Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Torsdag 15 november 2018

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Julfrågesporten 2017



"Årets gren" är inget pris som delas ut på Friidrottsgalan men om det faktiskt hade varit det skulle det nog i år ha gått till diskus. Och inte alls bara för att Daniel Ståhl blev VM-tvåa och statistiketta i världen med nya svenska rekordet 71.29.

Nej, det som gjorde 2017 till ett diskusår utöver det vanliga var att vi även hade ytterligare en VM-finalist (Simon Pettersson), tidernas bästa manliga SM (57.88 gav bara 6:e plats) och tidernas bästa juniorkull på flicksidan (tre 98:or över 50 toppat av nya rekordet 54.91).
 

Så nog är diskuskastning väl kvalificerat för att bli tema för friidrott.se:s Julfrågesport anno 2017! Som vanligt kommer frågorna att gälla diskuskastning i stort, det blir alltså djupdykningar i historien både nationellt och internationellt.
 

-------


OBS: Om inget annat anges gäller frågorna endast seniormästerskap. Och definitionen av "friidrott" är den svenska, dvs utan att räkna in gång.

 



1. Att ett rekordresultat är något alldeles extra är så självklart att det inte behöver sägas. Så visst var Daniel Ståhls 71.29 på Sollentuna GP värt beteckningen "fullträff" (även om coachen säkert såg tekniska detaljer som kunde ha gjorts ännu bättre ...). Att svenska rekordet förbättrades med 3 cm är välkänt men med hur många cm höjde Daniel sitt eget personliga rekord i det kastet?

SVAR:
Daniels personliga rekord när tävlingen skulle starta var 68.72 från SM 2016 men det höjde han sedan i första omgången nu med 16 cm till 68.88. Så när rekordkastet 71.29 kom i tredje omgången innebar det att han faktiskt förbättrade sitt aktuella pers med 2.41!



2. Daniels VM-silver är den främsta svenska diskusinsatsen någonsin i ett VM. Vad var vår tidigare bästa VM-placering i diskus? Ange placering, namn och år!

VM-historien är ju förhållandevis kort med starten 1983 (vilket bl a innebar att Ricky bara fick en chans) så det finns anledning att vidga frågeställningen till hur det tidigare gått som bäst för Sverige i diskus på ett OS? Ange placering, namn och år!

SVAR:
Bästa tidigare VM-placeringen var Daniels egen 5:e plats i Beijing 2015. Dessförinnnan hade vi bara haft en enda manlig finalist, Stefan Fernholm som kom 12:a 1995 på Ullevi. Och nu 2017 kom alltså vår 3:e finalist i Simon Pettersson (11:a). Men vår mesta VM-finalist finns på den kvinnliga sidan genom Anna Söderberg som tog tre finalplatser: 8:a 2003 samt 11:a 1997 och 2005.

Sedan VM tillkom 1983 har OS-utdelningen i manlig diskus varit ungefär som på VM med Stefan Fernholm 8:a 1984 och Axel Härstedt 10:a 2016. Längre bakåt i tiden har vi ytterligare ett 10-tal topp-8-placeringar men Ricky Bruchs brons i München 1972 är den enda medaljen. Vår särklassigxa kvinnliga OS-topp är Ruth Svedberg genom bronset 1928 i Amsterdam.



3. Guldet i London gick som bekant till Litauen tack vare Andrius Gudzius. Hur har Litauens tidigare medaljutdelning i globala diskusmästerskap (OS och VM) sett ut? Ange valör, namn och år.

SVAR:
Litauen har haft en lysande period i manlig diskus under de senaste tre decennierna tack vare Romas Ubartas (pers 70.06), Vaclovas Kidykas (pers 68.44, nu tränare för Gudzius) och framförallt Virgilijus Alekna (pers 73.88!).

Redan i slutet av 1980-talet tävlade Ubartas och Kidykas på EM, VM och OS fast Litauen då var bara en (liten) del av Sovjetunionen och de fortsatte in på 90-talet för det då självständiga Litauen. Ubartas var den något bättre med OS-silver för Sovjet 1988 och guld fyra år senare för Litauen medan Kidykas bästa globala placering kom att bli 5:e platsen på VM 1999. 

