Måndag 21 april 2014

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se
 

Generalsekreterare & Ansvarig utgivare

Anders Albertsson
010-476 53 50

Redaktionen
friidrott.se

A. Lennart Julin
redaktör
08-30 13 33

Information och
media

Fredrik Trahn
010-476 53 31
070-913 67 96
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter

Julfrågesporten 2012


rossija12text2L.jpg


VM i Moskva i sommar blir det internationella friidrottsårets självklara höjdpunkt. Därför känns det ganska naturligt att låta "Rysk friidrott" bli årets tema för Julfrågesporten.
 

Det handlar ju faktiskt om världens näst USA tveklöst starkaste friidrottsnation - en position som man har "ärvt" från sin föregångare Sovjetunionen som upplöstes i ett antal självständiga delstater för ca tjugo år sedan.

Redan före upplösningen var Ryssland den dominerande beståndsdelen i den sovjetiska friidrotten. Därför har vi valt att låta frågorna gälla inte bara det nutida Ryssland utan också det tidigare Sovjet.  
 

-------

 

För att hitta alla svaren lär även i år krävas inte bara ett gott minne utan också viss tid till utgrävningar i andra källor. Som vanligt är tävlingstiden därför rejält tilltagen och pågår ända fram t o m tisdagen den 8 januari kl 24.00.

Vid lika många rätt görs dock ev särskiljning på basis av när svaret inkom. Det är fritt fram att ändra eller komplettera sitt svar fram till tävlingstidens utgång, men då räknas vid ev särskiljning tidpunkten för den sista ändringen.
 

OBS: Som vanligt handlar frågorna uteslutande om friidrott i "svensk" mening, dvs exklusive gång (som ju har ett eget nationellt förbund här i Sverige).

I begreppet "internationellt mästerskap" nedan inkluderas OS, alla VM (ute/inne, senior/junior/ungdom) och alla EM (senior/22-års/19-års). 

 

Svaren skickas per e-post till
 friidrott.se:s redaktion!

 

 



1. När Moskva i augusti 2013 står värd för VM blir det faktiskt allra första gången som Ryssland arrangerar ett "stort" internationellt friidrottsmästerskap utomhus.

Men vilka andra officiella internationella mästerskap har tidigare gått i Ryssland - eller fram t o m 1991 - i föregångaren Sovjet?


SVAR:
Junior-EM 1977 i Donetsk (numera i Ukraina), OS 1980 i Moskva och Inomhus-VM 2006 i Moskva. En svårbegripligt tunn lista och man kan bara spekulera i vad som ligger bakom att det gamla Sovjet tydligen inte ville visa upp sina egna superstjärnor för hemmapubliken oftare. Dagens Ryssland verkar tänka helt annorlunda i det avseendet att döma av de senaste årens offensiv när det gäller att söka stora idrottsarrangemang.



2. Sovjetunionen skapades 1922 men det kom att dröja innan man kom med i den internationella friidrottsgemenskapen.

När blev Sovjet medlem i Internationella Friidrottsförbundet IAAF? Vilket var det första internationella mästerskap som man deltog i?


SVAR:
Svaren kan tyckas motsägelsefulla: Förbundet kom med 1947 men Sovjet inbjöds faktiskt ändå att delta vid EM (som på den tiden arrangerades av IAAF) redan ett år tidigare i Oslo. Man kan väl ana att det fanns en symbolisk politisk tacksamhetsgest i att bjuda in Sovjet efter deras stora uppoffringar/insatser i den gemensamma kampen mot Nazi-Tyskland i Andra världskriget.
Anm: Det tycks - enl uppgift i IAAF:s officiella världsrekordbok - som medlemsskapet var per den 31 december 1947. Därför har även svaret 1948 bedömts som korrekt.


3. Vem var den förste manlige sovjetfriidrottare som blev officiell världsrekordhållare i en av de ordinarie mästerskapsgrenarna?


