Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Tisdag 16 juli 2019

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se


Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Julfrågesporten 2009





2009 var Berlin huvudstad inte bara för Tyskland utan också för hela friidrottsvärlden genom att man i augusti agerade värd för VM.

Men det finns också en lång, innehållsrik och intressant berlinsk friidrottshistoria, så förutsättningarna var verkligen tillstädes för att låta "Berlin" bli temat för årets Julfrågesport här på friidrott.se. 


 

Nedan redovisas alla frågorna med svar och kommentarer!
 

-------

 



1. "Berlin den 20 juli 1984" är ett begrepp i friidrottshistorien. Varför det?


SVAR:

Det var där och då som Uwe Hohn gjorde friidrottshistoriens första och fortfarande enda 100m-kast i spjut - 104.80! Två år senare ändrades ju specifikationerna för spjutet, bl a för att få ned kastlängderna, och det längsta med "nya" spjutet (dvs det gällande världsrekordet) är Jan Zeleznys 98.48.

I sammanhanget finns det anledning att återigen påpeka att det INTE ALLS var Hohns rekordkast som föranledde regeländringen. Även om beslutet fattades av IAAF:s kongress några veckor efter kastet hade förslaget om ändringen funnits tillgängligt flera månader tidigare!

Det var alltså inte något "panikbeslut" utan ett beslut baserat på flera år av utredningar och förberedelser. Det förtjänar också att noteras att beslutet fattades 1984 men att ändringen inte trädde i kraft förrän 1986 och att ingen kände sig stressad av denna fördröjning.

För Hohns kast var verkligen exceptionellt. Varken han själv eller någon annan var förr eller senare ens inom fem meter. Det världsrekord han överträffade var 99.72 av Tom Petranoff och Hohns eget pers löd på 99.52. Faktum är f ö att detta var de enda tre resultaten med gamla spjutet längre än Zeleznys gällande rekord med nya. Hohn själv var aldrig mer över 97 meter någon gång.

Även om Hohns monsterkast tveklöst var det verkligt "historiska" som skedde på tävlingen den 20 juli 1984 i Berlin sattes det faktiskt ett världsrekord till då: Bulgariska Ludmila Andonova klarade 2.07 i höjd.

Fast i det fallet fanns ju ingen drömgräns-magi i själva resultatet och dessutom slogs rekordet av Stefka Kostadinova redan två år senare. Men samtidigt: Fortfarande har bara ytterligare två hopperskor hoppat högre än Andonovas 2.07 - Kajsa Bergqvist (inomhus) och Blanka Vlasic - under de snart 26 år som förflutit.



2. Nicklas Wiberg såg i VM-tiokampen till att vi åter fick ett resultat noterat i Berlin i våra svenska rekordlistor. Hur länge sedan var det vi senast hade ett svenskt rekord gjort i Berlin? Vilket rekord var det, när sattes det och när blev det sedan överträffat?

SVAR:

Monica Westéns 4.520 poäng i femkamp inomhus sattes i Berlin den 9 februari 1991 och stod sig sedan i drygt elva år fram till dess Carolina Klüft noterade 4.535 på inomhus-EM i Wien den 1 mars 2002.



3. När en arena får förtroendet att ta hand om ett globalt mästerskap som VM eller OS innebär det alltid en genomgripande förnyelse av banrekordlistan. I synnerhet om arenan - som nu Berlins Olympiastadion - inte förut i "modern" tid huserat ett stort internationellt mästerskap.

I vilka manliga grenar noterades nya arenarekord nu på VM? 

SVAR:

Två banrekord var självklara - Usain Bolts nya världsrekord på 100m (9.58) resp 200m (19.19) - men sedan blev det litet knepigare. Så här ser den övriga listan ut:

10000m: 26:46.31 Kenenisa Bekele
3000mH: 8:00.43 Ezekiel Kemboi
Tresteg: 17.73 Phillips Idowu
Kula: 22.03 Christian Cantwell
Tiokamp: 8.790 Trey Hardee
4x100m: 37.31 JAM
4x400m: 2:57.86 USA

Tittar man på listan konstaterar man inte direkt överrasknade att det mest handlar om grenar som sällan eller aldrig förekommer på de stora galorna. Faktum är dock samtidigt att flera av banrekorden är ganska ålderstigna med tanke på att man haft en årlig supergala.

Allra äldst Edwin Moses 47.17 på långa häcken som gjordes redan 1980 och 80-talsrekord (dvs minst 20 år gamla!) finns också i stav (Sergej Bubka 6.05!), på 800m (Joaquim Cruz 1:42.98), på 1500m (Said Aouita 3:29.46), på 110mH (Roger Kingdom 13.02) och i slägga (Heinz Weis 82.84.).



