Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Lördag 5 december 2020

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Austin-Hamilton_4040-(2).jpg

På sitt första internationella seniormästerskap sprang Austin Hamilton hem ett brons. 

Från debutant till gigant


Han var jokern i vinterns stora mästerskap. Radade upp fullträff efter fullträff. Satte Europa på plats när han fällde sig som tredje man över mållinjen på 60 meter på IEM. Austin Hamilton seglade upp som sexa genom alla tider i Sverige efter bronsloppet i Belgrad.
Nu är han ännu en gång, utnämnd till Månadens Friidrottare.


– Det roligaste var att tävla. Jag brukade alltid komma sist, eller kanske näst sist, de andra var mycket snabbare än vad jag var. Tävla var allt vi gjorde så en gång… måste jag slå dem tänkte jag.

Sexåriga Austin och sina tre år äldre kusiner växte upp på Jamaica, de gjorde allt tillsammans och allra roligast var att tävla mot varandra. Fotboll och cricket var uppskattade sporter för den stora kusinskaran. Stafett var också ganska kul. Sen var det där med löpningen. Att fälla sig först över en uppritad linje i asfalten. Det var grejer det.
Austin växte upp men glädjen för tävlandet gick inte ner. Han började till slut träna friidrott. Sprätte iväg ett hopp i längdhoppsgropen, sprang lite längs långbanan. Vägde en kula i pojkhänderna. Austins dåvarande tränare var dock skeptisk efter grabbens bara 1-2 års träning i gruppen. Det var för mycket lekstuga över där Austin.

– De gillade inte mig för att jag lekte för mycket på träningarna. De sa åt mig att sluta komma på träningarna, berättar han.
 

”Brände under fötterna”

Austin lydde sin coach och sa adjö till träningsgruppen. Istället var han med under skolans årliga idrottsdag, en tävling där alla friidrottsgrenar fanns. Grenarna var uppdelade i färger, dra en färg och se vilken gren du får, var konceptet. Austins första friidrottstävling stod på spel: Låt det bli sprint, tänkte han.
 – Jag hamnade i grupp blå, det var min favoritfärg så jag var nöjd först, säger han och skrattar.
Det blev istället stolpe ut och 800 meter. Två varv på grusbanan i stekande sol väntade. På toppen av det skulle han löpa barfota.
 – Det gick inte bra alls, nej nej. Jag kom näst sist i tävlingen, riktigt dåligt. Jag kommer ihåg hur det brände under fötterna på sista varvet så mycket att jag inte kände dem.
 

Tillbaka på banan

När Austin fyllt 12 år bar det av mot Sverige. Mamma Latoya hade träffat dansken Claus Sörensen som bodde i Sverige och Austin flyttade då med.
– Det kändes väldigt konstigt att flytta och jag fattade inte språket. Hur man är på Jamaica är stor skillnad från hur man är i Sverige. Jag fick lära mig att vara lite mer dämpad.
I Sverige togs friidrottsträningen upp igen. Friidrott och fotboll blev det till en början. Men redan efter två år slutade han träna fotboll. Claus tyckte Austin hade talang inom sprinten men den dåvarande 12-åringen mindes träningarna på Jamaica och ville till en början inte ta upp det hela igen.
 – Jag kom ju ihåg hur träningen var på Jamaica, det var väldigt tuff träning. Men det var enklare i Sverige. Här gjorde man allt det roliga: Höjdhopp, längd och kula. Så jag tänkte, skit samma, jag kör.
Styvpappan Claus fick till slut sin vilja igenom och Austin kom med hjälp av en kompis i kontakt med närmsta klubb som fanns: IK Finish, klubben som senare gick över till att ingå i Öresund IF tillsammans med IK Pallas och Heleneholms IF.  2012 började Austin tävla för Malmö AI. Det var också i samband med denna övergång som han började bekanta sig med sprintgrenen mer seriöst.
– På Jamaica fick jag aldrig tävla i sprint eftersom jag inte var tillräckligt snabb. När jag kom hit var jag bara glad att jag fick tävla i grenen, säger han.
 

JVM Eugene

Det tog inte lång tid innan järnet började bli varmt. Med endast tre år av friidrott där träningen inte ens varit renodlad sprintträning tog Austin sig till sitt första internationella mästerskap som junior. JVM i Eugene, USA 2014.
På plats i USA var den unge sprintern mycket nervös.
Det var nu det gällde. Austin placerades i andra försöksheatet på 100 meter och lyckades, efter en något sämre reaktionstid än övriga fältet, gå vidare på tid efter 10.56 (fem hundradelar från pers). I semifinalen fick Malmösprintern möta tufft motstånd i form av startsnabba Trayvon Bromell (VM-brons året därefter). Svenskens 10.64 räckte inte till avancemang.
 – Efter Eugene var jag väldigt besviken. Jag fick tankar om att, vill jag bli bra behöver jag träna på Jamaica. Mamma sa att jag behövde gå klart min utbildning här i Sverige först och sedan fick vi se. Det lugnade mig lite, säger han.
Året därpå kom nästa chans. JEM i Eskilstuna 2015. Det var på hemmaplan och det var med landslagskompisarna Gustav Kjell, Tureberg och Emil von Barth, Ullevi. Austin hade dessutom pressat sin pers på 100 meter ytterligare sedan Eugene. 10.43 från sprintvänliga Skara hade placerat honom hundradelen efter Sveriges bästa junior på 100 meter, Erik Hagberg (10.42). Austin var hungrig.

