Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Onsdag 21 augusti 2019

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Julfrågesporten 2010




Asien - framförallt Ostasien - satsar numera oerhört ambitiöst som arrangör av stora mästerskap. VM 2007 i japanska Osaka och OS 2008 i kinesiska Beijing kommer nu till sommaren att följas av VM i koreanska Daegu och 2015 är det sedan dags för Fågelboet i Beijing att bli också VM-stadion.

Men det finns en paradox i denna arrangörssatsning: Trots att Asien är den klart folkrikaste världsdelen är man allt annat än starka och framgångsrika på banan i friidrott!

Årets Julfrågesport gör dock en djupdykning i den asiatiska friidrottshistorien på jakt efter intressanta händelser och prestationer! 



 

-------

OBS: Som vanligt handlar frågorna uteslutande om friidrott i "svensk" mening, dvs exklusive gång (som ju har ett eget nationellt förbund här i Sverige).

Nedan redovisas alla frågorna med svar och kommentarer! 



1. 1970 överträffades Valerij Brumels världsrekord 2.28 i höjdhopp med 1 cm av kinesen Ni Zhiqin. Men resultatet blev aldrig officiellt godkänt av IAAF (Internationella Friidrottsförbundet) som världsrekord. Varför inte?

SVAR:
Vid den tidpunkten var Folkrepubliken Kina helt enkelt inte medlem i IAAF utan det var Taiwan som - ungefär som i FN - av kallakrigspolitiska skäl betecknades som "Kina". Däremot finns det ingenting som pekar på annat än att resultatet i sig var uppnått på ett helt korrekt sätt i enlighet med IAAF:s regler.


2. Men Kina finns ändå med i listorna över officiellt godkända manliga seniorvärldsrekord. Vilka grenar och vilka rekord (resultat, namn, år)?

SVAR:
Till slut segrade "verkligheten" och folkrepubliken Kina blev fullvärdig egen medlem i IAAF (medan Taiwan fick vara kvar omdöpt till "Chinese Taipei"). De kinesiska manliga världsrekord som sedan godkänts är:
110mH: Liu Xiang 12.91 (2004) och 12.88 (2006)
Höjd: Zhu Jianhua 2.37 & 2.38 (1983) samt 2.39 (1984)


3. Att en far avlöses av sin son som nationsrekordhållare borde nästan vara omöjligt, men det har faktiskt hänt åtminstone en gång i Asien på en mycket hög nivå där både far och son varit OS-finalister. Vilket land, vilken gren och vilket efternamn?

SVAR:
Shigenobu Murofushi (f 1945) gjorde som längst 75.96 (1984), vilket stod sig till 1998 då sonen Koji (f 1974) tog över. Totalt har han förbättrat familjerekordet (och alltså nationsrekordet) med nästan nio meter till 84.86 (2003). Även om Koji fortfarande tävlar på hög nivå (80.99 förra året) verkar det som om vi får vänta ytterligare en generation i familjen Murofushi för nästa rekordhöjning.
Shigenobu var OS-finalist 1972 (8:a) och 1976 (11:a) medan Koji har hittills tre OS-finaler (2000, 2004 och 2008) med guldet 2004 som den absoluta höjdpunkten.
Också värt att notera: Kojis syster Yuka (f 1977) har det kvinnliga nationsrekordet med 67.77.
PS. Syskonens rumänska mamma Serafina Moritz kastade dock faktiskt inte slägga, däremot vann hon JEM-guld i spjut 1968!


4. När Sovjetunionen på 1990-talet upplöstes i ett antal självständiga stater var det tre nationer som geografiskt tillhörde det egentliga Asien - Armenien, Georgien och Azerbajdzjan - som ändå hamnade i Europa idrottsligt. Men det hade redan tidigare hänt att ett land som ligger helt på det asiatiska fastlandet idrottsligt placerats i en annan världsdel. Vilket land då?

