Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Onsdag 14 april 2021

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Ingrid Kristansen
- en av de riktigt stora


av A. Lennart Julin


VM-guldet på 10000m i Rom 1987 (ur tidningen Friidrott nr 12/1987)

 
Vilken är den bästa tid i löpning 10000m bana som gjorts av en kvinna som också tävlat på VM i längdskidåkning?

Efter mediahysterin i somras är för de allra flesta det spontana svaret nog ”Therese Johaugs 31:40.67 från Bislettgalan i juni i år” men faktum är det rätta svaret är nästan 1½ minut bättre!


Och det är dessutom en tid som gjordes ca ett tredjedels sekel innan det fanns några tjocksulade skor eller "ljusharar".
 
Det korrekta svaret lyder nämligen ”Ingrid Kristiansens 30:13.74 från Bislettgalan 5 juli 1986”! En tid som sedan dess – alltså efter 34 år!! – bara överträffats av 18 andra varav blott tre lyckats mer än en gång! Faktum är att 30:13.74 hade räckt till nytt världsårsbästa 26 av 34 år efter 1986.
 
Ingrid Kristiansen? Ja, namnet är numera sorgligt obekant utanför de rena specialistkretsarna trots att det alltså handlar om en av de allra största i den kvinnliga långdistanslöpningens historia.

 

Krossade världsrekorden

Ja, kanske den allra främsta ”banbrytaren” eftersom hon krossade de officiella världsrekorden på 5000m (sista gången med drygt 10 sekunder) och 10000m (med totalt dryga minuten!!) och det då ännu inofficiella på marathon (med ca fyra minuter för banor som uppfyller de nu gällande rekordkraven).

Ingrids sista rekord på dessa sträckor stod sig sedan 9, 7 resp 13 år! Och ingen annan har hittills lyckats erövra rekorden på alla tre sträckorna.
 
Att hennes namn ändå är så förhållandevis anonymt idag beror troligen till stor del på att hon var samtida med tre år äldre landsmanninan Grete Waitz som genom sina spektakulära segrar i New York Marathon fick legendstatus som själva inkarnationen av kvinnlig långdistanslöpnings stora pionjär.

Det finns ju liksom inte plats för en till i en sådan roll. Det är också säkert så att Grete betydde allra mest som inspirationskälla för andra kvinnor att satsa på långdistans. Ingrids roll var snarare var att hjälpa andra kvinnor att frigöra sig från mentala spärrar för vilka tider som faktiskt var möjliga.

 

Inga mentala spärrar

För Ingrid själv besvärades uppenbarligen inte av några förutfattade meningar om det möjliga. Typiskt är att hon 1986 när 10000m-världsrekordet låg runt 31 var helt övertygad om att under-30 var inom räckhåll redan där och då och inte bara någon gång i framtiden.

Man kan faktiskt dra direkta paralleller till Ron Clarke på manlig långdistans som ca tjugo år tidigare också sprang ”onödigt fort” och därmed kapade nästan 20 resp 40 sekunder på rekorden på 5000m och 10000m.
 
Precis som Clarke verkade Ingrid inte lida av bristen på konkurrens utan var alltid beredd att om så skulle vara göra jobbet i princip själv från start till mål:
 
När hon satte sitt första 10000m-rekord (30:59.42) på Bislett 1985 sänkte hon den tidigare toppnoteringen med 14 s i ett ett lopp hon vann med 36 s och i andra 10000m-rekordet (30:13.74) kapade hon 45 sekunder på sitt eget gällande rekord och vann med över en och en kvarts minut!


Världsrekordet på 10000m på Bislett Games 1986
(ur tidningen Friidrott nr 10/1986)

 

Sin egen hare

I båda dessa lopp hade hon ”draghjälp” ungefär 3 km och sololöpte resten – i högre fart! Båda gångerna gick andra halvan ca tio sekunder snabbare än den första!

Den enda hjälpen Ingrid fick var den mentala från den entusiastiska Bislettpubliken. För det fanns förstås inte heller någon ”ljushare” som såg till att få henne att hålla jämn fart. Vilket ändå inte hindrade att hon i 30:13-loppet hade fyra kilometrar i mitten samlade mellan 3:00.1 och 3:01.2!
 
