Lördag 20 september 2014

 

Sök på friidrott.se


Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
 

Generalsekreterare & Ansvarig utgivare

Anders Albertsson
010-476 53 50

Redaktionen
friidrott.se

A. Lennart Julin
redaktör
08-30 13 33

Information och
media

Fredrik Trahn
010-476 53 31
070-913 67 96
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter

"Snabbare än Bolt" -
berättelsen om en bluff
 

Man gnuggade sig oroligt i ögonen för att kolla om almanackan på något märkligt sätt redan hoppat fram till 1 april när artiklar på temat "Snabbare än Bolt" den 14 oktober 2009 likt ett datavirus infekterade hela mediavärlden, inkl den svenska.


Stora nyhetsbyråer som Reuters slog upp storyn rejält och härhemma kunde man t ex läsa "Hans förfader var snabbare än Bolt" i Aftonbladet, "Aboriginer kan ha sprungit snabbare än Bolt" i DN och "Aboriginer sprang snabbare än Bolt?" på nyhetskanalen.se.

Bakgrunden var en nyutkommen bok skriven av en australiensisk antropolog som - med underrubriken "The Science of the Inadequate Modern Male" - där drev tesen att människor före den industriella revolutionen (ca 200 år sedan) var helt överlägsna dagens människor i fysisk kapacitet. Han redovisar mängder av exempel på fantastiska fysiska prestationer från både historisk och förhistorisk tid.

"Forskning" - helt utan källkritik

Boken presenteras nu aningslöst i medierna som resultatet av mångårig vetenskaplig forskning men det tar inte många sekunders läsning för att inse att upphovsmannen - som visserligen kan ha läst några poäng antropologi på universitet men som i grunden är sensationsförfattare - missat kriterium 1A för allt med anspråk på vetenskaplighet: Kritisk granskning av källmaterialet.

Alla hans exempel från historisk tid bygger nämligen på vad som snällast kan klassificeras som skrönor, dvs fantastiska berättelser av ungefär samma historiska relevans och substans som dagens vandringssägner om råttan i pizzan.

Dessutom har han sedan övertolkat (medvetet missförstått?) berättelserna så att han hamnar ännu längre bortom all rim och reson. Typ att Djingis Khans mongoliska ridande bågskyttar på 1200-talet på hästar i full galopp skulle ha skjuitit 5-6 gånger så långt och med högre träffsäkerhet än dagens elitbågskyttar gör stillastående.

Gammal strunt återanvänd

Att han dessutom återigen drar fram den utslitna suddiga svartvita bilden som en tysk upptäcktsresande för över hundra år sedan skulle ha tagit på tutsier i Rwanda hoppande 2½ meter i höjd understryker den totala avsaknaden av både sakkunskap och kritisk granskning:

Oberoende av hur tillförlitlig själva den påstådda hopphöjden var är det sedan länge bekant att upphoppet gjordes från en uppbyggd, sviktande kulle. Den syns t o m på bilden! (Den som inte sett bilden tidigare kan t ex hitta den på sidan 6 här!)

Naiv på gränsen till det infantila är också jämförelsen att australiska urinnevånare för länge sedan kastade 110 meter med ett träspjut medan dagens världsrekord är bara 98 meter. För det första är den påstådda kastlängden i sig i bästa fall "tvivelaktig".

För det andra vet alla som är något bevandrade i spjutkastning att redskapets konstruktion – längd, vikt, tyngdpunktsplacering osv – har en enorm effekt på de möjliga kastlängderna. Ge bara en manlig toppkastare ett damspjut i stället så har också dagens män resultat över dröm-100.

"37 km/h barfota i lera"

När det gäller det i alla artikelrubriker framlyfta "Snabbare än Bolt"-påståendet är bilden litet annorlunda. Här hänvisar författaren nämligen inte till några diffusa muntliga eller skriftliga påståenden utan till "vetenskapliga fakta":

Nämligen 20.000 år gamla fossila fotavtryck som man hittat i Australien och utifrån vilka "vetenskapsmän" kunnat räkna ut att de måste ha gjorts av män som sprang i upp till 37 km i timmen barfota på lerigt underlag.

Vilket alltså skall jämföras med att dagens suverän Usain Bolt maxar runt 42 km/h i spikskor på allvädersbana. Bokens författare gör därför bedömningen att de fotavtryckta aboriginerna för 20.000 år sedan säkert skulle kommit upp i 45 km/h om de haft dagens betingelser.