SVAR:
Israel. Ursprungligen tävlade man - som geografin sade - i asiatiska sammanhang men efter de allt större politiska motsättningarna - och krigsuppgörelserna - med de arabiska grannarna blev situationen på slutet av 1970-talet så laddad att arrangörerna av Asiatiska Spelen och Asiatiska Mästerskapen helt enkelt inte bjöd in Israel, men hänvisning till att man inte kunde garantera säkerheten.
Den slutliga lösningen på detta i grunden politiska problem blev till slut att Israel idrottsligt blev europeiskt, dvs i friidrott blev medlem i Europaförbundet. Så sedan nu drygt tjugo år tillbaka deltar alltså Israel som en fullvärdig medlem av europeisk friidrott.
Det finns också två länder - Ryssland (tidigare Sovjet) och Turkiet - som geografiskt ligger delvis i Europa och delvis i Asien, men som traditionellt räknats som helt europeiska idrottsligt.
 

5.
Japanen Shizo Kanakuri placerade sig som 16:e i OS-maran 1920. Varför var detta speciellt anmärkningsvärt för oss svenskar?

SVAR:
Jo, för oss svenskar var han "japanen som försvann", dvs som enl en hos oss ända in i modern tid envist odlad mediamyt startat i OS-maran i Stockholm men under loppet försvunnit spårlöst och sedan aldrig hörts av.
Då är det ju anmärkningsvärt att ingen tycks ha reflekterat över att han alltså deltog i OS åtta år senare (ja, han startade även i OS 1924). Det gör knappast någon som är spårlöst försvunnen.
Dessutom hade det inte krävts speciellt mycket efterforskande för att upptäcka att Kanakuri i själva verket var en löparlegend - både för sina prestationer och för sitt outtröttliga arbete med att popularisera långdistanslöpningen - hemma i Japan. Än idag finns en årlig stor löpartävling och en halvmara uppkallad efter den man som betecknas som "Den japanska marathonlöpningens fader".
Så begreppet "försvunnen" kunde inte vara mer felplacerat än på Shizo Kanakuri!


6. En mycket omdiskuterad företeelse i den moderna friidrotten är att två genom oljefyndigheter rika stater på den arabiska halvön - Qatar och Bahrain - synnerligen aktivt ägnat sig åt att "importera" duktiga medel/långdistanslöpare från fattigare länder i Afrika.

Men vilken utdelning i form av faktiska friidrottsmedaljer på "stora" VM och OS har egentligen denna verksamhet gett Qatar och Bahrain räknat från 2003? (Det var ju det året allting började på allvar när friidrottsvärlden chockades strax före VM i Paris av att världens bäste hinderlöpare Stephen Cherono från Kenya plötsligt blivit Said Saaeef Shaheen från Qatar.)

SVAR:
Qatar
OS: Ingenting
VM 2003: Guld 3000m hinder Shaheen
VM 2005: Guld 3000m hinder Shaheen
VM 2007: Silver Marathon Mubarak H Shami
VM 2009: Brons 5000m James Kwalia
Bahrein
OS: Ingenting (Rashid Ramzi var först i mål på 1500m 2008, men diskades sedermera p g a dopingförseelse)
VM 2005: Guld 800m/1500m Ramzi (notera dock om Ramzi OS 2004 ovan).
VM 2007: Silver 1500m Ramzi, Guld 1500m Maryam Jamal
VM 2009: Brons/guld 800m/1500m Yusuf S Kamel, Guld 1500m Jamal.
Dvs medaljskörd för Qatar 2-1-1, för Bahrein 5-1-1 (varav dock Ramzi står för 2-1-0 innan han blev dopingavslöjad).
Ursprunget för medaljörerna är: Shaheen, Shami, Kwalia och Kamel från Kenya, Jamal från Etiopien och Ramzi från Marocko.


7. Alla oljerika gulfstater har dock inte gått "importera-stjärnor"-vägen för att synas i friidrottsvärlden. Vad har t ex emiratet Ras-al-Khaimah satsat på i stället?

