Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Lördag 22 februari 2020

Resultat & Årsbästa

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Lisa Ring på väg in mot målet på Stockholms Stadion i Asics Stockholm Marathon. Foto: Deca Text & Bild

"Då kände jag att nu drar jag. Jag hade då en månad på mig att få in marafarten i kroppen och jag ville satsa på 2:45, för det kände jag var möjligt."


När Lisa Ring i slutet av november ställde sig på startlinjen i Valencia Marathon hade hon ett tydligt mål: att springa de 42 195 meterna på 2:45. Det klarade hon. Utan några som helst problem faktiskt. Sluttiden blev 2:40:29, bara en och en halv minut från kvalgränsen till VM i London och personligt rekord med över elva minuter. Lisa Ring är ett självklart val till Månadens friidrottare i november!

När NocOuts Lisa Ring sprang Asics Stockholm Marathon i juni stannade klockan inne på Stockholms Stadion på 2:52:04. Det var då nytt personligt rekord för 23-åringen som började satsa på löpning för bara några år sedan. Men rekordet skulle inte stå sig mer än till nästa maraton hon genomförde ett knappt halvår senare.

I mitten av september sprang hon Köpenhamns halvmaraton och fick där bekräftat att sommarens träning givit effekt. Lisas sluttid blev 1:17:21, en bra tid tyckte hon då. När sedan terräng-SM avgjordes i regn och rusk i Västerås i slutet av oktober fortsatte hon att prestera. Lisa blev fyra på den långa banan och var nöjd med sin insats.

– Och då tänkte jag att nu lägger jag ner säsongen, det var liksom bra då, berättar hon när friidrott.se ringer upp henne under ett joggingpass i skogen.

Men efter lite funderande så kände hon att det fanns något i kroppen som hon ville få ut. Formen fanns där och det gällde att hitta ett lopp där hon kunde göra bästa möjliga prestation.

”Nu drar jag”

Valet föll på Valencia Marathon som inföll under den enda perioden under hösten där hon hade en lucka i skolschemat.

– Då kände jag att nu drar jag. Jag hade då en månad på mig att få in marafarten i kroppen och jag ville satsa på 2:45, för det kände jag var möjligt.

Lisa vann Ultravasans 45-kilometerslopp i somras och hon berättar att när hon då passerade 42 195 meter, och alltså hade knappt tre kilometer kvar av loppet, kändes allt väldigt bra. Därför hade hon goda förhoppningar om att kunna få till ett riktigt bra lopp i Valencia.

– Det finns ju en bättre maratid än 2:52 kände jag, så jag gick för 2:45 och försökte sova ordentligt och verkligen fokusera. Och det gav ju resultat, konstaterar Lisa.

Lisa åkte ensam till Valencia men fick sällskap av andra Linköpingslöpare. Foto: Privat 

Ensam i Valencia

Lisa åkte ensam till Valencia och hade planerat för att göra hela loppet själv. Planen var att springa varje ”femma” på drygt 19 minuter och inte förivra sig i starten.

– Men jag fick lite draghjälp då Akele från Linköping också var där.

Hon hakade på en av de manliga Akelelöparna och samarbetade med honom i ungefär två mil. Men hon kände att formen verkligen var bra, frånskjutet fungerade och allt fanns där, så tillslut drog hon ifrån sin medlöpare.

– Jag slutade egentligen kolla på klockan. Jag kollade passertider och märkte att jag hade marginal och kände då att jag skulle pressa ut allt.

Hon kom ifatt en löparkompis från Linköping som sa åt henne att våga trycka på.

– Så då gjorde jag det, berättar Lisa som menar att hon verkligen fick in flytet och den fart hon ville ha. Det gjorde att hon kunde springa avslappnat under hela loppet. Kroppen kändes också fräsch fram till sista spurten.

– Jag hade en negativ split och försökte öka på slutet, och då märkte jag att jag låg på max. Men när jag väl var i mål, fick andas och fick i mig vatten, så kvicknade jag till ganska fort.

