Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Fredag 18 oktober 2019

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Vägen till manliga
1500m-finalen i Doha


av A. Lennart Julin
foto: Deca Text & Bild



Strax före klockringningen i första semifinalen låg Kalle på 13:e och sista plats men tack vare den snabbaste avslutningen av alla kunde han plocka åtta placeringar på slutrundan och ta en finalplats på placering!


VM-semifinalerna på manliga 1500m i Doha kom att bli osannolikt välbalanserade:

+ Mellantiderna var 59.2 – 2:00.0 – 2:56.8 resp 59.1 – 1:59.3 – 2:56.5!

+ Segertiderna blev 3:36.53 resp 3:36.50!

+ 5:orna (= sista som gick vidare på placering) i loppen hade 3:36.72 resp 3:36.72 (ja, på hundradelen samma!)


Jämför detta med t ex kvinnliga semifinalerna dagen före där första via 74.4 – 2:28.3 – 3:32.1 gick på 4:14.69 och den andra via 63.8 – 2:10.3 – 3:15.1 på 4:00.99! Respektive 5:or noterade 4:15.49 och 4:01.14.

Här blev diffen exceptionellt stor (redan första varvet skilde drygt 10 sekunder!) men att uppläggen oftast blir olika är egentligen det logiskt förväntade. Sannolikheten för att båda heaten skall innehålla varsin löpare som är intresserad av att hålla samma jämna ”halvhyggliga” fart från start är väldigt nära noll.

Men ändå uppenbart inte riktigt noll för nu kom kenyanerna Timothy Cheruiyot (semi 1) och Ronald Kwemoi (semi 2) att på något märkligt sätt hitta precis samma fart:

Enligt arrangörens detaljredovisning av varje hundring var diffen mellan heaten nämligen mindre än åtta tiondelar vid alla 14 kontrollstationerna från start till mål! Dvs man ”startrusade” lika snabbt, höll samma hastighet under ”förflyttningsfasen” och drog igång likvärdiga långspurter samtidigt.


Alla hade chansen i spurten

En annan effekt av den jämbördiga och jämna farten var att hela fälten var tätt tätt samlade när det drog ihop sig till spurtavgörandet. Vid klockringningen i heat 1 passerade alla 13 inom 0.8 sekunder och i heat 2 var alla 13 också inom 0.8 sekunder.

Så alla var med och alla hade chansen med ett varv kvar!

Eftersom farten varit i princip identisk är det faktiskt meningsfullt att inte bara analysera varje lopp för sig utan också loppen inbördes.

På sista 400m gjorde de sju bästa (= det antal som teoretiskt hade chans att gå till final) mellan 52.9 och 53.8 i första semin och mellan 53.1 och 53.9 i andra!

Sista 200m avverkades av de sju främsta på mellan 25.7 och 26.6 i första och mellan 26.5 och 26.8 i andra.

Häpnadsväckande jämt alltså och med tanke på hur tätt det till slut blev i mål var det nog egentligen bara huvudfavoriten Timothy Cheruiyot - som styrde sitt lopp från start till mål från täten - som tordes ta det litet lugnare alldeles på slutet.


Alla "sprang för livet"

Övriga stjärnor var tvungna att "springa för livet" hela vägen. Tag t ex Filip Ingebrigtsen som kändes som en given finalist men som på sista hundra meterna ändå gick från 3:e till 7:e plats och därmed slogs ut.

Men vem var det då som hade de allra snabbaste avslutningarna? Jo, det var Kalle  Berglund! Kalle var med sina 52.9 ensam under 53 på sista varvet och hans 25.7 på sista 200m (med ytterspår i kurvan) var det bara en man (USA:s Engels) som kom ens inom halvsekunden av!

Dessa siffror förklarar hur det var möjligt för Kalle att i detta getingbo av topplöpare kunna avancera från 13:e och sista platsen vid klockringningen först till 11:e platsen med 200m kvar, sedan till 9:e när upploppet började och till slut till 5:e i mål!!

Det var han höga-3:34-löparen som hade överkapaciteten på sista varvet som gjorde att han kunde springa om och slå ut löpare med upp till fyra sekunder bättre årsbästan.


"Pappret" och verkligheten

Semifinalerna blev också en extremt tydlig illustration till det resonemang vi förde redan inför VM om hur missvisande det kan vara att jämföra årsbästatider på 1500m rakt av utan att ta hänsyn till "omständigheterna".

I nedanstående tablå över de anmälda deltagarna sorterade i årsbästaordning har utfallet för dem inför finalen markerats med färgprickar:

Blå prick = Ej startat
Röd prick = Utslagen i försöken
Grön prick = Utslagen i semi
Ingen prick = Kvalat in till final





Jo, det är faktiskt alldeles alldeles sant!

Sex av topp-8 utslagna

Av de åtta snabbaste "på pappret" - som alltså gjort 3:31.64 eller bättre i år - som kom till start är det är det bara två som kommer att springa söndagens final. Sex av åtta är utslagna!

Omvänt kommer finalen att innehålla årsbästalistans nr 20 (Berglund), nr 27 (Gourley), nr 35 (Hiss Bachir) och nr 36 (Centrowitz) som alla kom till Doha med topptider den här sommaren på 3:34.89 till 3:37.67. Och den ende av dessa som ens har ett bättre pers är regerande OS-mästaren Centrowitz.

Statistik säger ofta mycket men verkligen inte allt. Framförallt inte på en sträcka som 1500m!