4. Inga tidigare stora mästerskap alltså - annat än det OS 1936 som anläggningen ursprungligen byggdes för - men däremot har galan i Berlin (ISTAF) funnits med i Golden League under hela den seriens levnad fr o m 1998 och t o m 2009.

Vilka svenska segrar i Golden-grenar (dvs grenar som ingått i kampen om jackpoten) har det blivit på ISTAF under dessa tolv år?

SVAR:

Det blev totalt fyra svenska Golden-vinster i Berlin:

2001: Kajsa Bergqvist (1.96)
2002: Christian Olsson (17.40)
2004: Christian Olsson (17.45)
2007: Susanna Kallur (12.49 - hennes gällande pers!)



5. Den stora ISTAF-galans historia sträcker sig förstås mycket längre tillbaka i tiden än till 1998. Vilket år genomfördes första ISTAF (Internationale Stadionfest) på Olympiastadion?


SVAR:

Det var 1937, dvs redan året efter att arenan tagits i bruk som Olympiastadion. Av olika skäl - framförallt effekterna av Andra världskriget - har tävlingen dock inte blivit genomförd varje år sedan dess. Dessutom var den ett par år på 2000-talet utlokaliserad till en annan arena (Friedrich-Ludwig-Jahn stadion i gamla Öst) när ombyggnationerna av Olympiastadion var som intensivast.



6. OS 1936 brukar idag beskrivas som ett framgångsrikt propagandaspektakel för den dåvarande nazistregimen. Men hur framgångsrika var tyskarna egentligen i huvudidrotten friidrott?

Vilka friidrottsmedaljer blev det för Tyskland vid OS 1936?

SVAR:

Med tanke på möjligheten till att göra propaganda för sin politiska ideologi kan man förmoda att den tyska regimen lade ned stor möda inte bara på arrangemangen utan också på att få fram aktiva kapabla till segrar och medaljer.

Mot den bakgrunden måste utfallet betecknas som märkligt beskedligt:

Guld: M kula, slägga, spjut samt K diskus, spjut
Silver: M längd, slägga samt K 80m häck, spjut
Brons: M 3000m hinder, kula, 4x100m, 4x400m samt K 100m, höjd, diskus.

Totalt alltså 5 guld, 4 silver och 7 brons. Självklart bättre än nu på VM då det blev 2 guld, 3 silver och 4 brons, men då måste man ta med i beräkningen hur oerhört mycket större idrottsvärlden är idag.

Då på 1930-talet "fanns inte" Afrika och även Europa var mycket mindre. Så i det perspektivet måste man konstatera att Tyskland - i alla fall inte i paradidrotten friidrott - lyckades speciellt med satsningen på att demonstrera sitt politiska systems överlägsenhet.

Slående är också att det även då för över sjuttio år sedan var kastgrenarna man levde på: Alla 5 gulden, 2 silver och 2 brons, dvs 9 av 16 medaljer. Nu 2009 stod kastarna för båda gulden, 2 av 3 silver och 1 brons, dvs 5 av 9 medaljer.



7. Hur gick det förresten för Sverige vid spelen 1936? Vilka var våra medaljörer den gången?

SVAR:

Den svenska medaljutdelningen inskränkte sig till två brons, Henry Kälarne på 5000m och Fred Warngård i slägga. En ganska intressant illustration av Sveriges internationella position några år före Andra världskriget efter vilket vi var en världsmakt: Vid OS 1948 blev det 3 guld, 2 silver och 5 brons!


8.
Till de ofta återberättade händelserna vid OS 1936 hör att Jesse Owens framgångar skulle ha fått den tyske diktatorn Adolf Hitler att i vredesmod lämna arenan, därför att det så tydligt avslöjat att de nazistiska rasteorierna inte stämde.

Och Jesse Owens var dessutom inte den ende afroamerikanske vinnaren i OS-friidrotten 1936. Vilka var de andra som tog individuella guld?

SVAR:

Det var ytterligare tre afroamerikanska vinnare vid OS 1936:

Archie Williams (400m), John Woodruff (800m) och Cornelius Johnson (höjd).


9. Precis som nu senast på sommarens VM sattes det några världsrekord vid OS 1936. Ett av dessa blev litet speciellt för oss eftersom det till slut kom att bli slaget av en svensk. Vilket var rekordet och när, var och av vem slogs det?

SVAR:

1500m-vinnaren John Lovelocks 3:47.8 var det världsrekord som gällde innan den magiska "Gunder-och-Arne"-epoken under 40-talets första halva förde rekordet ned med sammanlagt nästan fem sekunder! Den epoken inleddes den 10 augusti 1941 då Gunder vann SM-finalen på Stockholms Stadion på 3:47.6.