”Vill springa långt”

Trots sin ringa ålder har Lisa samlat på sig ganska stor erfarenhet av att springa maratonlopp. Hon har genomfört två maror i Stockholm och två vintermaror. Hon har sprungit trailmaran Kolmårdsrundan och Ultravasan. Dessutom har hon vid flera tillfällen sprungit 50 kilometer helt själv. Hon känner därför att hon börjar bli bekväm vid långa distanser och vet hur kroppen reagerar.

– Jag gillar inte att springa 10 kilometer på bana. Jag vill springa långt, jag vill springa maror och det är där jag har gjort mina bästa resultat. Jag tycker att det är så himla kul och det krävs ett psyke, att man vill och att man vågar och kan hålla igång länge.

Under året har hon satt personligt rekord i tre olika distanser:

10 kilometer landsväg – 35:48
Halvmaraton – 1:17:21
Maraton – 2:40:29

Dessutom har hon förbättrat sitt personliga rekord i Lidingöloppets 15-kilometerslopp, 56:42.

Man kan alltså konstatera att 2016 har varit minst sagt framgångsrikt. Hon tror att hennes allmänna livssituation har bidragit mycket till utvecklingen under året.

– Jag trivs att bo i Stockholm och jag trivs med att plugga, så jag har väl landat i det och också landat i att det är löpning jag vill ägna mig åt till fullo.


Hon har ofta ett leende på läpparna när hon springer, Lisa Ring. Foto: Deca Text & Bild

Bra sommar

Hon började under sommaren att förändra sin träning till viss del. Backpassen blev fler i planeringen liksom dubbelpassen. Men hon var också noga med att vila ordentligt mellan passen.

– Så jag fick en väldigt bra sommar med väldigt varierad träning. Och utan att jag har utvärderat året än så tror jag att det är sommarens träning som gav väldigt mycket resultat, säger Lisa.

Inför Valencia hade hon fokuserat mycket på sig själv och klarat av mycket annat under året helt ensam. Hon kände därför ingen press, varken från sig själv eller från någon annan.

– Det var bara att säga till sig själv att nu tar du möjligheten, för jag kände att jag hade en väldigt bra möjlighet. Jag fokuserade på att känna den känslan och verkligen njuta av den, istället för att bygga upp ”herregud vad snabb jag är”. Det var en skön känsla och jag fick ut den, säger Lisa som därför inte var särskilt förvånad över att det gick så bra som det gjorde.

– Nej, för jag hade verkligen varit så målinriktad och fokuserad på det i en månad. Jag hade levt för det och prioriterat bort andra saker i livet.

Tränade med maran som mål

Lisa Ring är en tidigare lagidrottare som spelat fotboll och handboll stora delar av sitt liv. Hon har alltid sysslat med konditionsidrott och kände för några år sedan att hon ville ägna sig åt löpning då det är en idrott som man kan hålla på med var man än är året runt.

Hon fick kontakt med en av löparna i NocOut som fick med henne på en satsning med målet att springa en maraton.

– Och det kändes jättekul!

Hon sprang sedan sin första mara 2014. Tiden var väldigt bra för en debutant, 3:12, och hon hade planerat för att också åka Vasaloppet det året, men eftersom maran gick så bra kände Lisa att hon helt och hållet ville koncentrera sig på löpningen. Och sen har det fortsatt så.

– Jag tyckte att det var så fruktansvärt kul!

Insatsen i Valencia är Lisa väldigt nöjd med. Foto: Privat

Klubben passar henne

NocOut är en förening som inte på något sätt är elitinriktad utan helt och hållet vänder sig till motionärer. Lisa menar att klubben passar hennes personlighet.

– Jag är väldigt intresserad av friluftsliv och natur, och det får man utlopp för i klubben. De arrangerar lite galna grejer i skogen, vi sprang till exempel 50 kilometer på Östgötaleden i somras, och det tycker jag är skitkul! Sen kan man kuta banintervaller med dem också, men man kan vara precis som man är och det finns ett stort utbud av häftiga människor att inspireras av.

Men i och med att hon bor och pluggar i Stockholm springer hon i stort sett alltid själv. Hon har dessutom ingen tränare just nu. Under vintern förra året hade hon hjälp av en tränare, men fick inte livet att gå ihop med det träningsupplägg som han förespråkade.