I 5000m-rekordet som sattes på Stockholms Stadion precis en månad senare (alltså 5 augusti 1986) hade Ingrid efter startrundan på 67.6 elva varv i följd samlade mellan 69.8 och 71.4 innan hon avslutade med 32.5 på sista 200m. Segermarginalen var här nästan en och en halv minut vilket innebar att samtliga konkurrenter blev varvade.


Världsrekordet på 5000m på Stockholm Games 1986
(ur tidningen Friidrott nr 11/1986)

 

Många mästerskspsmedaljer

Men Ingrid var ändå inte bara en rekordlöpare utan också en mästerskapslöpare och kunde när karriären summerades peka på bl a fyra VM-guld (10000m 1987, landsväg 1987 och 1988 samt terräng 1988), två VM-brons (3000m 1980, terräng 1985), ett EM-guld (10000m 1986) och ett EM-brons (marathon 1982). Vid OS 1984 blev hon 4:a på marathon medan hon 1988 tvingades bryta 10000m p g a skada.
 
Allra bästa året blev 1986 då hon alltså satte världsrekord på både 5000m och 10000m plus personliga rekorden på både 1500m (4:05.97 – solo på norska mästerskapen) och 3000m (8:34.10 – vann supergalan i Zürich). Dessutom sololöpte hon från start till mål på 10000m vid EM i Stuttgart till att vinna med över halvminuten på 30:23 – endast tio sekunder från sitt eget världsrekord.


EM-guldet på 10000m i Stuttgart 1986 (ur tidningen Friidrott nr 13/1986)


Hon blev visserligen världsmästare på 10000m året efter men då var hon p g a skadestörningar inte alls i lika bra form utan vann på verkligt smart taktik: Hon stack iväg direkt och respekten hos konkurrenterna var så stor att ingen vågade hänga på. När de sedan upptäckte att hon var sliten framme i täten var det för sent för att hinna ikapp igen.
 

Vann Stockholm Marathon tre gånger!

Marathon hade hon faktiskt prövat på redan som 21-åring 1977, dvs fem år innan det blev en officiell mästerskapsgren för kvinnor. Även om sedan långdistans bana i allmänhet hade prioritet höll hon igång maran hela tiden. Dock det blev bara två mästerskapsstarter: 3:a på EM-premiären 1982 och 4:a på OS-premiären 1984.

Segern i Stockholm Marathon 1981 ur tidningen Friidrott nr 10/1981).
Observera att Ingrid (t h) får lagerkansen av kranskullan Grete Waitz.

 
Vi svenskar såg henne som vinnare i Stockholm tre år i följd (1980-1982) och sedan blev triumfer även i Houston 1983-1984, London 1984-1985 och 1987-1988, Boston 1986 och 1989, Chicago 1986 och New York 1989. Det stora utropstecknet var förstås de 2:21:06 som hon noterad när hon 1985 vann London med sju minuter och satte ett rekord som skulle leva i 13 år.
 

Rekordtider som står sig väl

Ja, det är bara att konstatera att de rekordtider som Ingrid Kristiansen noterade i mitten på 1980-talet – 14:37, 30:13 och 2:21 – fortfarande i dag drygt trettio år senare är ytterst konkurrenskraftiga.
 
Jo, hon vann även Lidingöloppet 1987 (ur tidningen Friidrott nr 13/1987).
 

Skidor hade prioritet

Men hur var det nu med skidorna egentligen? Jo, i ganska många år körde Ingrid båda idrotterna parallellt och det fanns även en period på 1970-talet då skidorna var prio 1!

Hon var bl a med om att hennes klubb vann stafetten i norska mästerskapen inte mindre än åtta gånger och individuellt har hon ett par silver (5 km 1976 och 10 km 1979).
 
1978 fick hon som 22-åring dessutom chansen på VM där hon blev 21:a på 5 km. Naturligtvis inte Johaug-klass men att platsa i den norska VM-truppen i skidor visar ändå mycket hög internationell nivå i den idrotten.


Men Therese Johaug är naturligtvis den klart bättre skidåkerskan.
(foto: Deca Text & Bild)