Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Onsdag 17 juli 2019

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Julfrågesporten 2003

Den fjärde årgången av vår traditionella tuffa julfrågesport här på friidrott.se har "Försök och kval" som sitt tema med baktanken att lyfta fram några oförtjänt bortglömda/underskattade icke-finalprestationer

Normalt ligger ju uppmärksamheten tungt koncentrerad på finalerna - och det är förstås en idrottsligt helt korrekt prioritering. Men samtidigt händer det faktiskt inte sällan intressanta saker redan i de förberedande omgångar av kvalificering, försök, kvartsfinaler och semifinaler.

Även i år är några av frågorna nog minst sagt knepiga att besvara, men det går ju alltid att gissa .....

FRÅGORNA - OCH SVAREN

1. Är några - i så fall vilka? - av de just nu gällande mästerskapsrekorden på Stora SM för seniorer satta före finalen?

SVAR: Två av SM-rekorden - manliga 100m och 200m - är noterade i semifinaler. (Dessutom finns det bättre medvindstider på manliga 100m och kvinnliga 100m häck.)

2. Vad är "kvalvärldsrekordet" på stora internationella mästerskap (OS, VM, EM) i manligt tresteg resp kvinnlig diskus?

SVAR: Leonid Volosjin 17.59 EM 1990 resp Ilke Wyludda 68.40 VM 1987. (Så Christian var snuddande nära "kvalrekordet" med sina 17.56 i sommarens VM.)

3. Nytt världsrekord i försöksloppet, nytt världsrekord i semfinalen och nytt världsrekord också i finalen! Det har faktiskt inträffat i ett stort internationellt mästerskap. Men när, var, vem och vilken gren?

SVAR: Ludmila Bragina svarad för denna exceptionella prestation på 1500m vid OS 1972 i München. Hon kom dit som färsk rekordinnehaverska på 4:06.9 och sprang sedan i tur och ordning 4:06.5, 4:05.1 och 4:01.4! Man kan också notera att de sju främsta i finalen drogs med under det rekord som gällde före OS. Det behöver väl kanske inte påpekas att det var premiär för 1500m som OS-gren.

Några svarande har givit svar som handlar om tangeringar, men de faller på att frågan uttryckligen talade om "nytt" rekord i varje omgång. Formuleringen "vem" utesluter också stafettrekord av olika nationer som var ett annat svarsalternativ.

Ett par svar har också byggt på "retroaktiva eltidsrekord", dvs i efterhand framgrävda backup 100-delstider från perioden när manuell tidtagning gällde. Sådana "rekord" är dock inte "äkta" utan statistiska efterhandskonstruktioner av ren kuriosakaraktär som ofta omfattar resultat som är flera klasser sämre än de då gällande "riktiga" (dvs manuella) världsrekorden.

Man måste vara medveten om att manuell tidtagning var det som gällde i alla sammanhang långt in på 1970-talet. Dessförinnan förekom målkamera bara som en inofficiell backup på ytterst enstaka storevenemang som OS. Dvs de flesta aktiva fick aldrig ens chansen att tävla med eltidtagning. Dessutom har merparten av dessa "inofficiella" eltider gått förlorade därför att filmerna kastats eller förkommit på annat sätt.

4. En regel nästan utan undantag är att den blivande vinnaren på manlig medeldistans (800m/1500m) vid storinternationella mästerskap vunnit sina lopp också i de föregående omgångarna (dvs försök, ev kvart, v semi). Men en gång under det senaste kvartsseklet har det hänt att den blivande mästaren faktiskt bara gick vidare till final på tid (alltså inte på placering). När och vem?

SVAR: En småklantigt formulerad fråga som trots att den indikerar ett enda svar faktiskt kom att ha två korrekta svar, nämligen Paul Ruto 800m VM 1993 och Vebjörn Rodal OS 1996. P g a den formuleringsmissen, som oavsiktligt kunde missleda, har alla som hittat ett av svaren fått "helt rätt". Extra guldstjärna dock till John-Erik Nyman som var ensam om att ge båda svaren!

5. Vilken är den bästa manliga 400m-tid som inte ens räckt för att gå vidare till semifinal i en tävling?

SVAR: En av de verkliga knäckfrågorna eftersom den självklara tanken att det "måste" handla om VM eller OS är fel. Rätt svar är i stället de 44.98 som Jeff Reynolds (bror till Butch Reynolds som samma år satte världsrekord) noterade i USA:s OS-uttagningar 1988. Jeff hade otur med heatindelningen och blev utslagen 5:a i sin kvartsfinal trots att han hade 11:e tid totalt och kommit 3:a i alla de tre andra kvartarna på sina 44.98.