SVAR:
Ras-al-Khaimah har lagt sina resurser på att arrangera ett årligt högklassigt halvmarathonlopp med svindlande prispengar. Premiären 2007 vanns av Samuel Wanjiru på världsrekordtiden 58:53 (dock ej officiellt godkänd som rekord) och och sämsta segertiden på fem lopp är 59:43.
Så sent som i februari i år blev det f ö världsrekord igen i "RAK Half Marathon" då Mary Keitany sänkte den kvinnliga noteringen till 1:05:50.


8. Nuförtiden är landskampsprogrammet för vårt seniorlandslag begränsat till Finnkampen och Lag-EM, men tidigare hade vi många fler landskamper. Har det månne t o m hänt att vi seniorlandskampat mot någon asiatisk nation? I så fall när och mot vilket land? 

SVAR:
Bortser man - och det skall man göra eftersom de som sagt idrottsligt alltid räknats som europeiska - från Turkiet och Ryssland/Sovjet är det asiatiska land vi oftast stött på Japan. Och det har faktiskt skett tre gånger:
Först i en femlandskamp med i Berlin 1935, sedan i en trelandskamp i Stockholm 1961 och så senast i en femlandskamp i Piteå ("Midnattssolslandskamp") 1985.
Dessutom mötte vi Iran i en trelandskamp i Turkiet 1966.


9.
De Allkinesiska Spelen 1993 i Beijing bjöd på en av de stora gåtorna i friidrottshistorien: Hur kunde Kina plötsligt ha ett flertal löperskor kapabla att utklassa gällande världsrekorden? En fråga som vi förmodligen aldrig kommer att få ett helt uttömmande svar på. Men vilka officiellt godkända världsrekord var det egentligen som noterades den gången?

SVAR:
1500m: 3:50.46 Qu Yunxia
3000m: 8:22.06 Zhang Linli, 8:12.19 Wang Junxia, 8:06.11 Wang
10000m: 29:31.78 Wang
Att det inte blev något rekord på 5000m då kan tyckas märkligt nu, men den enkla förklaringen är att 5000m 1993 ännu inte hade ersatt 3000m som officiell mästerskapsdistans för kvinnor. Hade Wang sprungit 5000m i stället för 3000m den gången hade det rekordet förmodligen nu legat kanske 5-6 sekunder under Dibabas gällande notering 14:11.15.
Hur ofattbart stark Wang var då 1993 understryks av att 3000m-rekordet 8:06 kom i hennes femte lopp på sex dagar: 29:31 på 10000m 8.9, vila 9.9, 4:01 på 1500m (försök) 10.9, 3:51 på 1500m (final) 11.9, 8:12 på 3000m (försök) 12.9 och alltså 8:06 på 3000m (final) 13.9!


10. Kirgizistan har inte visat sig vara en speciellt framstående friidrottsnation sedan självständigheten från det forna Sovjetunionen. Men faktum är att ett av deras nationsrekord nu är ett tidigare världsrekord noterat av en kirgisisk friidrottare tävlande för Sovjet. Vilket rekord och vilken idrottare gäller det?

SVAR:
Igor Paklins 2.41 i höjdhopp vid Universiaden 1985. Ett rekord som faktiskt också noterades i Asien (i Kobe, Japan).
 

11. 1999 i Sevilla tog Nordkoreas Jong Song Ok hem en sekundstrid om VM-guldet på marathon. Den segern var helt otippad av omvärlden. Hur mycket förbättrade hon perset med den dagen i superheta Sevilla?

SVAR:
Jong vann på 2:26:59 och hennes tidigare personbästa var 2:29:54, dvs hon förbättrade sig med 2:55.
Någon fortsättning på den lovande karriären blev det aldrig för 25-åriga Jong. Enl vissa uppgifter förbjöds hon av Nordkoreas politiska ledning att tävla mer internationellt för att för evigt framstå som och bli ihågkommen som en vinnare.


12. I övrigt har Nordkorea varit nästan osynligt i den internationella friidrotten. Men man har ändå faktiskt ett officiellt världsrekord registrerat i IAAF:s listor. Vilket då (resultat, namn, år)? Och samma person satte egentligen fler rekord - som dock aldrig godkändes officiellt. Varför det?