Men det stora namnet är Alekna som på OS 1996-2012 hade placeringarna 5-1-1-3-4 och på VM 1997-2011 placeringarna 2-4-2-1-1-4-4-6! Dvs fyra globala guld, två silver och ett brons - plus fyra 4:e platser, en 5:e och en 6:e! Så Gudzius har trots guldet nu i London en del att jobba på om han vill utmana Alekna om att vara Litauens mest meriterade diskuskastare ...



4. Att världens bästa diskusbröder är olympiska mästarna Robert och Christoph Harting är odiskutabelt. Lika självklart har Niklas och Leif Arrhenius varit vårt mest framstående svenska brödrapar. Men vilka är våra därnäst tre bästa svenska brödrapar räknat på summan av personliga rekorden? Namn, pers, år och perssumma?

SVAR:
Det finns även en tredje broder Arrhenius - Daniel med 56.32 '03 som pers - så man toppar även kategorin "svenska brödratrios". Men i det här sammanhanget gällde frågan förstås familjer där varje familj får räkna sina två bästa. Då ser placeringarna 2-4 ut så här:

117.38 Viktor (59.37 '17) och Jakob (58.01 '17) Gardenkrans
113.50 Linus (57.70 '00) och Axel (55.80 '94) Bernhult
112.82 Robert (57.09 '11) och Tobias (55.73 '01) Melin

Ganska tajt om 4:e platsen för tätt därbakom kommer:
112.34 Lars (65.42 '87) och Mats (46.92 '77) Sundin
112.10 Roger (60.26 '82) och Robert (51.84 '80) Axelsson



5. Två självklara följdfrågor är hur det ser ut med systrapar och bror/systerpar i diskus? Vilka är våra två bästa svenska par av vardera konstellationstypen enligt samma beräkningsmetod? 

SVAR:
Systrar:
95.61 Lina (50.24 '14) och Hanna (45.37 '11) Bengtson
89.73 Lydia (48.23 '17) och Alma (41.50 '12) Sundin
Bror-syster:
111.91 Anders (54.52 '90) och Annika (57.39 '00) Larsson
108.26 Micael (54.89 '16) och Emma (53.37 '16) Ljungberg



6. Idrottsgener går som bekant ofta i arv mellan generationerna och vi har faktiskt ett exempel där två diskuskastare med förälder/barn-relation båda tagit SM-guld i diskus och också båda blivit "Stora Grabbar". Vilka handlar det om?

SVAR:
Gunnar Bergh (pers 51.72 '36) och Wivianne Bergh-Freivald (pers 52.65 '64, stod sedan som svenskt rekord i nästan 30 år) blev Stora Grabbar nr 85 resp 206. Båda var OS-finalister (7:a 1936 resp 12:a 1960) och tog sju  resp sex SM-guld.



7. Det har alltid upplevts finnas en stark koppling mellan diskus och kula trots att det rent tekniskt är två ganska olikartade grenar. Faktum är att det historiskt är ganska sällsynt med aktiva som med samma ambition bedrivit båda grenarna parallellt på internationell elitnivå.

Det vanliga är att man - ungefär som Daniel Ståhl gjort - satsat på endera och kört den andra som en slags avancerad "sidohobby". Men självklart har det funnits undantag.

Så vilka män och kvinnor har i modern tid - definierat som "efter Andra världskriget", dvs sedan 1948 - varit i final (som här skall tolkas som placerad topp-12) i både kula och diskus på samma OS eller VM? Ange namn, mästerskap, år och placering i resp gren (kula först).