SVAR:
Först var trestegshopparen Leonid Sjtjerbakov med 16.23 i Moskva den 19 juli 1953, en förbättring av Adhemar da Silvas 16.22 från Helsingfors-OS året före.
På den kvinnliga sidan hade han ett flertal föregångare,
allra först var Tatiana Sevrjukovas 14.59 i kula i Moskva den 4 augusti 1948. Men det första sovjetiska kvinnliga världsrekordet skulle egentligen ha kommit betydligare än så - om bara Sovjet hade varit medlem i IAAF. Så det var först efter att Sovjet kommit med i IAAF årsskiftet 1947/1948, som deras resultat kunde få officiell rekordstatus. 


4. Att en person sätter tre världsrekord i samma gren under ett internationellt mästerskap är ovanligt. Men en rysk friidrottare har lyckats med det - i en löpgren!!

Vem? När? Vilken gren?

SVAR:
Ludmila Bragina kom till OS 1972 i München som innehavare av världsrekordet på 1500m med 4:06.9. Där på plats vann hon sedan sitt heat på 4:06.47, sin semifinal på 4:05.07 och finalen på 4:01.38.
Faktum är att de sju första i finalen gick under det rekord som gällde före OS. Det behöver väl inte sägas att det var första gången som 1500m var en OS-gren för kvinnor?



5. En annan rekordhistorisk kuriositet med rysk/sovjetisk koppling är när världsrekordet i en gren förbättrades tre gånger inom 1.6 sekunder av tre olika personer!

När? Vilka? Vilken gren? 

Anm: IAAF valde dock senare att godkänna bara det tredje och sista som officiellt världsrekord

SVAR:
Det handlar om det historiska allra sista mästerskapet i kvinnlig femkamp (som nästa år ersattes av nuvarande sjukampen), nämligen OS 1980 i Moskva. Gällande rekordet inför OS var Olga Kuraginas 4.856 en månad tidigare.
I det avslutande 800m-loppet gick Kuragina i mål på 2:03.6 och fick totalen 4.875 (rekord med 19 p), Olga Rukavisjnikova på 2:04.8 för 4.937 (rekord med 62 p) och till slut Nadezjda Tkatjenko på 2:05.2 för 5.083 (rekord med 146 p)!
Men som sagt, bara Tkatjenkos vinnarpoäng gavs officiell världsrekordstatus. Man kan väl ana att ansvariga tyckte att Tkatjenkos prestation varit så suverän att det kändes litet fånigt att ge Kuragina och Rukavisjnikova "rekordära" när de blivit utklassade i samma tävling.
Fast det fanns ändå ganska färska prejudikat på att under-hands-rekord godkänts: I trestegsfinalen vid OS 1968 i Mexico fick Giuseppe Gentiles 17.22 och Nelson Prudencios 17.27 rekordstämpel fast Viktor Sanejev till slut vann på 17.39.
 


6. I stav var Sergej Bubka (då Sovjet) världens förste 6m-hoppare och Jelena Isinbajeva världens första 5m-hopperska.

Men vem av dem var yngst när de skrev sin resp idrottshistoria?

SVAR:
Sergej Bubka född 4 december 1963 klarade sin drömgräns första gången i Paris den 13 juli 1985, Jelena Isinbajeva född 3 juni 1982 fixade dröm-5 i London den 22 juli 2005.
Dvs Bubka var knappt 21 år och 7 månader medan Isinbajeva var drygt 23 år och 1 månad. Litet överraskande kan tyckas att Bubka var en så tidig "banbrytare" i en gammal gren medan det tog längre tid för Isinbajeva i en ny gren (där hon ändå var världsklass redan som 18-åring)



7. Efter Andra världskriget växte det s k "Kalla kriget" fram mellan Sovjet och USA. Förbindelserna mellan "öst och väst" var ytterst frostiga på alla plan inkl det idrottsliga. Därför väckte det stor uppmärksamhet då det plötsligt meddelades att supermakterna Sovjet och USA enats om att mötas i friidrottslandskamper.

När och var gick den första matchen? Och när och var gick den sista?