Det här låter klart bestickande eftersom det i detta fall inte handlar om allmänna berättelser om hypersnabba löpare utan om ovedersägliga fysiska bevis. Eller gör det? Rent spontant känns det åtminstone "lätt tveksamt" vilka säkra slutsatser om löphastighet som egentligen kan dras av bara några enstaka fotavtryck.

För att få veta mer i frågan måste man söka upp den rapport som de som verkligen analyserade de arkeologiska fotspåren (för det var förstås inte författaren till boken, hans s k forskning har ju bara bestått i att samla ihop sådant som han läst och hört från andra).

Vad visade fotspåren egentligen?

Och svaret är faktiskt inte alls långt borta: Hela rapporten finns nämligen att läsa här på nätet!

Man känner direkt att forskarnas förtjusning över att kanske kunna få fram förhistoriska löphastigheter på grundval av några fotspår nog tagit överhanden över det kritiska ifrågasättandet av tillförlitligheten i metoden.

Men ändå har rapporten en saklig karaktär ganska långt ifrån rubrikskapande sensationsskriverier. Fast en närmare titt på hur man gått tillväga visar ändå på väldiga osäkerhetsmoment.

Ett tydligt exempel är omräkningen från fotstorlek till kroppslängd där man använder formeln "fotlängd x (6.585 +/- 0.495)". Osäkerheten i beräkningen är alltså plus/minus en halv fotlängd! Dvs den som har 30 cm långa fötter kan lika väl vara 1.83 lång som 2.13!

Man behöver inte vara vetenskapsman (eller är det just icke-vetenskapsman man behöver vara?) för att inse att skillnaden är som natt och dag när det gäller hur personer med 30 cm skillnad i kroppslängd springer.

Vad säger steglängden?

Samma typ av stor osäkerhet finns i metoden för att räkna om steglängd till löphastighet. Här bygger författarna på en undersökning gjord för tjugo år sedan på tolv manliga motionslöpare (!) och den resulterade i formeln: "löphastighet = dubbel steglängd x 1.670 ­- 0.645".

Även detta alltså en formel med en fullständigt befängd numerisk noggrannhet i koefficienterna. Dessutom saknas här varje bedömning av osäkerheten i beräkningsresultatet.

Man kan bör även notera att det är betydande skillnader i steglängd i dagens världselit, skillnader som är mycket större än vad som återspeglas i sluttiderna. Inte sällan vinner ju dessutom "frekvenslöparna" över "utväxlingslöparna". (Ett konkret exempel är Shelly Ann Fraser som tagit hem de senaste OS- och VM-gulden på 100m på kvickhet snarare än steglängd.)

Bortkastad möda

Det finns ytterligare faktorer som gör att hela forskningsrapportens omständliga operation för att räkna ut löphastigheten egentligen känns helt bortkastad.

Man kan nämligen inte säga någonting mer specifikt än att lugnt konstatera att de uppmätta steglängderna låg inom det stora normalintervall som vi ser idag. Dvs slutsatsen kan bara bli att personerna då sprang ungefär som vi gör nu, varken märkbart fortare eller långsammare.

Men hur kunde forskarna ändå komma fram till att aboriginerna för 20.000 år sedan hade varit uppe i 37 km/h? Svaret på den frågan är lika enkelt som – mot bakgrund av den nu aktuella bokens bullriga marknadsföring – överraskande:

Bara halva hastigheten!!!

Själva forskningsrapporten säger nämligen inte alls 37 km/h utan för de vuxna männen uppskattar man hastigheterna till mellan 12 och 20 km/h!!

Alltså värden motsvarande kilometertider på mellan 3 och 5 minuter, dvs i intervallet från svensk långdistanselit till svensk motion av idag. Alltså inte direkt löparna som flåsar supersprintern Usain Bolt i nacken.

Att författaren alltså inte ens kunnat läsa rätt innantill i den forskningsrapport som är något av grundbult i hela hans framställning är egentligen ännu mer skrämmande än att han under täckmantel av att vara "antropolog" ägnar sig åt att som vetenskapliga fakta vidarebefordra allehanda fantasifulla vandringssägner och skrönor.

Så köp inte boken – det riskerar nämligen bara att uppmuntra denne författare till att skriva fler av samma slag!


PS. Boken kom ut redan i augusti i författarens hemland Australien och blev vederbörligen grundligt sågad där för sin osaklighet. Redan då avslöjades t ex den grova lögnen om vilken löphastighet som de 20.000 år gamla fotspåren indikerade.

Ändå kör förlaget och författaren nu alltså en världskampanj som om ingenting hänt med draghjälp framförallt av just precis den bevisat felaktiga tesen "Snabbare än Bolt".