Måndag 22 december 2014

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
 

Generalsekreterare & Ansvarig utgivare

Anders Albertsson
010-476 53 50

Redaktionen
friidrott.se

A. Lennart Julin
redaktör
08-30 13 33

Information och
media

Magnus Fridell (vik.)
073-506 21 74
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Hur såg det ut bakom Linus och Erikas glittrande höjdguld?

- En analytisk titt på de svenska insatserna i 2007 års internationella junior- och ungdomsmästerskap

Erika med JEM19-guldet
foto: Hasse Sjögren

(av Lorenzo Nesi)
 

På de tre junior- och ungdomsmästerskap som hölls i juli samlade Sverige totalt fem medaljer med Linus Thörnblad (JEM22) och Erika Wiklund (JEM19) som guldmedaljörer. Hur ter det sig ur ett historiskt perspektiv?


Ungdoms-VM har arrangerats vartannat år sedan 1999, men det är inte ett mästerskap som togs emot med öppna armar från början här. Vi avböjde första gången och begränsade deltagandet till två aktiva de två följande gångerna. Det var först i Marrakech för två år sedan som truppen utökades till ett dussin aktiva.

Det kan därför klinga falskt att hylla årets insatser i för stora ord, även om Petra Olsens brons var den första medaljen och 30 platspoäng är nästan dubbelt så många som vad Sverige ackumulerat genom åren. 41 nationer kom med i Ostravas medaljliga, men endast åtta europeiska länder nådde ända fram till guld, ett av dem var Finland. Men en sådan jätte som Frankrike kammade noll medaljer.

Vår topptrio i Ostrava: Anna Nilson (4:a stav), Petra Olsen (3:a stav) och Frida Linde (4:a sjukamp).
foto: Peter Holmroos


UVM      
År Starter Medaljer Poäng
1999 - - -
2001 2 0 1
2003 2 0 3
2005 13 0 12
2007 17 1 30

Komplett svensk UVM-historik



Junior-EM för 19-åringar har en lång historia som i sin officiella form sträcker sig från 1970. Om vi begränsar blickfånget till de sex mästerskap som anordnats de tio senaste åren (JEM19 arrangeras numera alla udda år) kan vi konstatera att Sverige erövrat minst ett guld sedan 1999, men de två senaste gångerna är det just vad vi har fått nöja oss med. Jämför det med toppårgången 2003 med sju medaljer då Magnus Lohse (kula) och Nicklas Wiberg (tiokamp) blev mästare.

Tack framför allt vare Erika Wiklunds höjdseger på avslutningsdagen växte poängskörden till 21. Det är jämförbart med 2005, men inte ens en tredjedel av vad 2003:orna samlade trots att trupperna var jämnstora.

Erika var för övrigt den näst mest framgångsrika representanten på Ungdoms-VM 2005 (femma). Ytterligare fyra av dem som for till Marrakech klarade övergången till nästa åldersklass och blev uttagna till JEM19 i Hengelo med finalpersande stavhopparen Jonas Almqvist som ett gott exempel på vad mästerskapserfarenhet kan innebära.

Sverige kom visserligen bara på femtonde plats i medaljligan, men höll till exempel Spanien och Vitryssland bakom sig. Våra grannländer lyckades desto bättre. Både Norge och Finland tog två guld och placerade sig bland de åtta främsta om man väljer att enbart studera medaljfördelningen.
 


JEM19      
År Starter Medaljer Poäng
1997 18 1 15
1999 29 2 45
2001 22 3 39
2003 26 7 68
2005 26 1 23
2007 27 1 21

Komplett svensk JEM19-historik

 

Däremot blev det en medalj av varje valör på Debrecens JEM22, precis som vid premiärupplagan av denna mästerskapsform, för tio år sedan i Åbo, och senast i Erfurt, 2005. Medaljtrion därifrån kan verkligen visa framgångsvägen för dess efterföljare. Det var nämligen Carolina Klüft, Emma Green och Magnus Arvidsson!

Det var inga gröngölingar som klev på pallen den här gången. Linus Thörnblads guld kom i hans sjätte internationella juniormästerskap, Jesper Fritz silver i det fjärde och Ebba Jungmarks brons i det tredje.

Trion förde upp Sverige till nionde plats i medaljsammanräkningen, före Grekland, Spanien och Italien. Även här var Finland före, om än med blott en bronsmedalj. Alla de omnämnda nationerna passerade dock Sverige när man räknade poäng, där vi sjönk till sextonde plats.