SVAR:
Premiär i Moskva 1958 och serien rullade på med bra intresse i åtta år innan Sovjet med kort varsel hoppade av den planerade matchen i Berkeley 1966. Motivet var politiskt, en protest mot USA:s krigföring i Vietnam. 1969 - alltså långt innan Vietnamnkriget var avslutat - återupptogs serien men successivt tappade tävlingen i status.
Det var ju på 70-talet som "galatouren" började växa fram i Europa och landskampsformatet kändes alltmer förlegat. Dessutom var den politiska laddningen mellan länderna inte alls på den tidigare nivån och efter Indianapolis 1982 somnade serien in utan att vägga några känslor av saknad.
Tre år senare bjöd Japan in USA och Sovjet till en 3-lagsmatch i Tokyo men få brydde sig.
Man kan väl snarare säga att mediemogulen Ted Turners satsning "Goodwill Games" - efter USA:s bojkott av Sovjets OS 1980 och Sovjets motbojkott av USA:s OS 1984 - blev det sista uttrycket för ländernas rivalitet. Men även där gick intresset snabbt utför:
Premiären 1986 i Moskva var stor och även Seattle 1990 var OK som evenemang. Men sedan var 80-talets bojkotter glömda och behovet av GWG som en scen där öst och väst kunde mötas idrottsligt borta. Särskilt som Sovjet och det gamla östblocket upplöstes. Det blev GWG i St Petersburg 1994, New York 1998 och Bisbane 2001, men då var all magi sedan länge förbrukad.
 


8. När världens två främsta friidrottsländers seniorer möttes i en politiskt extremt prestigemättad landskamp var det oundvikligt med en högklassig resultatnivå. Det blev t o m ett antal världsrekord i dessa möten.

Vilka? Gren, resultat, namn, plats och år?

SVAR:
Enligt IAAF:s världsrekordbok blev följande världsrekord i landskampen officiellt godkända (ytterligare ett par-tre potentiella världsrekord blev av olika skäl aldrig anmälda för godkännande):
Moskva 1958: M Tresteg Oleg Rjachovskij 16.59, M Tiokamp Rafer Johnson 8.302 (dåvarande tabell).
Moskva 1961: M Höjd Valerij Brumel 2.24, M Längd Ralph Boston 8.28, M 4x100m USA 39.1, K Längd Tatiana Sjtjelkanova 6.48, K Diskus Tamara Press 57.43, K 4x100m USA 44.3.
Palo Alto 1962: M Höjd Valerij Brumel 2.26, M Slägga Harold Connolly 70.67.
Moskva 1963: M Höjd Valerij Brumel 2.28.
Los Angeles 1964: M Stav Fred Hansen 5.28, M Kula Dallas Long 20.68.
Kiev 1965: K 100m Wyomia Tyus 11.1.
Berkeley 1971: M Höjd Pat Matzdorf 2.29.
Durham 1974: K 3000m Ludmila Bragina 8:52.8, K 4x110y Sovjet 44.2.
College Park 1976: K 3000m Ludmila Bragina 8:27.12, K 4x440y Sovjet 3:29.1.
Rekorden på 4x110y och 4x440y hade litet Musse Pigg-karaktär eftersom de var flera klasser sämre än de rekord som då gällde på 4x100m och 4x400m.
Men även om man bortser från dem handlar det om inte mindre än 17 (11 manliga, 6 kvinnliga) godkända rekord i ordinarie internationella mästerskapsgrenar! Toppgrenen är manlig höjd med fyra rekord - varav tre år i rad av Valerij Brumel!
Anm: Ovanstående är begränsat till den "stora" landskampen för seniorer utomhus. Det förekom under 1970- och tidiga 1980-talen även diverse andra matcher (inne, juniorer, mångkamp). Vid en sådan juniormatch 1977 satte en då 18-årig Volodymyr Jasjtjenko faktiskt seniorvärldsrekord med 2.33 - i dykstil!




9. Att ta alla tre medaljerna i en gren på ett ute-VM eller OS är få länder förunnat. Men Sovjet/Ryssland har lyckats några gånger.

När? Grenar? 

SVAR:
OS 1952: K Diskus
OS 1976: M Slägga
OS 1980: M Slägga, K 800m, K Femkamp
OS 1988: M Stav, M Slägga
OS 1992: M Slägga (Sovjet var redan upplöst, men på detta OS tävlade man ändå fortfarande i ett gemensamt lag)
OS 2004: K Längd
VM 2007: K Längd
Noterbart: Alltså bara två gånger som Ryssland och då bara i kvinnlig längd. Dessutom med en viss bismak efter som två av tre 2004 sedermera dopingavslöjats (Simagina och Kotova) och att Kotova egentligen inte skulle ha varit med 2007 när hon tog brons. Hon blev ju i somras avslöjad av en omtestning av ett prov från VM 2005 och även om VM 2007 gick litet mer än två år senare (då avstängningen skulle ha löpt ut) skulle hon inte ha hunnit kvala in dessförinnan.