10. Det har faktiskt sedan dess hänt ytterligare en gång att ett gällande Berlin-världsrekord fallit till en svensk? Vilket rekord då (gren, resultat, person) och vem var det som slog det?

SVAR:

Kerry O'Brien satte på ISTAF den 4 juli 1970 världsrekord på hinder med tiden 8:22.0. Litet drygt två år senare - den 14 september 1972 - slogs det rekordet när Anders Gärderud i Helsingfors noterade 8:20.8.

Sedan fortsatte utvecklingen i raskt takt flera år framåt. Gärderuds sista världsrekord från OS-finalen 1976 8:08.02 var ju alltså drygt tolv sekunder snabbare.


11. Överhuvudtaget är Berlin en av de "stora" världsrekordstäderna i friidrottshistorien tillsammans med London, Stockholm, Moskva och Paris. När hände det senast - bortsett från VM i somras - att det sattes ett arenavärldsrekord utomhus i Berlin? Datum, gren, resultat och rekordsättare?

SVAR:

Hicham El Guerrouj satte det gällande världsrekordet på 2000m 4:44.79 vid ISTAF den 7 september 1999.

Värt att notera är också att Pamela Jelimo på ISTAF 2008 satte ett kortlivat (1½ månad) juniorvärldsrekord på 800m (1.54.99) 



12. Under många, många år var Berlin inte en stad utan två städer - Östberlin och Västberlin - skiljda åt av den politiska järnridån och dessutom nästan trettio år av den fysiska muren. Friidrottsligt var Olympiastadion huvudarenan i väst och något mindre mäktiga Friedrich-Ludwig-Jahn Stadion dess motsvarighet i öst.

Vattenskotten mellan de två friidrotts-Berlin var bra nära helt täta, men märkligt nog inträffade det faktiskt en gång att en DDR-friidrottare satte världsrekord i Västberlin - och dessutom en gång att en västtysk satte världsrekord i Östberlin.

Vilka var dessa rekord (gren, resultat, person, datum)? 


SVAR:

Den 26 augusti 1977 vid ISTAF i Västberlin blev DDR:s Rosemarie Ackermann första kvinna att klara två meter i höjdhopp. (På vägen upp klarade hon 1.97 som då och för några minuter framåt var världsrekord.)

Den 18 juni 1969 vid Olympischer Tag i Östberlin förbättrade västtyskan Liesel Westermann sitt världsrekord i diskus med 16 cm till 62.70.

Några som svarat har också tagit upp att vid ISTAF i Västberlin den 17 augusti 1990 sprang DDR:s Christine Wachtel 1000m på 2:30.67, en tid som kom att registreras som officiellt världsrekord.

Detta var dock litet tveksamt eftersom IAAF när man gav 1000m officiell rekordstatus hade uttalat att för det första rekordet krävdes en tid bättre än 2:30.6, som var den bästa 1000m-tiden som noterats innan grenen fick officiella rekordstatus.

Dessutom bör man notera att Wachtels lopp visserligen gjordes före Tysklands formella återförening men faktiskt efter "murens fall", dvs den tidigare politiska rivaliteten och gränsdragningen var redan bortblåst. 


13. En svensk friidrottare har fått "Bragdguldet" (Svenska Dagbladets bragdmedalj) för en prestation gjord i Berlin. Vilket år, vem och vilken var prestationen?

SVAR:

Det andra Bragdguldet delades ut 1926 och gick då till löparen Edvin Wide med motiveringen "För segern över Paavo Nurmi och världsrekordet på två engelska mil i Berlin".

Det var den 12 september 1926 som Wide vann 2 miles-loppet med 3.6 sekunder före Nurmi på nya världsrekordet 9:01.4.

Dagen före hade de på samma plats mötts på 1500m och även då var Wide före Nurmi - fast båda blev slagna av tysken Otto Peltzer som med 3:51.0 tog ifrån Nurmi världsrekordet på sträckan. Även Wide var med 3:51.8 under det gamla rekordet.

(När Patrik Sjöberg fick Bragdguldet 1985 var inte hans inofficiella inomhusvärldsrekord i Berlin någon avgörande merit. Det framgår av den officiella motiveringen som löd: "För den serie bragder som hela hans fantastiska säsong inneburit med vinsterna i EM och VM inomhus samt Världscupen som höjdpunkter.")

14. Berlin kan också vara ett efternamn, t o m ett efternamn som man kan bli svensk mästare i friidrott med! Vilket förnamn, vilken gren och vilket år?