SVAR:
Sin Kim Dan (ibland skrivet Shin Geum Dan) fick sina 51.9 från 1962 officiellt godkända, vilket innebar en sänkning av det gällande 400m-världsrekordet med en och en halv sekund!
Hon förbättrade sig sedan till 51.4 året efter och 51.2 år 1964 och samma år gjorde hon dessutom 1:59.1 resp 1:58.0 på 800m (officiella världsrekordet då 2:01.2)!
Dessa senare tider av Sin blev dock aldrig godkända då Nordkorea genom att i november 1963 delta i "pirattävlingen" (dvs ej IAAF-godkända) GANEFO - ett slags OS med vänsterpolitiska förtecken för framförallt utvecklingsländer i Asien - hamnade på IAAF:s "svarta lista". Det var just på GANEFO arrangerat i Djakarta (Indonesien) som Sin gjorde sina 51.4 och 1:59.1.
Sins könstillhörighet blev också kraftigt ifrågasatt, delvis - men inte bara - för att de tider hon gjorde var så totalt överlägsna allt annat i den kvinnliga friidrotten vid denna tidpunkt.
 

13. 1988 arrangerade Sydkorea OS i huvudstaden Seoul. Självklart gjorde man en storsatsning under åren dessförinnan på att få fram konkurrenskraftiga aktiva. Hur bra lyckades man med den ambitionen? Vilka var värdnationens främsta placeringar (gren, namn, placering) den gången för män resp kvinnor i friidrott?

SVAR:
Män: 18:e på maran den bästa officiella slutplaceringen. Men man hade också tre 16:e platser i teknikgrenskval (stav, längd, spjut) och en 11:e plats tidsmässigt i 4x100m-semin.
Kvinnor: delad 8:a i höjd (Kim Hee-Sun)
Ett oerhört magert utfall i förhållande till satsningen och förklaringen ligger förmodligen i det "fabriksmässiga" förhållningssättet. Dvs man plockade ut ett antal talanger, köpte in ett antal tränare och "låste in dem" på ett 4-årigt träningsläger. Det kanske finns sporter där det konceptet producerar OS-medaljer, men friidrott är inte av dem.
Överhuvudtaget har Sydkorea ett mycket magert facit i storinternationella sammanhang. Det lysande undantagen finns på marathon med OS-guldet för Hwang Young-Cho i Barcelona fyra år efter hemma-OS och silvret för Lee Bong-Ju ytterligare fyra år senare i Atlanta. Men det är alltså nu snart femton år sedan sist.
På arenasidan har man egentligen inte märkts alls i de globala seniormästerskapen. Man har visserligen ett par riktigt goda nationsrekord (1:44.14 på 800m, 2.34 i höjd) men 800m-löparen försvann i försök eller semi på sina mästerskapsstarter och höjdhopparen tog tre ganska diskreta finalplatser i intervallet 6-8.


14. Att de tre OS:en 1976, 1980 och 1984 alla drabbades av kännbara bojkotter (Afrika resp USA och USA-allierade resp Sovjet och Sovjetallierade) är välbekant. Men faktum är att också Seoul-OS drabbades av en politiskt bojkott där två länder med flera reella medaljhopp i friidrott valde att stanna hemma. Vilka länder då?
 