10. Traditionellt var manlig långdistans något av en sovjetisk specialitet med sådana som OS-mästarna och världsrekordhållarna Vladimir Kuts och Pjotr Bolotnikov. Den senare satte för precis 50 år sedan rekord på 10000m

Men långt innan Östafrika tagit över "branschen" tappade Sovjet sin styrkeposition i grenen och inte ens på europeisk nivå märks man numera.

Hur många 10000m-löpare från Ryssland eller övriga ex-Sovjet sprang i år 2012 fortare än Bolotnikovs halvsekelgamla världsrekord 28:18.2 från 1962? Tider, namn och nationaliteter?

SVAR:
En endaste, nämligen Ukrainas Mykola Labovskij med 28:04.90!
(Bolotnikov gick f ö ur tiden några dagar före jul 2013 i en ålder av 83 år.)



11. När stod senast en rysk 5000m- eller 10000m-löpare (manlig) på en internationell mästerskapsprispall (OS, VM eller EM)?

SVAR:
På VM har det aldrig hänt (närmast Dmitrij Dmitrijev 4:a - retfulla 0.04 resp 0.18 från brons och silver - på 5000m 1983), på OS senast 1960 (Pjotr Bolotnikov vann 10000m) och på EM var det senast i Helsingfors 2012 då Jevgenij Rybakov tog brons.
Men då skall man veta att den suveränt bäste européen Mo Farah ju aldrig brydde sig om 10000m på detta EM en månad före livsmålet OS i London.
Ser man till "ordinarie" EM får man gå ända tillbaks till 1978 då Aleksandr Fedotkin delade silvret på 5000m och Aleksandr Antipov tog brons på 10000m.
Dvs man tappade som sagt kontakten med det absoluta toppskiktet långt innan Östafrika kopplat sitt nuvarande järngrepp om branschen.
 


12. Vilket av det ex-sovjetiska länderna var det som efter splittringen kunde tillgodoräkna sig det sista sovjetiska nationsrekordet på 10000m män som sitt?

SVAR:
Jo, det var Litauen tack vare Aleksandras Antipovas' 27:31.50 när han tog brons vid EM 1978 (under ryska namnversionen Aleksandr Antipov). Ryska rekordet (27:53) är idag faktiskt sämre än även Estlands och Vitrysslands nationsrekord (som f ö precis som Antipovas tid noterades för Sovjet redan i slutet av 1970-talet).



13. Manlig slägga var länge en uttalad sovjetisk specialitet med en på mästerskapen dominant topp och en otrolig toppbredd.

Hur stor var den sovjetiska andelen av världseliten när den var som störst? Närmare bestämt: Hur många hade man som mest på topp-25 resp topp-100 på en världsårsbästa - och när hände det?

Anm: Eftersom det kan visa sig svårt att komma åt djupa världsårsbästalistor från gamla tider kommer "viss tolerans" att visas vid rättningen av svaren gällande topp-100.

SVAR:
Under perioden 1973-1991 (1991 var sista året som Sovjet innan man delades upp i en mängd delnationer) snittade man 13.6 (dvs 54.5%) på 25-bästa med 1979 som absolut toppår då man stod för 18 av 25 (dvs 72%).
När det gäller topp-100 finns ett problem i att under några på 1970-talet slutade de sovjetiska bästalistor som var tillgängliga för omvärlden tidigare än 100-bästa i världen!
Tittar man t ex i den världsårsbästa för 1974 som publicerades av statistikerorganisationen ATFS var det 12 sovjeter på topp-25 men bara 17 ytterligare på topp-100 - jämföra med t ex 1983 då de också hade 12 på topp-25 men sedan ytterligare 38 på topp-100.
Perioden 1978-91 snittade man 46.2 (lika många procent) på topp-100 med toppnoteringen 54 år 1979.
Anm: På sajten hammerthrow.eu redovisas att det skall ha varit 54 st också 1978 och det kan mycket väl stämma. I den samtida världsstatistiken stannade det dock vid 51 det året.