– Jag pluggar ju heltid och springer heltid, så jag kände inte att det var så kul att ha det så inrutat. Men det var ändå en bra hjälp att hitta periodisering och tävlingssäsong, och det har jag följt.

Hon berättar dock att hon letar efter en person som hon kan ha lite hjälp av, men att hon inte har hittat den rätta än.

Inspireras av Szalkai

Lisa studerar till idrottslärare och läser mycket i skolan som hon kan ha nytta av i sin egen satsning. Anatomi, fysiologi och idrottspsykologi är några av de ämnen hon läst som hon också försöker applicera på sig själv.

– Men det är klart att man måste få till det i verkligheten. Det är en sak att läsa om det, sen måste man göra det på riktigt också.

Det finns dock personer i löpar-Sverige som hon hämtar inspiration från. Anders Szalkai är en sådan.

– Han började med maran när han var ung och pluggade själv på GIH. Hans träningsupplägg inspireras jag av, men det är inte så att jag tar hans upplägg rakt av, det funkar inte så för mig. Jag kan inspireras av det, få idéer och testa hur det känns för mig.

Hon har också möjligheten att springa tillsammans med TSM, Stockholm Marathon Gruppens löpargruppssatsning som leds av just Anders Szalkai.

Lisa menar att det finns flera personer runt omkring henne som hon kan ta hjälp och inspireras av, och hon är glad att hon flyttade till Stockholm.

– Jag har byggt upp ett mycket större nätverk av möjligheter, men samtidigt går jag ut och springer det mesta för mig själv, säger Lisa som vill köra sina kvalitetspass på förmiddagen då det passar hennes övriga liv.

– Löpargrupperna kör snarare intervaller klockan åtta på kvällen, och det funkar inte. Jag har valt bort det och fick dessutom skadekänning av att köra på bana, berättar hon.


Lisa är intresserad av naturen och det blir många löppass i skogen. Foto: Privat

Jobbar på farten

Lisa beskriver sig som en avslappnad och bred löpare. Hon tror inte att man blir sämre av att ha en bredd. Hon ser dock farten som sin stora svaghet.

– Jag är snabb på milen, det är jag, men jag vågar inte utmana mig själv med fart, säger Lisa som blev åtta på SM-milen i fjol.

För att bli snabbare använder hon olika motivationsmetoder. Hon berättar att hon brukar belöna sig själv.

– Om jag springer tröskel på tisdagar så har jag fria måndagar och kan springa vad jag vill då.

Varje söndag tittar hon i kalendern på hur veckan kommer att se ut. Utifrån det planerar hon sitt träningsschema och hon brukar försöka ha tre bra pass i veckan.

– Ett långt, ett med fart och ett med någon teknik eller utveckling, typ skogsteknik, löpteknik eller backe. Sedan har det varierat utifrån säsong. Just nu kör jag extremt mycket mängd, det gav resultat förra året, säger hon och berättar att det är långa tröskelpass som väntar nu.

När det blir tävlingssäsong så bygger hon mer utifrån den fart som väntar på de kommande loppen.

Planerar äventyr på Island

När hon blickar fram mot 2017 ser Lisa framför sig en säsong som är ungefär exakt så som den var 2016.

– Jag vill fortsätta springa varierat. Jag planerar för en vårmara och sedan Ultravasan.

Hon planerar också för ett äventyr på Island.

– Jag har haft två somrar i rad där jag haft något slags äventyr, och det är både utvecklande och jäkligt kul. En sommar sprang jag 50 kilometer själv ute vid vårt lantställe. I somras sprang jag Jämtlandstriangeln och vandrade. Jag sprang 50 kilometer två dagar i sträck, och tanken är att göra något liknande fast på Island.

– Sen är jag ju glad bara jag får springa vidare.
Hon drömmer också om att kunna nå VM nästa år. I Valencia var hon bara en och en halv minut från kvalgränsen. Men samtidigt vill hon bara njuta av den säsong som varit.

– Jag har långsiktiga mål, men just nu håller jag på att smälta det här, säger Lisa Ring.

Text: Magnus Fridell
Foto: Deca Text & Bild och Privat
>