Stafettlaget-4X100m_20150719_0792.JPG

Resultatet i stafetten i Eskilstuna hade ingen av killarna i laget räknat med.


Bästa - på 65 år

I nästintill perfekta vindförhållanden gick alla de tre sprintkillarna vidare från 100 meter försök till semi med Austin på 10.55 som snabbaste svensk. I semifinalerna skiftande det till motvind men svenskarna tog sig alla vidare till JEM-final. Dagen därpå - finaldag. I -1.0 knep Ullevisprintern Emil bronset och förhindrade den brittiska trippeln med tiden 10.64. Austin slutade femma med 10.72 före Gustavs 10.76. Avslutande JEM-dag blev något annat. Det nalkades 4x100 metesstafett där sprintkillarna + Malmös Thobias Nilsson Montler utgjorde det svenska laget. Och som killarna sprang!
Heattiden 40.01 var förutom överlägset snabbast tid från försöken även nordiskt juniorrekord!
Bara några timmar senare stod de på Ekängens Idrottsplats igen. Svenskarna sprang hem ännu ett toppresultat: 39.73. Tiden var en putsning på det nysatta rekordet och det första guldet i ett internationellt mästerskap som ett svensk stafettlag lyckats med på 65 år.
– Det var en riktigt rolig känsla, inget jag hade trott på. Jag visste att vi skulle sätta svenskt juniorrekord, men att det även skulle bli nordiskt juniorrekord hade jag inte räknat med, sa Austin Hamilton efter P19-laget blivit utnämnd till Månadens Friidrottare för juli 2015 för sin insats
 

I toppen av all-time-high

Han kvalade in till JVM i Bydgoszcz, Polen året efter (2016), satte säsongsbästa i försöken med 10.46. Austins semifinaltid 10.47 räckte dessvärre inte för att gå vidare. För final hade Austin behövt putsa sitt pers nedåt 10.37.
Juli gick mot sitt slut men Austin lyckades behålla formen och på Friidrotts-SM i Sollentuna månaden efter sprang han sin snabbade tid någonsin - 10.40. En tid som också betydde nytt svensk juniorrekord - nu före Erik Hagberg. En topptid han slog till med i semifinalen. Finalens topptider (Kling-Baptiste 10.27, Rose 10.37, Hamilton 10.39) rök däremot med i vindens för starka armar (+2.9).
Inomhussäsongen 16/17 närmade sig med stormsteg.

M100m_2574.JPG

Friidrotts-SM i Sollentuna gav två snabba lopp för Austin.

Fjärde februari droppade Austin sin första resultatbomb på 60 meter. Göteborgs Inomhus hade lockat flera av den svenska sprinteliten där bland annat Odain Rose och Sulayman Bah fanns i startlistan. Austin öppnade blygt med 6.98 från försöken, avancerade till A-finalen där marginalen mellan trean och ettan låg på endast två hundradelar. Austin gick vinnande ur striden på nya perset 6.69.
Friidrotts-SM i Växjö blev ett bakslag. Sluttiden 6.69 betydde dock två saker den lördagen: Tangering av det personliga rekordet och hans bästa placering någonsin i ett individuellt mästerskap. Austin åkte dock besviket hem med en silvermedalj runt halsen den eftermiddagen. Klart han ville ta det större klivet upp på prispallen, speciellt när tidsskillnaden upp till segraren Tom Kling Baptiste låg på två ynka hundradelar.
– Jag var lite sur att jag inte vann den tävlingen. Samtidigt  hade jag varit sjuk några veckor tidigare men jag ville vinna.

prispall_M_60m.jpg

Det var inte mycket som skiljde Austin och Tom åt i 60 metersfinalen i Växjö. 

"Aldrig känt så tidigare"

Men säsongen var inte slut. IEM i Belgrad väntade. Hur låg formen till egentligen?
– När mamma och mina syskon satt på läktaren kände jag att det skulle vara kul om jag åtminstone kunde gå vidare från försöken. När jag sedan sprang försöksloppet… Det kändes väldigt bra. Jag har aldrig känt så tidigare.


Tillsammans med Thorengruppens Odain Rose och Ullevis Sulayman Bah var de alla uttagna till IEM på 60 meter.
Lördag 4 mars. Klockan: 11.20. Sulayman först ut. Fyra i mål på 6.71. Heat tre, fjärde banan och en Austin Hamilton. Nu var det dags. Dags för första europeiska mästerskapet på seniornivå.
– När jag väl kom upp och slutade att accelerera såg jag vilken plats jag var på. Det kändes väldigt häftigt, en mäktig känsla. Men jag hade mer att ge.
Den häftiga känslan bar också frukt. En andraplats och perstiden 6.65 innebar direktkval till semin. Även 6.72 i sista heatet av Odain räckte för att ta sig vidare till semi. Sista svensk Sulayman tog sig vidare till semifinal på tid.
 

