiltiga/misslyckade, vilket är ytterligare en viktig komponent i Daniels imponerande utveckling sedan i fjol.


Med nya landskampsrekordet 67.37 anfördes den
femte raka svenska diskustrippeln i Finnkampen.

Men det finns ytterligare en viktig faktor att titta närmare på, nämligen i vilken omgång de långa kasten har kommit. I alla tävlingar - utom de med högst 8 deltagare - måste man ju ligga topp-8 efter tre omgångar för att få vara med i de tre sista omgångarna. Ja, på de internationella mästerskapen är det dubbla sådana spärrar, först bara tre försök i kvalet och sedan tre inledande omgångar i finalen.

Att det här med att få till det på bara tre försök verkligen är tufft att hantera vimlar friidrottshistorien av exempel på. Minns t ex Rio-OS i fjol då släggsuveränen Pawel Fajdek inte tog sig vidare från kvalet. Han kom till OS efter en säsong med 12 raka tävlingar på 78-81 (och hade aldrig varit under 75 på tre år!) men fick serien X - 71.33 - 72.00 en dag när 73.47 hade räckt.

Och för Daniel hade det före 2017 varit ett ganska blandat utfall. I fjolårets mästerskapskval började han på EM-kvalet med två kryss och på OS räckte hans 62.26 inte för att gå vidare. Och i de tre första Diamond League-starterna hamnade han nedanför topp-4-strecket (DL hade ju i fjol regeln att bara de fyra främsta fick kasta vidare efter tre första omgångarna).

Så en av de punkter som coach Vésteinn Hafsteinsson satte extra fokus på i förberedelserna inför 2017 var att utveckla stabilitet i att varje gång få till bra kast i något av de tre första försöken. För det är ju ett absolut villkor att fixa detta för att alls vara med i slutkampen om topplaceringarna!


Ingen enda "missad" cut!

Hur lyckades då detta? Det sammanfattas i nedanstående diagram där resultatet efter tre omgångar 2016 (blått) jämförts med 2017 (orange):




Utvecklingen är här faktiskt klart starkare än när det gäller resultatnivån: På 13 av 19 tävlingar i år hade Daniel över 66 meter redan efter tre omgångar och det allra kortaste var 63.74! Året före hade han över 66 tre gånger och 63.42 eller kortare i över hälften (11 av 21) tävlingar.

Så då är det ganska självklart att det 2017 blev ett år då han inte missade ett enda avancemang. Allra bäst illustrerades den nya tryggheten på VM där i kvalet otillräckliga 61.83 direkt följdes av 67.64 och i finalen ett knappt tramp på ett 69-kast direkt följdes av nästpers 69.19!


Vinnarkastet - 68.06 - vid Oslos Diamond League kom i sista omgången.

Men tävlingar handlar inte bara om att få en bra start utan också om att kunna prestera också på slutet, att när man är under press kunna ta tillvara den där allra sista chansen. Hur var Daniels avslutningar i somras.

Jo, självklart var det svårt att i Sollentuna övertrumfa 71.29 från tredje ronden, men faktum är att i tre Diamond League (liksom i Karlstad GP) kom dagens längsta i sjätte och sista: I Oslo ökning från 67.36 till 68.06, i Stockholm från 67.34 till 68.13 och i London från 66.23 till 66.73.

I Oslo hade en hårfin seger precis blivit klar i och med kastet före, i Stockholm kom det till slut att fattas bara 23 cm till vinnaren Dacres och i London innebar ökningen på 50 cm att en tredjeplats förvandlades till seger med sex (6!) cm till tvåan och sju (7!) cm till trean!


En VM-prispall för historieböckerna!

London tuffaste mästerskapet någonsin?

Vad gäller London-VM finns det anledning att betona att det kvalitetsmässigt var ett av de allra vassaste globala mästerskapen någonsin! Några illustrationer:

* Daniels silverresultat 69.19 hade gett silver i alla 15 tidigare VM (sedan 1983) utom ett (2001) och det hade gett silver i alla tidigare OS! Det hade dessutom gett guld i elva av femton tidigare VM och i alla OS utom tre.

* Bronsresultatet - Mason Finleys 68.03 - har överträffat bara en gång (1999) i VM-historien och en gång (2000) i OS-historien.

* De 63.23 som krävdes för att avancera till finalen från kvalet är nytt "VM-rekord" och bara ett OS-kval (2012) har varit tuffare (63.55).

Allt detta alltså för en tävling som gick inne i en "stadiongryta" under snudd på vindstilla förhållanden!

Det var i detta extremt högklassiga diskus-VM som Sverige tog sin bästa globala mästerskapsplacering någonsin och som vi dessutom för första gången "i modern tid" hade två finalister.


Karriärens första seniormedaljjubel!




>