SVAR:
Det var den dåvarande politiska ledningen i några länder som för att solidarisera sig med Nordkorea valde att avstå deltagande i ett OS i Sydkorea. De flesta av dessa "bojkotter" var dock slag i luften eftersom länder ifråga ändå inte hade några konkurrenskraftiga aktiva. Däremot försvann ett antal potentiella medaljörer - t ex Javier Sotomayor - därför att Cuba och Etiopien stannade hemma.
Däremot deltog alltså Nordkoreas närmaste bundsförvant Kina och
den övriga delen av det s k "kommunistblocket" med Sovjet i spetsen hade lärt sig av 1984 att OS-bojkotter faktiskt drabbar bojkottarna och inte alls arrangörslandet. Snarare tvärtom: Arrangörslandet kan sola sig i ännu större framgångar eftersom konkurrensen försvagats!
Det är också ganska säkert så att de upprepade bojkotterna under denna period bromsade idrottsutvecklingen i länder som Kenya (OS-bojkott 1976 och 1980) och Etiopien (OS-bojkott 1976, 1984 och 1988!). Detta var ju innan VM och den internationella galasäsongen hade etablerats och att då rycka bort den enda reella "moroten" OS var förödande för de aktivas motivation.



15. Indien är världens näst största nation befolkningsmässigt (dryga miljarden) men är allt annat än en supermakt i friidrott. Vilka är deras bästa OS-insatser (gren, namn, placering) i friidrott för män resp kvinnor sedan självständigheten? Och vilka är topparna på VM? (Endast finalplaceringar räknas.)

SVAR:
OS
Män:
Milkha Singh 4:a 400m 1960
Kvinnor: PT Usha 4:a 400m häck 1984
VM
Män:
-
Kvinnor: Anju Bobby George 3:a längd 2003
Faktum är att längdhopperskan George är den enda stabila världsklassfriidrottaren Indien haft i någorlunda modern tid. Förutom VM-bronset hade hon ytterligare tre finalplatser (5:a OS 2004, VM 2005 och 9:a VM 2007).
På herrsidan är det bästa man åstadkommit på VM en 14:e plats i ett diskuskval och en 19:e plats i en mara.


16. Hur står sig dessa jättenationen Indiens friidrottsmeriter i jämförelse med de som "lillebror" (ca 20 miljoner) i sydost Sri Lanka (Ceylon) kan visa upp? Dvs vilka är Sri Lankas bästa OS-insatser (gren, namn, placering) i friidrott för män resp kvinnor? Och på VM? (Som sagt: Endast finalplaceringar räknas.)

SVAR:
OS
Män:
Duncan White 2:a 400m häck 1948
Kvinnor: Susanthika Jayasinghe 2:a 200m 2000.
VM
Män:
-
Kvinnor: Jayasinghe 2:a 200m 1997.
Kvinnliga sprintern Jayasinghe hade en mycket lång karriär av världsklass (t ex VM-brons tio år efter silvret 1997!).
Bästa manlige lankesen i modern tid var 400m-löparen Sugath Thilakaratne som åren runt 2000 var en runt-45-löpare med 44.61 som pers. I globala mästerskap blev det dock som bäst en semiplats (VM 2001).
Det han förmodligen helst kommer att berätta om för barnbarnen blir nog att han 1996 i Atlanta-OS vann sitt försöksheat före en viss Michael Johnson: 45.79 mot 45.80! Det var faktiskt det enda lopp som Johnson inte vann under detta sitt super-OS!


17. Syrien har - med ett lysande undantag - alltid varit ett anonymt land på den internationella scenen. Ofta har man inte deltagit alls. Vilket är det lysande undantaget (namn, gren, meriter)?

SVAR:
Sjukamperskan Ghada Shouaa som vann både VM 1995 och OS 1996 och som efter ett par skadeår kom tillbaka och tog VM-brons 1999. Hennes personliga rekord 6.942 p sattes när hon vann Götzis 1996 och räcker fortfarande till plats 6 i världen genom tiderna.
Intressant att notera i sammanhanget är att Shouaa fyra år före triumfen på 6.651 på Ullevi 1995 hade kommit 24:a och särklassigt sist av de fullföljande vid Tokyo-VM med sina 5.066.
En jämförelse av serierna: 15.45/14.11 - 1.64/1.86 - 10.44/15.18 - 26.11/24.21 - 5.50/6.30 - 39.76/54.21 - 2:22.44/2:14.33! (1993 i Stuttgart bröt hon efter att ha haft 14.69 - 1.69 - 13.13 i de tre första grenarna.)