Emma Agerbjer, Emma Björkman, Sofie Persson och Pernilla Tornemark plockade tre svenska lagpoäng i Debrecen med
sin 6:e plats på 4x400m.
foto: Hasse Sjögren
 

Enda gången som Sverige lämnat ett JEM22 utan medaljer var faktiskt när Ullevi stod värd 1999. Men redan gången därpå, i Amsterdam 2001, växlade situationen fullständigt. Christian Olsson och Susanna Kallur anförde en trupp som plockade sex medaljer och 62 poäng, men faktum är att den gången hade Sverige ändå nio länder före sig i medaljtabellen, alltså sämre än i år.
 

JEM22      
År Starter Medaljer Poäng
1997 26 3 47
1999 23 0 22
2001 26 6 62
2003 26 3 58
2005 18 3 27
2007 25 3 28

Komplett svensk JEM22-historik
 





 

Mycket mer än varannan ... .

(av alj)
 

Som framgår av namnen som nämnts i resonemangen ovan har historien lärt oss att de aktiva som når internationell toppklass som seniorer i det närmaste undantagslöst tidigare varit framgångsrika i juniormästerskapen.

Den moderna svenska guldålder som inleddes runt millennieskiftet kunde direkt kopplas till de aktiva som placerade sig väl på juniormästerskapen i mitten på 1990-talet, sådana som Bergqvist, Holm, Strand, Kristiansson, Kronberg m fl. Trenden har sedan levt vidare genom bl a Klüft, Kallur, Wissman och Olsson som konkurrerade väl på juniormästerskapen runt år 2000.

Att titta på dagens trender bland juniorer och ungdomar ger alltså rimligtvis en signal om vad som är att vänta på seniorsidan bortåt London-OS 2012. Grenmässigt lär det således även då handla mycket om hopp i allmänhet och vertikala hopp i synnerhet eftersom höjd och stav faktiskt stod för samtliga fem svenska medaljer nu! Vi kan också ana möjligheterna till en förstärkt position på kastsidan.

Om dagens ungdoms/juniorbild blir morgondagens seniorbild kommer vi dock att uppleva en genomgripande scenförändring - och det gäller könsfördelningen. I juniormästerskapen fram till mitten av det här decenniet var balansen mellan pojkar och flickor god, som framgår av den här sammanställningen av svenska poängplatser under de första sex 19-årsmästerskapen efter sekelskiftet.

Mästerskap (födda) Flickor Pojkar
JVM 00 (1981-) 1, 1, 3, 6 2, 5, 6, 8, 8
JEM 01 (1982-) 1, 8 1, 2, 4, 4, 5, 8
JVM 02 (1983-) 1, 8 -
JEM 03 (1984-) 2, 3, 3, 4, 5, 6, 8 1, 1, 3, 3, 6, 7, 8
JVM 04 (1985-) - 4, 5
JEM 05 (1986-) 6, 7, 7 1, 4, 7, 8


Den balansen råder i vår aktuella seniorelit och den gällde också i årets JEM22. Men när vi tittar på hur det har sett ut i mästerskapen för aktiva födda i slutet av 80-talet och senare har bilden blivit en helt annan. Det visar den här sammanställningen över svenska poängplatser (topp-8):


Mästerskap (födda) Flickor Pojkar
UVM 05 (1988-) 4, 5, 7 8
JVM 06 (1987-) 5, 7, 8 -
JEM19 07 (1988-) 1, 6, 6, 7, 8 5
UVM 07 (1990-) 3, 4, 4, 5, 5, 7 5


Av totalt 20 svenska poängplatser (i snitt 5 per mästerskap) har flickorna alltså stått för 17, dvs inte mindre än 85%! Det är uppenbart att de senaste årens förskjutning i barn/ungdomsverksamheten mot en klar majoritet av flickor nu också börjar slå igenom ända upp i de övre tonåren.

Kristin E Engeset 2:a på hinder och 4:a på
3000m vid JEM19 och Karoline B Grövdal 1:a
vid JEM19 och 3:a vid UVM på hinder.
foto: Hasse Sjögren

Man kan man se liknande mönster också utomlands. Framförallt i vårt västra grannland Norge som nu i juli 2007 upplevde sina bästa JEM19 och UVM någonsin - och det uteslutande tack vare sina tjejer:

På JEM19 blev det guld på 100m, suverän dubbelseger på hinder, silver på 5000m och en fjärdeplats på 3000m och på UVM noterades brons på hinder och en fjärdeplats i tresteg. Detta samtidigt som på pojksidan den allra bästa norska placeringen var som nia i slägga på UVM i Ostrava.
 

Men även om trenden alltså inte är unikt svenskt finns nog anledning för svensk friidrott att analysera det "ojämlika" läge som nu hastigt uppstått bland tonåringarna och som förebådar motsvarande förändringar på seniorsidan om 5-6 år.