SVAR:
Män:
OS:
1952: Otto Grigalka URS 4:a & 6:a
1952: Roland Nilsson SWE 5:a & 7:a
1984: Erik de Bruin NED 8:a & 9:a
2008: Rutger Smith NED 9:a & 7:a
(Anm: Detta var placeringarna "på plats" i Beijing, sedan har retroaktiva dopingdiskningar på konkurrenter gjort att Smith flyttats upp till först 8:e och sedan 7:e i kula!)
VM:
1995: John Godina USA 1:a & 10:a
1997: John Godina USA 1:a & 5:a
1999: Andy Bloom USA 4:a & finalist (en av tolv finalkvalade, dock utan placering där p g a tre ogiltiga kast)
2007: Rutger Smith NED 3:a & 3:a

Kvinnor:
OS:
1948: Micheline Ostermeyer FRA 1:a & 1:a
1948: Paulette Veste FRA 4:a & 10:a
1948: Ingeborg Mello ARG 9:a & 8:a
1952: Marianne Werner GER 2:a & 9:a
1952: Yvette Williams NZL 6:a & 10:a
1956: Earlene Brown USA 6:a & 4:a
1956: Marianne Werner GER 3:a & 10:a
1956: Nadya Kotlusek YUG 8:a & 12:a
1960: Tamara Press URS 1:a & 2:a
1960: Earlene Brown USA 3:a & 6:a
1960: Valerie Young NZL 4:a & 10:a
1964: Tamara Press URS 1:a & 1:a
1976: Faina Melnik URS 10:a & 4:a
1980: Margitta Pufe GDR 3:a & 5:a
1980: Zdenka Bartonova (Silhava) TCH 10:a & 11:a
1984: Gael Martin AUS 3:a & 8:a
1984: Venissa Head GBR 6:a & 7:a
1984: Florentz Craciunescu ROU 8:a & 3:a
1984: Lorna Griffin USA 9:a & 12:a
1988: Svetla Mitkova BUL 10:a & 4:a
1988: Zdenka (Bartonova) Silhava TCH 11:a & 6:a

VM:
1983: Zdenka Bartonova (Silhava) TCH 9:a & 6:a
1987: Svetla Mitkova BUL 9:a & 5:a

Totalt sett alltså ett stort kvinnligt övertag - nästan tre gånger så många - men det skapades för ganska länge sedan: Det är hela trettio år sedan sist med en kvinnlig global finaldubbel.

Bland männen är John Godina och Rutger Smith de moderna undantagen som "bekräftar regeln" att man specialiserar sin elitsatsning. Men visst skulle det vara spännande att se en sådan som Ryan Crouser prova på. Han körde ju den på UVM 2009 då det blev guld i kula och silver i diskus.



8. Och vilka svenskar/svenskor har under samma tidsperiod startat i både kula och diskus i samma OS, VM eller EM? Ange här namn, mästerskap, år och ev finalplacering i resp gren.

SVAR:
OS:
1952: Roland Nilsson 5:a kula & 7:a diskus
1956: Erik Uddebom 6:a kula & 14:e diskus
1960: Erik Uddebom kval kula & kval diskus
VM:
1987: Lars Sundin kval kula & kval diskus
EM:
1954: Roland Nilsson 4:a kula & 5:a diskus
1969: Ricky Bruch kval kula & 2:a diskus
1982: Gunnel Hettman 11:a kula & 16:e diskus
2010: Niklas Arrhenius kval kula & kval diskus
2012: Leif Arrhenius kval kula & kval diskus

Alltså bara fyra gånger på global nivå varav ingen de senaste trettio åren.



9. Sommarens VM-finalist Simon Pettersson har bara satsat på diskus i drygt fyra år efter att dessförinnan ha varit allroundfriidrottare som tränade för mångkamp och som tävlade i snudd på alla grenar utom långdistans. Bl a har Simon sju USM/JSM-medaljer - inkl två guld - i tresteg!

Men Simon är faktiskt inte förste svenske 60m-man i diskus med ett förflutet som trestegshoppare av hygglig nationell klass. Vem var föregångaren?

SVAR:
Faktum är att beskrivningen ovan passar in på inte en utan två av våra 60m-kastare!

Dels på Fredrik Mäkk (pers 61.86 '96) som vid Ungdomsfinnkampen 1990 skulle kasta diskus, men som då dessutom fick hoppa in i tresteg efter ett sent återbud - och gjorde hela 14.04!