SVAR:

Det är faktiskt två olika personer med efternamnet Berlin som blivit svenska mästare i friidrott. Ingen av dem dock individuellt utan i båda fallen som medlemmar i stafettlag:

1976 sprang Anders Berlin den första sträckan i Mälarhöjdens vinnande lag på 4x800m (en annan Anders, nämligen Gärderud, sprang f ö sista sträckan).

1981 sprang Claes Berlin den andra sträckan i Turebergs vinnande lag på 4x400m (som på sista sträckan hade Eric Josjö).

Som frågan var formulerad kunde det uppfattas som att det fanns bara ett svar. Därför har de som hittat ett av svaren fått det räknat som "Rätt" och den som hittat båda har fått en extra "Guldstjärna". 


15.
Nej, rätta svaret på föregående fråga är inte Kirsten Belin, det fattas ju ett r i hennes efternamn. Kirstens 4.51 är förresten trots att det noterades för över sju år sedan fortfarande ohotat som det svenska rekordet i stavhopp.

Något ingen nog trodde när det sattes eftersom kvinnliga stavhoppet då var inne i en period där rekordet höjdes flera gånger varje år. När satte Kirsten sitt första svenska rekord utomhus och vilket var det då gällande rekord som hon överträffade? 

SVAR:

I början på 2000-talet genomgick det svenska rekordet i kvinnligt stavhopp en rasande utveckling. På bara tre år (2000-2002) höjdes rekordet med 65 cm (från 3.86 till 4.51). Totalt registrerades då - inkl tangeringar - inte mindre än 25 noteringar i rekordlistan!

Kirstens namn förekom första gången den 2 juni 2001 då hon vid SAYO på Sollentunavallen överträffade Hanna-Mia Perssons tre dagar gamla 4.00 med en centimeter. Och bara knappt 15 månader senare hoppade Kirsten alltså en halvmeter högre!

Med tanke på den "nytt-rekord-varje-dag"-känsla som alltså rådde då kan det inte ha varit någon som anade att Kirstens 4.51 skulle komma att stå sig så länge som det nu gjort. Faktum är ju att ingen annan svenska ännu kommit inom ens decimetern från rekordet.
 

16. Närmast mytisk status i höjdhoppskretsar fick Berlins  Schönenberghalle genom sina hoppgalor med musik på 1980-talet. Bland de återkommande gästerna fanns Patrik Sjöberg som både 1985 (2.38) och 1987 (2.40) persade där.

Fast den som verkligen trivdes var hemmahopparen Carlo Thränhardt som hade en unik förmåga att dra nytta av svikten i det underliggande parkettgolvet. Han vann galan ett antal gånger och 1988 klarade han 2.42 där.

Ett resultat han aldrig kom i närheten av vare sig förr eller senare. Vad var Thränhardts utomhuspers och vad var det högsta han klarade i ett internationellt utomhusmästerskap?

SVAR:

Carlo Thränhardts utomhuspers var 2.37 som han noterade i Rieti 1984 med - om nu inte minnet spelar för stora spratt - en så våldsam "darr" på ribban att det nästan kändes som den var fastklistrad.

Det högsta Thränhardt hoppade på ett utomhusmästerskap var 2.31 vid Stuttgart-EM 1986 och Seoul-OS 1988. Faktum är att bortsett från tävlingen i Rieti klarade Thränhardt aldrig mer än 2.31 utomhus utanför Tyskland.

Så det är inte obefogat att säga att de 2.42 som han står på i allehanda rekord- och statistiklistor ger oss idag en ganska skev bild av Thränhardts reella nivå som höjdhoppare.
  

17. I friidrottssammanhang har Berlin på senare år framförallt märkts genom sitt marathonlopp vars bana skaffat sig rykte som den kanske "snabbaste" i världen. Vilka helminutsgränser (dvs typ 2:11 eller 2:25) i manlig resp kvinnlig marathon har underskridits allra första gången just i Berlin Marathon?

SVAR:


På herrsidan finns 2:05 (Paul Tergat 2003) och 2:04 (Haile Gebrselassie 2008) och på damsidan 2:20 (Naoko Takahashi 2001).

Några har till den listan också fogat 2:35 (Christa Vahlensieck 1977), men även om arrangören antedaterat Berlin Marathon för att retroaktivt förlänga dess historia hade loppet 1977 egentligen ingenting mer än ortsnamnet gemensamt med det vi idag kallar Berlin Marathon.

Dvs det var inget masslopp på gatorna inne i stadens centrum. Vilket är ganska självklart eftersom detta - för oss idag så självklara - koncept bara just precis (och helt oavsiktligt) hade uppfunnits i New York året före (1976) tänkt som en engångsföreteelse.

"Riktiga" Berlin Marathon hade alltså sin premiär 1981, dvs två år efter Stockholm och ett år efter London.