6. 1961 rankades Dan Waern som nr 4 i världen på 800m av Track & Field News. Han förlorade förstås aldrig mot någon annan svensk detta år och han deltog på SM - men han blev ändå inte svensk mästare på sträckan. Hur kunde detta komma sig?

SVAR: Dan Waern vann sitt försöksheat, men då gällde på SM regeln att man bara gick vidare på tid - inte alls på placering. Waern sprang visserligen i det sista heatet men missbedömde farten och hans 1:55 visade sig vara den blott 9:e bästa tiden i försöken och man tog endast de 6 snabbaste till final!

Att det inte var något som helst fel på den fysiska formen - tvärtom stod han förmodligen på toppen av sin förmåga just då - visade Waern ganska direkt. Dagen efter lekte han nämligen hem 1500m på 3:46 och bara ytterligare en dag senare förbättrade han svenska rekordet på 800m till 1:47.5!

Tyvärr var det då endast en månad kvar av hela karriären eftersom Waern samma höst diskvalificerades "på livstid" av IAAF för brott mot amatörreglerna.

7. Att sätta världsrekord på ett stort mästerskap borde garantera maximal uppmärksamhet. Men slår man till kl 09.19 på morgonen i första omgången i den första kvalgruppen, dvs innan TV börjat sina sändningar för dagen och inför bara en handfull journalister och obetydligt fler åskådare, så blir det ändå inte mycket till hysteri.
Vem var det som "tajmade" sin långa karriärs enda världsrekord så illa ur PR-synpunkt? Och hur gick det förresten sedan i finalen?

SVAR: Fatima Whitbreads 77.44 på EM 1986 i Stuttgart var det som bevittnades av en så begränsad skara. Men hon vann sedan finalen där hon också överträffade det tidigare rekordet, så en viss uppmärksamhetskompensation fick hon nog.

Lustigt nog finns det en nära parallell i den kvinnliga spjuthistorien: Vid OS 1964 kastade Jelena Gortjakova världsrekordet 62.40 i sitt första kvalkast. Men i två avseenden stämmer den händelsen inte in på frågeformuleringen. Dels var det då bara en kvalgrupp (inte en första och en andra), dels gjordes det kastet kl 10.20!

F ö satte Vilma Bardauskiene världsrekord i längd i sitt första kvalhopp vid EM 1978. Men det svarsalternativet faller på att det inte var hennes enda världsrekord eftersom hon faktiskt då innehade det gällande rekordet.

8. Att snålheten kan bedra visheten är en gammal sanning. Fråga t ex den årsstatistiketta som i en EM-semifinal på 400m slog av så kraftigt på slutet ("för att spara kraft till finalen") att han "på linjen" föll tillbaka från andra till femte plats och därmed missade finalen. Vem var det och vad hette svensken som var en av dem som slank precis förbi den bromsande medaljkandidaten?

SVAR: Det var vid EM 1974 i Rom som belgaren Alfons Brydenbach "bromsade" sig bort från finalen och den svensk som drog nytta av detta var Michael Fredriksson.

9. Kvalet i en teknikgren handlar ju egentligen bara om att säkra deltagandet i finalen, men ändå är det oftast ganska god korrelation mellan toppen i kvalet och toppen i finalen. Minns t ex Christian Olsson i sommarens VM.
Fast det finns också en gren där svängningarna traditionellt varit stora, nämligen manligt spjut. Vad är genomsnittsplaceringen i finalen för de spjutkastare som "vunnit kvalet" vid de 14 OS som hittills genomförts efter andra världskriget?

SVAR: Detta förmodades vara den svåraste av alla frågor, ty var kan man hitta kvalresultat från de senaste 14 olympiska spelen? Ändå hade åtta av sjutton svarande på något sätt lyckats gräva fram det rätta svaret! Imponerande!

Så här har spjutkvalvinnaren placerat sig i finalen i tur och ordning från London 1948 till Sydney 2000: 6 - 3 - 11 - 8 - 5 - 6 (Åke Nilsson!) - 1 - 7 - 10 - 10 - 2 - 1 - 10 - 1 vilket ger ett medelvärde av 5.8!

Men är detta värde på något sätt "konstigt"? Låt oss som referens titta på den mest "besläktade" (vad gäller vindars och nervers inflytande) kastgrenen, nämligen diskus. Där ser motsvarande sifferserie ut så här: 1 - 2 - 1 - 1 - 1 - 5 - 1 - 1 - 2 - 2 - 3 - 1 - 1 - 1 - 2 med snittet 1.7!