Dels på Lars Holmblad (pers 60.24 '79) som faktiskt började som trestegshoppare (pers 13.49 '67) och inte startade sin diskuskastsatsning förrän som 25-åring.

Anm: Ingen som skickat in svar på frågesporten har hittat båda Fredrik och Lars. Men eftersom frågan var så formulerad att det framstod som det bara fanns ett svar har det bedömts som helt rätt oberoende av vilket av svaren som getts!



10. Att Anna Söderberg på alla sätt är Sveriges främsta diskuskasterska genom tiderna är odiskutabelt. Vid sidan av ett svenskt rekord långt bättre än tvåans samlade hon ju bl a på sig inte mindre än 20 raka SM-guld 1993-2012.

Vilken var den största och vilken var den minsta SM-segermarginalen för Anna under dessa två decennier som Sverige-etta? Ange år, marginal och vem som kom tvåa.

SVAR:
Störst: 9.33 - alltså närmare 10 m - 1999 där Anna hade 61.42 och 2:an Annika Larsson 52.09.
Minst: 0.02 - alltså bara 2 cm - 2011 där Anna hade 50.05 och 2:an Sandra Andersson 50.03. Alltså lika tätt som det var om det manliga VM-guldet i somras!



11. Ganska otacksamt läge alltså för alla övriga svenska diskustjejer verksamma under "Anna Söderberg-eran". Kanske framförallt gällde det Annika Larsson som hamnade i rollen som snudd på "evig tvåa". Hur många gånger skulle Annika skulle ha varit svensk mästarinna om inte Anna funnits med?

Dvs ange vilka år som Annika tog SM-silver bakom Anna Söderberg.

SVAR:
Annika tog silver bakom Anna varje år 1994-2005, dvs 12 år i rad. Vilket innebär att Annika - som vann 1991 - skulle ha kunnat vara 13-faldig svensk mästarinna om det inte varit för Anna!



12. Förresten: Med hur mycket totalt under sin karriär förbättrade egentligen Anna Söderberg det svenska rekordet? Dvs vad var det gällande rekordet (resultat, namn, år) när Anna satte sitt första rekord och vad blev hennes slutliga notering?

SVAR:
Annas första svenska rekord var 58.74 gjort i Göteborg den 30 juli 1994. Den tidigare toppnoteringen - 58.56 av Karin Colberg - var faktiskt bara en dryg månad gammal (från 25 juni 1994).

Just 1994 var f ö ett speciellt år i grenen eftersom även Annika Larsson (56.16) då överträffade det rekord (Karin Colberg 55.30) som hade gällt när året började.

Annas sista - och ännu gällande - svenska rekord var 64.54 gjort i norska Aremark den 31 juli 1999. Det innebär att hennes totala förbättring var i det allra närmaste sex meter (5.98)!



13. Ricky Bruch kändes på alla sätt och vis väldigt starkt förknippad med Skåne. Men faktum är att han inte riktigt hela karriären tävlade för skånska föreningar. Vilka o-skånska klubbadresser hade Ricky?

Ännu mer oihågkommet är förmodligen att han faktiskt även hade en sejour vid ett amerikanskt universitet. Den blev dock så kort att han aldrig hann med att tävla för skolan därborta innan han flyttade hem. Vilket var universitetet?

SVAR:
Ricky bytte under sin karriär klubb nio gånger och representerade totalt sju olika klubbar: Malmö AI -'71, IFK Helsingborg '72, Malmö AI '73-'74, Österhaninge IF '75, IFK Helsingborg '76, KA 2 IF '77-'79, Hässleholms AIS '80-'82, IK Diskus '83, Malmö AI '84-'86, Heleneholms IF '87.

Av dessa klubbar var alla skånska utom två: Österhaninge IF och KA 2 IF. Vad gäller IK Diskus var det en klubb som Ricky själv startade, men som bara levde under ett år.