 

14. De två allra främsta i den sista generationen av sovjetiska släggstjärnor var Jurij Sedych och Sergej Litvinov. Båda dessa har barn som också tävlat på internationella mästerskap i slägga. Då har de förstås inte som papporna kunnat representera det nu upplösta Sovjet.

Vilka är de länder som nästa generation Sedych och Litvinov i stället tävlat för på mästerskapsnivå?

SVAR:
I sitt första äktenskap (med sprintern Ludmila Kondratieva) hade Sedych dottern Oksana som tävlade en del i slägga men aldrig på internationell mästerskapsnivå.
I andra äktenskapet (med Natalia Lisovskaja, världsrekordhållerska i kula) fick Sedych dottern Alexia (född 1993) som bl a vunnit UOS och tagit silver på JVM (och som tävlat i Sverige de två senaste åren). Men Alexia representerar Frankrike, det land som hon föddes i och där familjen varit bosatt sedan början på 1990-talet.
Sergej Litvinov den yngre har gjort en betydligt trassligare resa. Som junior (bl a JVM) tävlade han för Vitryssland (pappas ursprungsland), sedan bytte han till Tyskland (VM 2009) för att i somras ha representerat Ryssland på VM i Moskva.



15. Numera är inte slägga utan snarare höjdhopp Rysslands "nationalgren" i friidrott. Både för män och kvinnor har man den klart bästa toppbredden i världen, vilket skapar s k "angenäma problem" i mästerskapsuttagningarna.

Hur många hoppare över 2.31 och hopperskor över 2.00 har Ryssland haft nu under 2000-talet? (Räkna både utomhus och inomhus!)

SVAR:
M: 2.40 Uchov, Voronin, 2.38 Rybakov, Silnov, 2.36 Terjosjin, Dmitrik, Sjustov, 2.35 Kljugin, 2.32 Fomenko, 2.31 Brajko, Kravtsov, Mudrov, Tsyplakov.
K: 2.07 Tjitjerova, 2.06 Slesarenko, 2.04 Gordejeva, 2.03 Kuptsova, Sjkolina, 2.02 Jelesina, 2.00 Serjogina, Lapina, Savtjenko, Kljugina.
Det ger 13 män på 2.31+ och 10 kvinnor på 2.00+ sedan millennieskiftet.



16. Det gamla Sovjet karaktäriserades inte direkt av att man var först med de radikala nya tekniska innovationerna. T ex var man ganska trög och motvillig när det gällde att anamma flopstilen i höjd. Även rotationen i kula - som hade utvecklats av amerikanen John McGrath - hade svårt att slå an.

Ändå var det paradoxalt nog en sovjetisk kulstötare som sedan kom att bli den store "marknadsföraren" av tekniken genom att vara först att använda rotationen på den internationella scenen.

Vem var det? Vad blev hans främsta meriter?

SVAR:
Aleksandr Barysjnikov. Främsta meriten är förstås världsrekordet 22.00 från 1976 men det blev också bl a två OS-medaljer (silver 1980 och brons 1976).
Men den verkligt historiskt betydelsefulla insatsen gjorde han på OS 1972 då han visserligen slogs ut i kvalet men ändå hann inspirera USA:s Brian Oldfield att tända på alla cylindrar för rotationstekniken (som alltså hade använts av John McGrath redan 1968, men som sedan hade glömts bort i USA).



17. Av någon märkligt anledning florerar i Sverige missuppfattningen att Ann-Louise Skoglund med sitt EM-guld 1982 i Athen skulle ha varit den allra första att vinna ett internationellt mästerskap på 400m häck.

Så var det inte alls! Vem var den första internationella mästaren på kvinnliga långa häcken? Namn, mästerskap, år?

SVAR:
Tatiana Zelentsova på EM 1978, tiden 54.89 (då världsrekord) är fortfarande klart gångbar (hade t ex räckt till final vid VM i Moskva i somras).



18. Precis som det gamla Sovjet är Ryssland mycket starkare i kvinnlig friidrott än i manlig. Se bara utfallet på OS i London där Uchovs guld i höjd var deras enda manlige medalj medan kvinnorna samlade in fem guld, fyra silver och fem brons!