Dvs i diskus har kvalettan vunnit finalen 9 gånger av 14 och missat medalj en enda gång. I spjut har kvalettan vunnit 3 gånger av 14 och missat medalj 9 gånger!!!

10. Hur många gånger har det blivit svenskt rekord på 400m häck för män i försök eller semifinal på internationella mästerskap?

SVAR: Det har hänt sju gånger: Rune Larsson 51.9 OS 1948, Per-Owe Trollsås 51.0 EM 1958, Lars-Åke Welander 50.72 EM 1978, Sven Nylander 48.83 EM 1986, Nylander 48.46 VM 1987, Niklas Wallenlind 48.35 OS 1992 och Nylander 48.21 OS 1996.

Några svarande har också listat 52.19 för Bertil Wistam EM 1966 som ett svenskt rekord. Det är det inte och har heller aldrig varit! Det verkliga svenska rekordet då var Trollsås 51.0 och det skulle dröja ytterligare tio år innan friidrotten gick över till nuvarande "bara eltider för officiella rekord på sträckor upp t o m 400m"-regel.

Vill man leta "fiktiva retroaktiva eltidsrekord" kan listan f ö göras betydligt längre, t ex: Lars Ylander 53.90 OS 1952, Ylander 53.29 OS 1952, Trollsås 52.49 OS 1960.

Dock har det förstås inte bedömts som ett "fel" att ha nämnt 52.19 om de andra sju "riktiga" rekorden har redovisats!

11. Är det något eller några av de nu gällande utomhusvärldsrekorden för seniorer som inte är noterat i en final? Vilket/vilka i så fall?

SVAR: Två av dagens rekord passar in på den beskrivningen: USA:s 37.40 på 4x100m VM 1993 (semi, tangering av rekordet från OS-finalen året före) och Florence Griffith-Joyners 10.49 på 100m vid OS-uttagningarna 1988 (kvartsfinal).

12. Suverän vinnare av sitt försöksheat på VM, sedan 14:e av 17 i finalen. Nästa år - ett par veckor efter att ha satt världsrekord - suverän vinnare av heatet på OS, bröt sedan finalen tidigt efter att ha agerat uppgivet direkt från start. Vem var det som tycks ha haft tidernas sämsta finalnerver?

SVAR: Portugisen Fernando Mamede för ca 20 år sedan. 1984 satte han världsrekord på 10000m på DN Galan och lekte ett par veckor senare hem försöksheatet på OS - för att sedan alltså totalhaverera nä dett gällde i finalen.

13. Världsrekord i kvalet, nytt världsrekord i första omgången i finalen och ändå till slut "bara" en OS-bronsmedalj. När, vem, hur?

SVAR: OS 1968 i Mexico City där italienaren Giuseppe Gentile satte rekord först i kvalet med 17.10 och sedan i finalen med 17.22 för att ändå till slut få se sig slagen av Viktor Sanejevs 17.39 och Nelson Prudencios 17.27.

14. I suverän ledning i OS-semifinalen slår han av och bara "glider in" den sista biten - för att upptäcka att klockan stannar en retfull 100-del över ett världsrekord som stått ohotat i över ett decennium. Självklart går han för fullt i finalen, men då är vädret (vinden) inte lika hjälpsam och sluttiden blir ett par-tre tiondelar sämre. Vilken OS-segrare är det som fortfarande lär gräma sig intensivt över att ha slarvat bort sitt livs chans att sätta världsrekord?

SVAR: Michael Marsh på 200m vid OS 1992. Gällande världsrekordet var 19.72 (Pietro Mennea) och Marsh "gled in" på 19.73 (i -0.2 m/s) i den första semin (där f ö Torbjörn Eriksson blev 8:a). I finalen nästa dag vann Marsh klart på 20.01 (i -1.0 m/s).

15. Vid EM 1971 i Helsingfors sänkte Anders Gärderud det svenska rekordet på hinder med drygt 5 sekunder i försöken, men förmådde sedan inte göra ett lika bra lopp i finalen. Samma sak - dvs svenskt rekord med drygt 5 sekunder i försöken, klart långsammare i finalen - hade faktiskt hänt en gång tidigare för en svensk hinderlöpare på ett stort internationellt mästerskap. När och vem?

SVAR: OS 1964 sprang Lars-Erik Gustafsson in på 8:34.2 som tvåa i sitt försöksheat. Det innebar att Bengt Perssons svenska rekord sänktes med över 5 sekunder - och faktiskt också en tangering av den tid som hade gett guld och OS-rekord fyra år tidigare! I finalen hade Lars-Erik sedan 8:41.8 och blev 8:a.