Det var på University of New Mexico i Albuquerque som Ricky tillbringade höstterminen 1967. Men han trivdes inte alls och flyttade hem igen efter några månader och redan i mars 1968 skapade han sensation genom att bli förste svensk över 60 vid en kasttävling på Malmö Stadions kastplan.




14. Ricky jagade rekord - snarare än medaljer - under hela sin karriär men bortsett från svenska rekord var han inte så lyckosam. Men ett officiellt godkänt världsrekord blev det i alla fall. Det kom på DN Galan på Stockholms Stadion 1972 då Ricky tangerade det gällande rekordet 68.40.

Men även det rekordet blev omdiskuterat eftersom kastet först utannonserades till 68.38 - alltså 2 cm kortare än rekordet. Det var inte förrän efter tävlingen som det plötsligt meddelades att det hade genomförts en extra kontrollmätning och att resultatet då blivit 68.40.

På den här tiden fanns ännu inte någon elektronisk mätning utan allt gjordes "för hand" med stålmåttband. Förklaringen som gavs var att temperaturen sjunkit något på kvällen och att stålmåttbandet dragit ihop sig något och därför gett ett något bättre resultat.

Är det verkligen möjligt? I så fall borde man väl alltid ha förvarat måttbanden i kylskåp för att få så bra resultat som möjligt? Eller åtminstone borde det väl stå något i regelboken om mätproblematiken när man tävlar i olika väder?

I verkligheten kan man på alla måttband se en märkning för vilken temperatur det är kalibrerat. Den temperaturen är normalt +20 grader C. Är det varmare än så blir resultaten alltså litet för dåliga och är det kallare litet för bra.

Men hur stor är den effekten egentligen? Har den alls någon praktisk betydelse? Kan den förklara det som hände med Rickys rekordkast. Mer konkret: Vilken temperaturskillnad måste till för att det skall bli 2 cm i mätskillnad på drygt 68 m? 

SVAR:
Olika material påverkas olika mycket av temperaturförändringar men generellt gäller att metallföremål blir längre när det blir varmare och kortare när det blir kallare. Men eftersom inget sägs speciellt i friidrottens regler om att man skall ta hänsyn till detta vid måttbandsmätningar är effekten väldigt liten på de resultatlängder (klart mindre än 100 m) som är aktuella.

Däremot är temperatureffekten något som måste vägas in när man med måttband lägger ut kalibreringssträckor (oftast mellan 300 och 500 meter) för mätning av landsvägsbanor.

Vad gäller just stål är för en 10 m-längd effekten per celsiusgrad 0.12 mm för vanligt stål resp 0.16 mm för rostfritt stål. På en längd av 68.40 m blir det 0.082 cm resp 0.109 cm per grad. Så för att det skall bli så stor förändring som 2 cm krävs att temperaturen förändras ca 24 resp 18 grader. Vilket förstås är helt orimligt.

Men riktigt så enkelt kan teorin ändå inte avfärdas. För man skall veta att enligt då (1972) gällande regler avrundades alla mätresultat nedåt till jämna cm. Dvs om man hamnade precis kring ett sådant streck kunde en mycket mindre skillnad "blåsas upp" till 2 cm.

Och det var enligt vad som uppgavs då precis det som hände: Vid första mätningen blev det 68.398 - som avrundades till 68.38 - medan det vid andra mätningen blev 68.405 - som avrundades till 68.40. Så den "verkliga" skillnaden skulle ha varit inte 2 cm utan 0.7 cm. Vilket krymper en förklarande temperaturdiff till 6-8 grader - fortfarande dock alldeles för mycket för att stämma med det verkliga vädret den kvällen i Stockholm.

Men i själva verket fanns det ingenting som behövde "förklaras". Vid två separata måttbandsmätningar på dryga 68 m ute på en gräsmatta är det nämligen inte ett dugg märkligt att få en diff på några millimeter. Skulle man ha gjort en tredje separat mätning hade den säkert gett varken 68.397 eller 68.405.