18. Taiwan tillhör inte heller de nationer man märker i de stora internationella sammanhangen numera. Men söker man sig bakåt i tiden dyker upp två taiwanesiska superstjärnor - en manlig och en kvinnlig - som t o m skrev in sig i världsrekordlistorna. Vad hette de två och i vilka grenar satte de sina världsrekord?

SVAR:
Yang Chuan-kwang satte 1963 världsrekord i tiokamp. Mycket tack vare att han hade lärt sig utnyttja glasfiberstavens möjligheter. Men Yang var verkligen en tiokampare av världsklass som tre år tidigare i Rom hade tagit OS-silver slagen med bara 58 p i en rysarduell med legenden Rafer Johnson.
Chi Cheng var den kvinnliga världsfriidrottens kanske största stjärna 1970 då hon tävlade "dag och ut och dag in" först i USA under våren och sedan i Europa under sommaren. Chi satte då totalt sju godkända världsrekord fördelade på 100m, 200m och 100m häck plus på numera som officiella rekordgrenar strukna 100 yards, 220 yards och 200m häck.
Men trots Yangs och Chis lysande exempel har av någon anledning Taiwan aldrig senare fått fram någon ny friidrottare av ens tillnärmelsevis samma kaliber. Även om det inte borde finnas en koppling tycks det faktum att man tvingades släppa officiella nationsbeteckningen "Kina" till den stora grannen på fastlandet och i stället fått nöja sig med den föga klangfulla benämningen "Chinese Taipei" ha knäckt gnistan.


19. I modern japansk friidrott har manliga 400m häck utvecklats till något av nationalgren inom arenafriidrotten. Hur många japaner är det som har gjort under 49 sekunder? Och hur många japanskor har varit under 55 sekunder?

SVAR:
Män under 49: 10 st varav två - Tamesue 47.89 och Narisako 47.93 - även under 48. Och det tar inte slut vid 49-gränsen heller: Fyra till har gjort under 49.25 och totalt har Japan 29 man genom tiderna under 50!
Kvinnor under 55: Noll!! Japanska rekordet är 55.46 (Kubokura 2008)
Varför just 400m häck har blivit en sådan extrem "nationalgren" för japanska män är i sig gåtfullt, men ännu märkligare är att man samtidigt är så medelmåttiga på den kvinnliga sidan. Jämför man med Japans totalt sätt bästa gren - marathon - är ju kvinnorna där lika starka som männen. Ja, idag t o m något starkare!
 

20. När japansk friidrott hade en guldålder mellan världskrigen var det däremot helt andra grenar än lång häck som gällde. Man noterade t o m flera officiellt godkända världsrekord under 1930-talet. Vilka då (gren, resultat, namn, år)?

SVAR:
Det var hoppgrenarna som stod i fokus, framförallt tresteg och stav. I stav lyckades man dock aldrig sno åt sig rekordet från amerikanerna, som fram till 1970 bara "lånade ut det" två korta perioder (norrmannen Hoff några år på 1920-talet och finländaren Nikula 1962-1963).
De officiellt godkända japanska världsrekorden
100m: 10.3 (tangering) Takayoshi Yoshioka 1935
Längd: 7.98 Chuhei Nambu 1931 (det rekord som Jesse Owens slog 1935 med de 8.13 som sedan kom att stå sig i 25 år)
Tresteg: 15.58 Mikio Oda 1931, 15.72 Chuhei Nambu 1932, 16.00 Naoto Tajima 1936 (på OS i Berlin).


21. Det är inte bara "Stora VM" som arrangerats i Asien utan även några andra av IAAF:s officiella världsmästerskap har gått i Asien. Vilka då (tävling, plats, år)?

SVAR:
Inomhus-VM: Maebashi (Japan) 1999, Doha (Qatar) 2010
Terräng-VM: Fukuoka (Japan) 2006, Amman (Jordanien) 2009
Halvmarathon-VM: New Delhi 2004, Nanning (Kina) 2010
Junior-VM: Seoul 1992, Beijing 2006