Några grenar har varit extra stabilt framgångsrika på senare år. I vilka har Ryssland tagit minst silver i samtliga de sex senaste globala seniormästerskapen (dvs fr o m VM 2005)?

SVAR:
De sex mästerskapen i fråga är alltså VM 05, VM 07, OS 08, VM 09, VM 11 och OS 12.
I manlig höjd blev det i tur och ordning: Delat silver (Rybakov), silver (Rybakov), guld (Silnov), guld (Rybakov), silver (Dmitrik) och guld (Uchov).
På kvinnliga 3000m hinder: Silver (Volkova), guld-silver (Volkova, Petrova), guld (Galkina), silver (Zaripova), guld (Zaripova) och guld (Zaripova).
I kvinnlig längd: Silver (Kotova), guld-silver (Lebedeva, Koltjanova), silver (Lebedeva), silver (Lebedeva), silver (Kutjerenko) och silver (Sokolova).
Intressant är att alla dessa tre imponerande sviter alltså sprack på hemmaplans-VM 13! Ja, i kvinnlig längd sprack den egentligen redan i starten genom att Kotova sommaren 2013 blev retroaktivt dopingdiskad.



19. Det har funnits många lysande ryska kvinnliga friidrottare men den mest enastående karriären sett till kombinationen av dess längd, repertoarbredd och utdelning i rekord och medaljer tillhör Irina Privalova.

För vilket blev hennes slutgiltiga facit från OS, VM, IVM, EM och IEM i form av medaljer och poängplatser? Redovisa hennes grenstarter mästerskap för mästerskap!

SVAR:
Listan är osannolikt lång och innehållsrik. I kronologisk ordning:
EM 1990: 6:a 100m
IVM 1991: 1:a 60m, 2:a 200m
VM 1991: 4:a 100m, 4:a 200m, 2:a 4x100m
OS 1992: 3:a 100m, 4:a 200m, 2:a 4x100m
IVM 1993: 2:a 60m, 1:a 200m
VM 1993: 4:a 100m, 3:a 200m, 1:a 4x100m, 2:a 4x400m
EM 1994: 1:a 100m, 1:a 200m, 2:a 4x100m
IVM 1995: 1:a 400m
VM 1995: 3:a 100m, 2:a 200m
OS 1996: semi 100m, kvart 200m, 4:a 4x100m
IVM 1997: 6:a 60m
EM 1998: 2:a 100m, 1:a 200m, 3:a 4x100m
VM 1999: kvart 100m
OS 2000: 1:a 400m häck, 3:a 4x400m
Summerat:
Individuellt: 7 guld, 4 silver, 3 brons, 4 fjärde, 2 sjätte
Stafett: 1 guld, 4 silver, 2 brons
Hon tog alltså medaljer på 60m (där hon fortsatt har världsrekordet på 6.92), 100m, 200m, 400m, 400m häck, 4x100m och 4x400m. Och då skall man veta att hon dessutom var en ytterst lovande längdhoppare (6.45 som 15-åring) och 100m häck-löpare, att hon 2003 satsade på 800m (gick väl sådär, 2:09) och att hon så sent som 2009 (som 40-åring) gjorde 7.40i/11.91/23.99 på sprint.


20. Kvinnligt stavhopp har Ryssland - framförallt förstås genom Jelena Isinbajeva - dominerat rekordutvecklingen länge både ute och inne.

Vem var den senaste icke-ryska innehavaren av ett stavvärldsrekord? Och hur länge sedan var det?

Och vem var den första ryskan att sätta ett världsrekord i stav? Och när hände det?

SVAR:
Stacy Dragilas 4.81 noterades den 9 juni 2001 och stod sig i drygt två år till dess Isinbajeva gjorde 4.82 den 13 juli 2003.
Men första ryskan med ett världsrekord var ändå Svetlana Feofanova som med 4.64i under 6 dagar i februari 2001 "lånade" rekordet från Dragila.
Detta alltså för "totalrekordet" (= ute och inne sammanräknat".
PS. Sedan frågan ställdes julen 2012 har Jenn Suhr kapat åt sig inomhusrekordet med sina 5.02 i mars 2013.