Den intressanta frågan gäller egentligen hur man motiverade att man skulle göra om mätningen. Självklart hade man ju varit så noggrann man kunde redan första gången - varför skulle då en ommätning en bra stund senare betraktas som mer tillförlitlig? 

Visst innehåller historien en del "kontrollmätningar" av rekordkast men de motiveras då av att man inte haft stålmåttband i första mätningen. Ett väl använt "mjukt" måttband kan nämligen ha töjt sig en hel del, så sådana ommätningar brukar ge några cm - det finns fall på över 1 dm - "bättre" (= längre) resultat.

Men här var det alltså stålmåttband från första början så det fanns inget sakligt skäl att göra en "kontrollmätning" efteråt. Man kan fundera på om någon ens kommit på tanken om det inte hade varit Ricky och i Sverige. Men nu blev det så och IAAF accepterade alltså den andra mätningen som den giltiga och Ricky fick sin - alls inte oförtjänta - plats i världsrekordhistorien.


 

15. Apropå världsrekord med svenska kopplingar: Ricky satte sitt rekord i Sverige, så där var det dubbla kopplingar.

a) Men vilka svenskar mer än Ricky har tagit sig in den officiella världsrekordhistorien i diskus?

b) Och har det varit någon utländsk kastare som satt ett officiellt godkänt världsrekord i Sverige?

På båda frågorna skall svaren förstås innehålla namn, resultat, plats och datum.

SVAR:
a) Bara Harald Andersson med 52.42 i Oslo den 25 augusti 1934.

b) Nej, Rickys 68.40 på DN Galan 1972 på Stockholms Stadion är faktiskt det enda godkända diskusvärldsrekord som presterats på svensk mark.

Nio år senare (1981) på samma tävling på samma plats trodde alla att de sett ett nytt världsrekord när USA:s Ben Plucknett skickade väg diskusen till 72.34. Men det resultatet blev aldrig godkänt då det senare framkom att Plucknett i början av samma år hade lämnat ett positivt dopingprov vid en tävling i Nya Zeeland.

Dessutom gjorde Jay Silvester 70.04 i Ystad 1971 när hans eget gällande värlsrekord var 68.40. Tävlingen - där Ricky som 2:a hade 67.92 och 3:an 35.62 - var emellertid lokalt sanktionerad som "granndistrikts" och alltså inte öppen för utländska deltagare enl dåvarande regler. Därför gjordes aldrig någon rekordanmälan.

Frågan är hur man ställt sig om det hade varit den regelmässigt "behörige deltagaren" Ricky som överträffat världsrekordet den dagen? Hade det påverkat rekordmässigheten för Rickys kast att Silvester varit med "utom tävlan"? 



16. Sverige har alltså inte varit speciellt drivande i den globala rekordutvecklingen, men har vi inte ändå alltid varit ganska bra på att "hänga på"? För att få en indikation på svaret på den frågan kan man titta på tiden som förflöt mellan att världsrekordet resp svenska rekordet nådde olika nivåer.

Hur ser det t ex ut för manlig diskus vid nivåerna 50, 55, 60, 65 resp 70 meter? Dvs när (vilka år) passerade världsrekordet dessa gränser och när gjorde svenska rekordet det?

SVAR:
50m: Eric Krenz '30 resp Harald Andersson '34 (dvs 4 år)
55m: Adolfo Consolini '48 resp Lars Haglund '62 (14 år)
60m: Jay Silvester '61 resp Ricky Bruch '68 (7 år)
65m: Ludvik Danek '65 resp Ricky Bruch '69 (4 år)
70m: Mac Wilkins '76 resp Ricky Bruch '84 (8 år)



17. Våren 2001 krossade Niklas Arrhenius det gällande high school-rekordet med 1.61 kg-diskusen när han förbättrade det från 68.63 till 71.40. Hur länge överlevde det rekordet? Dvs vilket år slogs det och vilket namn ersatte då "Niklas Arrhenius" i den rekordlistan?