Historisk final

Semifinaler för tre svenskar väntade under lördagskvällen. Även efter denna omgång: Alla tre vidare. Odain 6.66, Austin 6.67 och Sulayman 6.72. Ett resultat som i sig blev historiskt då det aldrig varit tre svenskar i en internationell mästerskapsfinal i sprint samtidigt.
– Jag var nervös dagen innan tävlingen, så himla nervös. Jag kunde inte sitta still vid maten och då fick Karin (Torneklint) komma och snacka med mig lite. Även om hon satt där så var jag grymt nervös.
 

Vad hade du för taktik inför finalen?

 – Jag hade ingen riktig taktik. Jag var lite lugnare och tänkte att det var tre av oss och de hade jag redan tävlat emot massor av gånger. Jag hade tävlat mot (Richard) Kilty innan och jag visste hur snabb han var i starten. Det lugnade mig. 
Tiden för herrarnas 60 metesfinal var kommen. Odain på bana ett, Sulayman bana två och Austin sju. Startskottet gick, dålig start på Austin men han jobbade sig upp.
– Varje steg jag tog blev en påminnelse av all träning, allt slit jag gjort.
Austin hittade löpningen. Attackerade som en stridsvagn. Han fällde sig. Dunsade in i tjockmatten vid mittbanornas slut. Hann han fram, vem var först?
 

”Jag visste att du skulle ta det”

Det tog inte lång tid innan publiken förstått att det var britten Richard Kilty som tagit hem segern (6.54) och slovaken Ján Volko knipit silvret.. Men vem tog brons?
– Jag trodde jag var femma. Odain sprang över till mig och sa att han trodde jag hade det. Men jag sa nej.
Ett till namn blinkarde till på ljustavlan. Austin Hamilton 6.63 PB.
– Det var mitt namn! Jag var så himla glad. Äntligen hade jag fått resultat för all träning. Att min mamma var där… jag önskade att jag hade kunnat se hennes reaktion men hon satt så långt uppe. Det bästa var när jag träffade henne efteråt. Hon sprang fram till mig med armarna i luften. När hon såg mig sa hon: Jag visste att du skulle ta det. 

M-60m_9096.jpg

Tre av åtta var svenskar i 60 metersfinalen i Belgrad. 


Odain slutade fyra på samma hundradel men med två tusendelar ifrån bronset (6.628 / 6.630). Sulayman åkte på kramp precis innan starten och kunde därför inte trycka allt. Han sprang i mål som sjua på 6.97.
 

Vad sa din tränare (Jörgen Becke) efter loppet?

– Jag hade nog aldrig sett honom så glad. Jag hade bara tränat med honom i 8 månader och aldrig sett den sidan av honom. Han kramade om mig och sa, grattis Austin bra sprungit.
Och hur firade en kille som Austin en prestation som denna? På plats i Belgrad berättade han för Friidrottskanalen att han skulle ta det lugnt på hotellrummet med Sulayman, och kanske spela lite FIFA.
– Jag fick aldrig spela FIFA, eller jo, det gjorde jag lite senare med Saul (Sulayman Bah). Jag käkade massor av kakor, det gjorde jag! Och sen var vi på banketten efteråt.


Varför tror du att det gick så bra som det gjorde just då?

– På de andra mästerskapen jag varit med på hade jag inte lika mycket erfarenhet som nu. Tills nu har jag inte hoppat en enda träning, det har i så fall varit för man haft känningar eller varit sjuk, inget annat. Jag har tränat mer konstant och det har inte varit lätta träningar heller.

Austin-Hamilton_39.jpg

Skadefri + tuffträning är ingridienserna för sin egen framgång menar Austin.


Säsongens mål och planer

Den typiska träningslägerperioden har haft sin verkan. Utomhussäsongen är igång, dags att snöra på sig spiksen igen. Denna gång med 100 meter som gren. Vad är målen för denna säsong?
– Vi (Jörgen och Austin) snackar om att jag ska komma ner till 10.30. Det är min plan, mitt mål. Gör jag bättre är det bara roligt men jag satte detta för mig själv. Jag vill inte lägga för stor press. JEM i Polen är ett av målen också. Det är den viktigaste tävlingen för mig i år.
 

Vad skulle du säga är dina långsiktiga mål med friidrottskarriären just nu?

– Att komma under 10 sekunder, det är mitt största mål.

Just nu studerar Austin på gymnasiet där han valt att förlänga sin utbildning på grund av de tävlingar och träningsläger friidrotten ger. Efter utbildningen är komplett berättar Austin att han vill ta ett år och satsa helt på friidrotten och sedan se var det leder. Och om vägen leder tillbaka till Jamaica en dag?
– När jag lyckades på EM kände jag att jag kunde lita på min tränare och i det han säger. All den här oron av att inte kunna lyckas i Sverige gick bort. Sen vill jag inte lägga allt på en tävling, men nu känns allt väldigt bra.


Text: Frida Hogstrand
Foto: Deca Text och bild

>