SVAR:
Den som tog över rekordet var Mason Finley - just det, den otippade VM-trean från London i augusti! - som i april 2009 noterade 72.08 (mätt i fot och tum 236-6) vid en tävling i Colorado. Finley i sin tur tappade rekordet bara två år senare när Ryan Crouser - just det, OS-vinnaren i kula i Rio 2016! - gjorde 72.40. Dessa två är dock de enda som under de snart 17 år som gått har överträffat Niklas' 71.40!



18. Antalet friidrottsintresserade som har egna minnen av amerikanen Al Oerter har numera krympt rejält eftersom hans storhetstid inföll för mer än ett halvt sekel sedan. Men Oerters position som en av diskushistoriens allra största lär bestå för evigt.

För när kommer någon att kunna överträffa - eller ens matcha - hans fyra raka OS-guld (1956-1968)? Hur exceptionell den prestationen var får man ett bra perspektiv på av att gå igenom övriga friidrottsgrenar på jakt efter personer som vunnit samma gren fyra OS i rad.

Vilka är det egentligen från andra friidrottsgrenar som lyckats matcha Oerter i det avseendet?

SVAR:
Den ende som förmått kopiera Oerters "fyra raka OS-guld under en 13-årsperiod" är Carl Lewis som gjorde det i längdhopp 1984-1996. Väldigt nära denna exklusiva kvardrupel:

* Sovjetiske trestegshopparen Viktor Sanejev som vann 1968, 1972 och 1976 och som sedan hemma i Moskva 1980 tog silver slagen med 11 cm av Jaak Uudmäe.

* Tjeckiske spjutkastaren Jan Zelezny kom 2:a 1988 slagen med 16 cm av Arto Härkönen och vann sedan 1992, 1996 och 2000!

Sedan fanns det också aktiva som missade ett eller flera OS p g a politiska bojkotter. Det drabbade sådana som Javier Sotomayor (1984, 1988), Edwin Moses (1980), Sergej Bubka (1984) och Jurij Sedych (1984). Ingen av dem hade visserligen mer än två faktiska guld men deras samlade OS-karriärer hade kunnat gestalta sig annorlunda "om inte om hade varit".




19. I hur många tävlingar - hittills - har Daniel Ståhl kastat längre än tränaren Vésteinn Hafsteinssons personliga rekord??

SVAR:
Vésteinns personliga rekord (tillika isländska rekord) är 67.64 '89. Den längden överträffade Daniel en gång 2016 (SM 68.72) och åtta gånger 2017 (bl a VM-finalen, SM, Sollentuna GP, Oslo och Stockholm DL). Dessutom tangerade Daniel en gång med sina 67.64 i VM-kvalet i London.




20. Inte sällan brukar idrottspsykologer prata om förekomsten av en idrottslig "ketchupeffekt", dvs att sedan en resultatgräns ("drömgräns") väl passerats av en person följs denne snabbt av många andra. Det klassiska exempel man brukar hänvisa till är "Drömmilen", men det är ett väldigt dåligt exemplet eftersom det faktiskt inte ens är sant (dvs Bannister fick aldrig någon flodvåg av efterföljare)!!

Hur har det sett ut i diskus? Har man där kunnat se någon "ketchupeffekt" när drömgränser överträffats? Manliga 70m-gränsen tycks aldrig kunna bli någon vardagsvara - fortfarande inte ens 25 man över trots att "vallen" bröts för över 40 år sedan - så den är uppenbart mer fysisk än psykisk.

60m-kast är däremot numera ganska vardagliga internationellt, 2017 t ex överträffades gränsen av över hundra man. Men hur såg det ut i början? Fick barriärbrytaren snabbt många efterföljare? Konkreta frågor:

Hur lång tid förflöt mellan det första rekordmässiga 60m-kastet och det att gränsen överträffades av en annan kastare? Hur många 60m-kastare hade det blivit ett år senare? Två år senare? Tre år senare?

(Anm: Med "... år senare" avses "efter nästa års säsong". Ingen hänsyn skall alltså tas till exakta datum.)

SVAR:

Först över 60 "godkänt" blev Jay Silvester med 60.56 i Frankfurt den 11 augusti 1961. Men bara fem dagar senare var polske Edmund Piatkowski ynka 9 cm sämre hemma i Łódź.

Året efter (1962) fick de sällskap i "60m-klubben" av i tur och ordning Al Oerter (USA), Vladimir Trusenjov (URS), Bob Humphreys (USA), Rink Babka (USA) och József Scécsényi (HUN).

Alltså från noll t o m 1960, till två efter 1961 och till sju efter 1962. En utveckling som verkade bekräfta en "ketchupeffekt". Men det mönstret bröts och både 1963 och 1964 tillkom ytterligare bara en över dröm-60: Ludvik Danek (TCH) resp David Weill (USA).

(Anm: Jens Reimers (FRG) noterades för 60.06 i en tävling i juni 1964, men det resultatet blev aldrig godkänt - förmodligen p g a någon teknisk eller formell brist i arrangemanget - som tyskt rekord. Det står dock med i viss statistik från den tiden, så frågesportsvar som har med även Reimers har godkänts.)

Efter fyra år (= en hel olympisk cykel) hade man alltså inte blivit fler än nio, så lika litet som när det gällde "drömmilen" efter 1954 uppstod någon omedelbar "ketchupeffekt". Dvs utvecklingen hade inte bromsats av några påhittade "mentala spärrar" utan av den fysiska kapaciteten!




21. Under det s k "Kalla kriget" när en järnridå tvärs genom Europa separerade Väst från Öst väckte det stor medial uppmärksamhet när två kastare (varav den ena kastade diskus) från varsin sida av järnridån träffades på en tävling och blev blixtkära.

I den tidens politiska världsläge var det en egentligen helt omöjlig relation fullt jämförbar med Shakespeares Romeo och Julia. Vilka var de två huvudpersonerna, när träffades de och var det kärleken eller storpolitiken som "vann"?

SVAR:
Paret var USA:s Harold Connolly och Tjeckoslovakiens Olga Fikotová som träffades vid Melbourne-OS 1956 då de tog guld i slägga resp diskus. Efter en hel del politiska turer fick de faktiskt tillstånd att gifta sig nästa år. De bosatte sig i USA och fortsatte att tävla och gjorde tre resp fyra ytterligare OS. Men det blev inga fler medaljer.



22. I landskampen mot (dåtidens) Tjeckoslovakien i augusti 1964 på Stockholms Stadion chockade Lasse Haglund med att så när - det fattades bara 5 ynka cm - bli Sveriges första 60m-kastare. Det var mycket av en fullträff just då, men de följande åren upp producerade Lasse ytterligare ett antal 59m-resultat.

Men det där resultatet som började på en 6:a dröjde och dröjde. Ja, 60m-linjen fortsatte att bara bli snuddad så länge av honom att man nästan trodde att den aldrig skulle bli överträffad. Men till slut hände det! Vilket år klev Lasse till slut in i "60m-klubben"?

SVAR:
Det dröjde faktiskt nästan 10 år - till maj 1974 - innan Lasse passerade 60, men då var det ingen enstaka tillfällighet utan han fortsatte att leverera kast bortom 60m-linjen hela den sommaren och personliga rekordet höjdes totalt med nästan tre meter till 62.86!



23. Jo, förresten en sådan här frågesport med grentema blir väl inte riktigt komplett utan att också efterfråga Sveriges bästa 2-generationare i grenen. Alltså vilka toppar far/son, far/dotter, mor/son och mor/dotter vad gäller sammanlagda personliga rekord i diskus? Ange namn, pers (gärna med år) och perssumma.

SVAR:
Far-son:
124.77 Kenth (65.40 '80) och Viktor (59.37 '17) Gardenkrans
Far-dotter:
113.65 Lars (65.42 '87) och Lydia (48.23 '17) Sundin
Mor-son:
123.19 Taina (51.90 '88) och Daniel (71.29 '17) Ståhl
Mor-dotter:
94.32 Birgitta (40.34 '53) och Anna (53.98 '89) Östenberg